Slutbloggat här!

Ny adress: http://rawiamorra.wordpress.com/

Livet utan Ramzi

Fördjupningsfrågan i huvudnyhetssändningen från arabiska aljazeera handlade ikväll om palestinska barn! "Palestinska barn på ockupationens altare" kallade man det för.

....

Jag stod och strök och var verkligen inte förberedd när Ramzis mor dök upp i rutan i upplösningstillstånd. Hon vrålade ut sin förtvivlan: Livet utan Ramzi? Jag kan inte föreställa mig... Hur kan livet fortsätta utan Ramzi? Mat... hur ska jag kunna laga mat... duka fram mat... Utan Ramzi? Vem ska annars äta?

....

Det blir inget mer struket ikväll! En representant för Internationella Rörelsen för Barnens Försvar i Palestina meddelar vidare att 12000 palestinska barn har sårats de senaste åren. 15 procent av dessa har fått livslånga handikapp!

....

Det blir inget mer gjort ikväll! Jag kan mycket väl förstå vad Ramzis mor talar om. När min bror dödades, var min mor borta i flera år. Hon kunde inte heller föreställa sig livet utan honom. Han hade gått på fest och kom aldrig tillbaka!

....

Ramzi Helles, hade gått ut idag för att fånga fåglar med sina kompisar. Han visste inte att det var han som skulle bli fångad. I ett mörker så stort, att han aldrig kommer att hitta ut igen! De israeliska soldaterna sköt honom med flera skott i övre delen av kroppen. 17 år gammal men såg liten ut. Det gjorde hans gråtande kompsiar också. Man växer inte som man ska, tänker jag, när man bor i helvetet på jorden!

En av Ramzis släktingar idag.

Att värna yttrandefriheten, på ett meningsfullt sätt

Osama Bin Christ, Priscilla Bracks, Australien

...

"...To me this work is a cautionary tale about our fixation with crime, violence and catastrophe. Access to information is important and there are instances where this has been well balanced with the temptation to sensationalise. No war was declared against the Lockerby bombers. Instead they were extradited and tried for murder amidst media coverage that left few people with a lingering memory of their names. Similarly, Martin Bryant was moved to an inner cell in his Tasmanian prison to ensure his media attention did not turn him into a cult figure like Charles Manson. There is a wisdom in this approach that has been forgotten in the case of Bin Laden, and this lapse may have unintended, unwelcome effects in the future.
Bearded Orientals: Making the Empire Cross comes from a larger body of work named after the image, called Making the Empire Cross. Each image in the series further considers the relationship between what we read, see and hear in our media, and what we believe or perceive as ‘truth’. The series covers a range of issues from misleading statements about weapons of mass destruction, through to our cultural fascination with violence (for example some works raise the question of whether a tour to a war zone the next extreme adventure holiday trend. Strangely when researching that part of the work I did find one person offering such tours.)..." Läs mer här!

Jungfru Maria i Burka, eller Fatimas fjärde hemlighet av Luke Sullivan, Australien

.....

"...The choice of such artwork is gratuitously offensive to the religious beliefs of many Australians," said Prime Minister John Howard.
And Labour Opposition leader Kevin Rudd said: "I accept people can have artistic freedom, but I find this painting off, off in the extreme. I understand how people would be offended by it..." Läs mer här!

The Yacoubian Building, en seger för yttrandefriheten

Igår ringde en kompis och tipsade om att tevekanalen "mbc" skulle just visa "The Yacoubian Building". Gissa om jag blev glad. Som ensamstående mamma har jag varit på bio en hel del gånger de senaste åren men då har jag sett "Bilar", "Spiderman" och "Shrek" etc…

Men igår såg jag den till sist. "The Yacoubian Building" och blev så himla glad. Jag menar inte att filmen är en komedi precis, tvärtom. Det är en ångestladdad historia som sätter fingret på flera inflammerade sår i Egypten och delvis även i andra arabiska länder.

