Blodet flyter fortfarande i Nahr al-Bared. Senast igår dödades två libanesiska soldater medan medlemmar ur Fath al-Islam lyckades avfyra fem raketer mot ett elverk i området.
Blodet har flutit i Nahr al-Bared i mer än tio veckor. Om det nu var så att det fanns ett 80-tal medlemmar av Fath al-Islam där, så som man sa från början, vilka är det som slåss fortfarande? Eller är det så att den libanesiska armén skjuter på allt som rör sig där inne så att allt som rör sig i Nahr al-Bared har fått panik och börjat skjuta mot den libanesiska armén?
Jag kan föreställa mig livet därinne. Ett antal smutsiga, hungriga människor som med alla medel försöker hålla döden borta. Det stinker blod och död. Några har fått kallbrand i sommarhettan. Några lyckas man begrava i grunda gravar och andra har fastnat i husruinerna. Andra ligger på gator och torg som man inte kommer åt. Några smyger runt om natten och letar vatten, salt och mat. Rökarna rullar säkert cigaretter av vinblad, gräs, te och allt de kommer åt. Lakan är hårdvaluta. Lakan att klippa i remsor och göra bandage av. En droppe vatten är härligare än en diamant. Och de som dör, dör på riktigt. Det här är ingen förskräcklig teater. Det är livet. Livet som rinner ut ur palestinier och libanesiska soldater, regisserat av Hariri och Company, och de som står bakom Hariri och Company.
No comments:
Post a Comment