Att skymfa Muawiya

Faisal Qasem

Aljazeera

Faisal Qasem är en av den arabiska Aljazeeras mest kända och omtyckta ansikten. Han leder ett av Aljazeeras mest populära och mest sedda debattprogram "Den motsatta riktningen" heter den.

Det är ett bullrigt program där vad som helst kan hända. Massor av gånger har deltagare bara rest sig och gått sin väg. Massor av gånger har de skrikit åt varandra och förolämpat varandra. Men det har alltid gått, i alla de program jag sett, att förstå vem var vinnaren och vem var förloraren.

I veckans program, som gick i tisdags och repriserades igår natt, framstod det klart, att vi alla var förlorare.

Jag såg reprisen för att förstå nåt, för att hitta anledningen till min nedslagenhet. Gästerna var två irakier som skulle diskutera avrättningen av Saddam. Det var nog det mest fruktansvärda debatt jag någonsin sett. Det var en hel universum som skilde de två männen åt. Det var en menifestation av sekteristiskt hat som jag som sunnimuslim aldrig begripit.

Den shiitiske gästen skymfade Kalifen Muawiya bin abi Sufyan som levde på profeten Muhammads tid. Alltså under 600-taltet. Muawiya, död för 1400 år sedan, väcker fortfarande hat i Irak. Det kändes som om hela arabvärlden ryste samtidigt.

Jag förstår inte att man kan gå och nära ett sådant hat. Men jag tillhör ju majoriteten. Jag kan inte historien så som den skrivits och upplevts av shiiterna. Blev jag rädd när jag såg den ovärdiga avrättningen av Saddam? Ja, fruktansvärt rädd. Hatet och hämndbegäret som manifesterades där räcker för att sätta hela Mellanöstern i brand.

Det faktum att Saddam avrättades den första dagen av Offerhelgen, den dagen då man helst ska benåda, har väckt hatets spöke muslimer emellan. Idag, den 5 januari 2007 demonstrerade man, höll likvakor eller strejker för Saddams minne i Egypten, Mauretanien, Tunisien, Algeriet, Marocko, Irak, Bahrain, Sirilanka och Kashmir. Och det växer och växer. Baathpartiet får större stöd och blir allt populärare i alla arabiska länder, om man ska tro dess representanter.

Faisal Qasem, den oerhört kompetente och rutinerade programledaren, tappade andan och rösten i slutet av programmet. De två irakiska herrarnas ordval och argument, var mer än han kunde hantera. När den shiitiske gästen krävde att den andre, sunnitiska gästen skulle lämnas ut till den irakiska regeringen, förvandlades det hela till en mardröm. Jag har aldrig sett Faisal Qasem så nedslagen och så bedrövad. Han såg ut som om han höll på att svimma.