Den enda ljuspunkten i filmen är Pascha Dosouqi, en kvarleva av Egyptens gamla dagar som inte hittar sin plats i dagens samhälle. Som sörjer eländet i sitt hemland, vägrar finna sig i det och som trots allt insisterar, när det kommer till kritan, att bete sig som det anstår en "Paschas barn", då det egentligen var hans far som var den siste att bära titeln. Medan hans syster beter sig så som resten av Egyptens barn, när hon kör ut honom från hus och hem och processar mot honom för att förklara honom som oansvarig för att lägga vantarna på den lilla spillran av förmögenhet de har kvar.

Å andra sidan, visar man hur nya förmögenheter byggs upp, av de styrande i Egypten, där politiska poster säljs för sjusiffriga belopp och där det mesta av pengarna dras in på narkotikahandel, av de mest fromma i samhället. Hyckleriet och korruptionen är precis så flagranta och så omfattande som folk i allmänhet misstänker att de är.

Att man fick ihop filmen, att den blev av och att den kunde visas i Egypten, är en bedrift. En förkrossande seger för yttrandefriheten.

Det är inte alltid man får visa hur Egypten dödar sina barn, bokstavligen eller bildligt. Från foster inne i rättslösa kvinnors livmoder, till universitetsstudenter som kränks och torteras så av polisen, att de förvandlas till hämnande terrorister som ställer till med blodbad mitt i centrala Kairo.

Och vad jag vet så är det även första gången som man skildrar homosexualiteten i ett arabiskt samhälle. Om än tafatt och fördomsfullt, så har det i alla fall fått plats både på den stora duken och i den öppna debatten.

Det blir inte sämre av att filmen slutar med att de två minst förstörda individerna, Dosouqi och hans hembiträde, trots en stor ålderskillnad och gigantiska klasskillnader till slut hittar varandra. Och det som förenar dem är en oförstörd förmåga till kärlek, och ett främlingskap i det egna hemlandet.

Den som säger att det inte går framåt har fel. Framsteg görs på väg mot öppenhet och yttrandefrihet. Det gäller bara att se dem, tro på dem, och stödja dem.

Och till slut vill jag bara nämna, att tevekanalen "mbc", en av de första tevekanalerna som visar filmen för allmänheten är ägd av saudierna.

Allvarlig israelisk kränkning av syriskt luftrum

Enligt syriska myndigheter och media i hela arabvärlden, hände något igår, som inte får hända.

Vid gryningen, torsdag, flög flera israeliska stridsflygplan över Syrien, från Medelhavet och ända in över nordöstra delen av landet. Under färden passade man på att spränga ljudvallen. Så det var ingen diskret kränkning precis.

Syrisk luftvärnseld sköts mot flygplanen vartefter de dumpade både vapenlast och extra bränsle, innan de vände ut mot Medelhavet igen. Som tur är var området där de släppte ammunition och bränsle obebodd.

Israelerna vägrar kommentera händelsen. Man har ingenting att säga om det. Det är tydligen sandlådenivå nu igen. Man lappar till någon som befinner sig inom räckhåll och låtsas sedan inte om det.

Reaktionerna från Ryssland och Iran lät dock inte vänta på sig. Ryssland uttrycker oro och Iran lovar att bistå Damaskus med alla medel, om Israel angriper landet!

Läs mer här:

Unga amerikanska Judar likgiltiga inför Israel

Varje gång någon av oss som är kritiska till Israels behandling av det palestinska folket påpekar att ockupationen har ett pris, väller anklagelserna in. Man är antigen dum eller antisemit eller Hamasanhängare. För inte så länge sen skrev jag om det ohyggliga priset Israel betalar, bland annat då en undersökning visade att 50 procent av landets egna ungdomar planerar att emigrera. SvD skriver idag om unga amerikanska judars likgiltighet inför Israel.

Länkar: DN, DN2, SvD2

Javier Yxskaft

Amr Mousa, Arabförbundets generalsekreterare, varnade under tisdagens utrikesministermöte för att den internationella fredskonferensen som Bush kallat till senare i höst, ska bli en innehållslös politisk demonstration. Han uppmanade arabländerna att öppet och resolut bekämpa alla försök till att tömma den omtalade konferensen på innehåll, så som de israeliska uttalandena hittills tyder på.

Amr Mousa menar att om fredskonferensen blir en tom demonstration, blir den inte enbart meningslös utan kommer att skada de arabiska ländernas intressen och förvärra situationen i hela regionen. Han underströk även nödvändigheten av att ALLA berörda parter ska delta, inklusive Syrien som amerikanerna ännu inte bjudit till konferensen.

Å andra sidan sa Israels utrikesminister Tzipi Livni att man borde sänka taket för de krav man har på konferensen. Och premiärministern Ehud Olmert hoppas på, men tror inte, att han och Abbas kommer att nå fram till en gemensam deklaration före november.

Det som alla i arabvärlden talar om är Israels önskan om normaliserade relationer till Saudiarabien och Arab Emiraterna, för att få tillgång till deras intressanta marknader. Det är nog det som oroar Amr Mousa och andra. I gengäld vill Israel inte ge någonting. Allra minst vill man vidta åtgärder som gör en fred med palestinierna möjlig.

Trots det, åker Javier Solana ner, meddelar än en gång att man inte tänker ha någon som helst dialog med Hamas och återigen försäkrade han att EU står fast vid sitt löfte att stödja den palestinska myndighetens polis för att den ska vara beredd, när den palestinska staten utropas.
Vilken palestinsk stat, hur, när och var den ska ligga, gick Solana tack och lov inte närmare in på...

Skratta först och gråta sen

Finns det värre elände, än det som är så eländigt att det får en att skratta?

Nu har fredagsbönen blivit ett slagträ i politiken i Gaza. Fatahs anhängare, med stinna bankkonton efter att man fått flera löner retroaktivt, (medan alla som anställts de senaste två åren och som misstänks tillhöra Hamas har förlorat både anställning, lön och innestående obetalda löner), har fått råg i ryggen och börjat organisera sig och agera politiskt i Gaza.

En av deras största politiska aktioner är att be i stora torg mitt i stan, därför att de känner sig ovälkomna i moskéerna där imamerna predikar mot Fatahs politik och kallar Fatahs anhängare för "hädare".

Dessa fredagsböner har lett till sammandrabbningar och våldsamheter och ser ut att fortsätta göra det, tyvärr. Under tisdagen utfärdade sheikh Marwan Abu Ras, ordförande för Palestinas förenade Ulama, (präster), en Fatwa som förklarar dessa fredagsböner ute i stan för hädiska. Det är i hans mening, politiska aktioner mer än bön. Och dessutom utanför moskéerna, som gapar tomma.

Enligt muslimsk tradition ber man ute i det fria, helst på moskégårdarna, under Eidbönerna, eller böner under stora högtider, då moskéerna inte rymmer alla bedjande. Annars är det faktiskt en helt ny uppfinning.

Men det som har retat gallfeber på sheikh Marwan Abu Ras och andra imamer, är rökandet och försäljningen av läskdrycker mitt under fredagspredikan. En del bedjande män hade dessutom guldkedjor runt halsen under bönen. Guld får muslimska män över huvud taget inte bära. Det är enbart kvinnor som får det.

Det om något är väl ett mått på religiös nit bland Fatahs anhängare. Därför anser han att dessa bönemöten är farliga, då de är politiska aktioner och inte enbart bönestunder.

Det hade räckt gott och väl om man koncentrerade sig på tendenser till censur och rykten om kvinnofientliga aktioner från Hamas sida. Fredagsbönen håller på att utvecklas till våldsamma cirkus om petitesser.
Det som får en att vilja gråta, är en misstanke om att vissa gläder sig åt utbetalda löner, medan syskon, grannar och vänner går och lägger sig hungriga, i Gaza.

PLO är idag en tulipanaros

...Will return, av Ismail Shammout, Palestina

Tyst gick det till! Det var först i lördags jag personligen hörde det för första gången. Jag kan inte precis beskriva mig själv som o-insatt. Ändå, gick det som det gick.

Lördagen den 1 september 2007, borde gå till historien som den dagen då PLO i praktiken gick i graven.

Det började med en liten notis om att Abbas lät hämta det som var kvar av Arafats kvarlåtenskap i Tunis. Och det kunde ha passerat vid det. Men så kommenterade en tunisier nyheten och talade om att PLO:s folk i Tunis inte hade fått löner på mer än 9 månader. Det handlade inte bara om vanliga anställda. Till och med Farouq al-Qaddoumi och Hani al-Hassan, hade varit utan några som helst resurser. Abu Maher Ghnaim, andre man i Fatah efter Abbas, och tilltänkt efterföljare, om han nu vill det, hade också drabbats.

Folk hade inte haft pengar för att betala sin mat, el och telefonräkningar. En del hade blivit vräkta från sina bostäder.

När man till sist betalade en del av dessa människors löner, många av dem hade vigt hela sitt liv åt arbetet för den palestinska saken, meddelade man dem att antigen godkänner de Abbas politik på Västbanken och åker dit, eller så kunde de betrakta sig som fria att gå dit de vill.

Det är bara det att många av dem är inte fria att gå någonstans. I Tunis kan de inte helle stanna! En del godkänner inte Abbas politik och vill aldrig sätta sin fot på Västbanken under rådande omständigheter. De tror helt enkelt inte att Oslobluffen eller att Abbas möten med Olmert kommer att leda någonstans och därför föredrar de att förbli utanför. Andra, även om de skulle vilja åka till Västbanken eller Gaza, skulle de aldrig tillåtas göra det av Israel. Så Abbas bjuder in folk som han inte ens kan garantera inresetillstånd. Än mindre uppehållstillstånd i sitt eget land.

Men Abbas är inte alls så dum som han ger sken av. Inbjudningarna är inte allvarligt menade. Det han gjorde med PLO i Tunis är att han upplöste den!!!

Kvar finns, det som vi hör honom gapa om när han gapar, HANS PLO. Det är helt enkelt han själv och hans närmaste, som palestinierna kallar: "De tios liga". Ni kan säkert själva komma på vilka man menar med "De tios liga". Jag kan kanske hjälpa er på traven: Abed Rabboh, Saeb Ereikat, Nabil Shaath, Ahmad Qurai… etc…

Så, när Abbas gapar om att erkänna PLO, så talar han om sig själv, som den ende legitime representanten för det palestinska folket!

Vad Hani al-Hassan, Farouq al-Qaddoumi och Abu Maher Ghnaim hittar på här näst, vart de ska ta vägen och hur, får tiden visa! Det är i alla fall de som återstår av de som skapade Fatah och PLO och som inte gillar Abbas försäljning av den palestinska saken.

Det går inte ens att gråta längre. Vi trodde att vi skulle utgöra ett undantag i arabvärlden. Vi, palestinierna, skulle skapa en demokrati värd namnet. Vi skröt i tid och otid om att ingen palestinsk president skulle få stanna i sin post i hundra år.

Nu kan vi skryta om att vi är det enda arabiska folket vars president har sålt det mot kontanter!

Om Abbas lyckas dessutom, i samarbete med Senioras regering i Libanon att upplösa de palestinska flyktinglägret där, är den palestinska katastrofen fullbordad!

Det är mycket större än Nahr al-Bared

Alla är de för hemlandet, en travesti på den libanesiska nationalsången

.....

Fuad Seniora talade ikväll om att återuppbygga Nahr al-Bared. Han har redan talat med "givarländerna". Men Nahr al-Bared kommer att byggas samman med sin omgivning. Det vill säga, Nahar al-Bared som ett palestinsk flyktingläger är SLUT.

Från början surrade en massa rykten om att Nahr al-Bared var bara början på en plan som skulle förändra den palestinska närvaron i Libanon. Jag ville inte gärna ta åt mig. Men jag hade fel. Ryktena var sanningsenliga.

Nahr al-Bared var det svagaste flyktinglägret. Där fanns alla andra palestinska organisationer representerade utom Fatah. Nu när Nahr al-Bared är en grushög, kommer det att återbyggas och bli som vilken annan libanesisk ort som helst. Om alla 40 000 palestinier ska få flytta tillbaka är långt från sannolikt idag. Seniora kommer att tigga pengar för att bygga något annat. Något som inte är Nahr al-Bared!

Ingen politisk verksamhet kommer att vara tillåtet där. Det är inte det palestinska civila samhället som kommer att styra lägret utan den libanesiska armén och polisen. Återigen. Antigen är man med Fatah, eller så finns man inte.

När Nahr al-Bared föll idag, kom det inte ett ord från Ramallah. Abbas var upptagen med att ändra grundlagen för att begrava den palestinska demokratin i sin linda. Palestinierna i Libanon är det minsta han bekymrar sig om. De är bara ett amputerat organ som en gång i tiden hörde till den palestinska kroppen. Fler flyktingläger kommer snart att möta samma öde! Det som utgör den palestinska identiteten i Libanon, rycks upp med rötterna. Allt för att Abbas ska få sin förbannade, förkrympta fantasifoster till stat.

Allt hänger samman! Gaza, Västbanken, Abbas och hans planer!

Libanon, Nahr al-Bared! Allt är orkestrerat från Washington!

Två märkliga nyheter från Nahr al-Bared

....

Hörde just att man hittat minst 24 familjer till medlemmar i Fath al-Islam kvar i Nahr al-Bared. Inte en tanke på att många vanliga civila familjer kan ha fastnat i lägret och aldrig lycktas ta sig ut.

....

En representant för libanesiska Röda Korset meddelade just att de har evakuerat 30 kroppar som dödats det senaste dygnet. Alla andra kroppar som har legat i mer än 100 dagar i sommarvärmen, vill man samarbeta med palestinska Röda Halvmånen för att evakuera. Desstuom ville han inte tala om vilka förfärliga sjukdomar det finns inne i Nahr al-Bared idag. Det finns tydligen folk som är så sjuka, att man inte vågar ta ut dem därifrån eller ens komma i närheten av dem, utan förvänta sig att palestinska Röda Halvmånen ska ta hand om.

...

Vad sägs om att tvinga Saad al-Hariri och hans faster Bahia , som betalade Fath al-Islams löner, att gå in i Nahr al-Bared och röja istället? Det vore väl inte mer än rättvist? Varför ska palestinier rensa det fasansfulla som detta tillgjorda och onödiga krig ställt till med? Saad al-Hariri gapar så högt om mordet på sin far och vill att hela världen ska utreda det genom en internationell domstol. Varför inte utreda hans egen roll i kriget i Nahr al-Bared??? Det ledde faktiskt till 155 libanesiska soldaters död, flera hundra skadade. Antalet dödade och sårade civila palestinier är det ingen som vill tala om idag. Vid sidan av alla Fath al-Isalms medlemmar och deras familjer.

40 000 palestinier är hemlösa och fullkomligt utblottade. Deras barn kommer inte att kunna börja skolan heller. Skulle Saad kunna tänka sig att bidra med en smula av alla sina miljarder till återuppbyggnaden åtminstone? För nu talar man om samarbete med UNRWA och PLO också när det gäller att återuppbygga lägret. Trots att den libanensiska staten lovat att göra det själv förut. Det blir väl som med alla andra libaneser som fortfarande är hemlösa mer än ett år efter det att den libanesiska staten fått miljarder i bistånd just för att återuppbygga deras bostäder. Inte en enda bostad har man byggt ännu! Det är Hizbullah som fortfarande betalar hyrorna för alla libanesiska familjer som förlorat sina hem på grund av Israels urskillningslösa bombardemang, och måste hyra bostäder istället. Och det är Hizbullah som har stått för reparationer av större delen av de delvis förstörda bostäderna, förutom de byarna som Emiratet Qatar tog på sig ansvaret för.

Nahr al-Bared föll idag

Nahr al-Bared föll idag. Ledaren för Fath al-Islam, Shaker al-Absi, har tydligen lyckats fly. 20 andra medlemmar har dödats och 14 tillfångatogs.

Igår lämnade den libanesiska staten Abu Hurarias kropp till hans familj. Abu Huraira var den militära ledaren för Fath al-Islam. Det visade sig att han hette al-Kaddour i efternamn, och hörde hemma i Akkar, inte långt från Nahr al-Bared. Han begravdes på "Främlingarnas begravningsplats", då folk i hans egen hemby vägrade låta honom begravas i byn, på samma begravningsplats där många av byns söner, soldater i libanesiska armén, stupat i striderna med honom och hans grupp.

Just när Nahr al-Bared faller, tätnar mystiken. Visste den libanesiska staten om att de allra flesta som slogs inne i Nahr al-Bared var libaneser? Från trakten dessutom? Är anledningen till att de lyckades hålla ut i så många månader den att de fick förstärkningar utifrån? Jag har faktiskt själv varit med om en sådan belägring som barn. Utan vatten och mat och medicin kan ingen klara sig i mer än 3 månader.

Är det därför som flera ministrar bedyrar idag nödvändigheten att återbygga relationerna med flyktinglägrets invånare och lovar att bygga upp den igen?
Kommer de som finansierade Fath al-Islam från sina egna banker någonsin att ställas till svars?

Mellan Vällust och Korancitat

Ahmad al-Shahawi med sin konfiskerade diktsamling

Till skillnad från de som totar ihop rondellhundar för att provocera för provokationens skull, och för att hamna i centrum, utan en tanke på att de sprider hat och misstänksamhet mellan människor, finns det de som har en verklig anledning att slåss för yttrandefriheten.

Just nu, när rondellhundshistorien lägger sig som en våt trasa över debatten i Sverige, kämpar en egyptisk poet för sin frihet, mot en av den muslimska världens mäktigaste institutioner, nämligen al-Azharmoskén i Kairo.

Poeten heter Ahmad al-Shahawi. I september förra året gav han ut en diktsamling, "Budord i kvinnans kärlek". Diktsamlingen hade knappt hunnit ut i bokhandeln förrän den konfiskerades av al-Azhars folk, på order av al-Azhars högste sheikh, Dr. Muhammad Sayyed Tantawi.

Motiveringen: "Boken glorifierar den fysiska lusten mellan älskarinnan och hennes älskare, och många andra skändligheter"!
Och: "Boken använder sig av citat ur Koranen i fel sammanhang. Tar citaten som vittnesbörd i uttryck om lösaktighet, kärlek och nakenhet. Utöver det, används attribut som endast tillhör Gud, för att beskriva älskarinnan. Detta leder till en uttalad blasfemi"!

Ja, ha! Jag har tyvärr inte läst den diktsamlingen av al-Shahawi, för att förtälja om han lyckats med sitt uppsåt. I så fall är det ju bara att gratulera honom. För det finns väl knappt språk nog att beskriva den älskade, när det väl gäller, ja, knappt i Koranen ens! :o)

Det som har hänt nu är att man även konfiskerat den andra delen av diktsamlingen. Och dessutom anser man att den är ännu styggare än den första delen. "Den innehåller vulgära uttryck, och en tydlig uppmaning till lössläppthet och andra saker som endast hör hemma i sovrummen och som al-Azhar inte gillar alls" !

Då är det verkligen bara att gratulera vår poet, om han lyckats även med den bedriften.

Han ska faktiskt ställas inför rätta. Tre advokater kommer att försvara honom. Det framgår inte när det ska ske.

Al-Shahawi säger: "De trodde att de skulle skrämma mig med sina fatwor. Men jag har inte gjort något fel. Jag har endast fört fram min text med delar ur Koranen, med citat från profeten och hans följeslagare".

Det blir inte lättare för poeten att hans efternamn på arabiska är pluralis av: Shahwa, Vällust!


källa: aljazeera.net