Saturday, September 08, 2007

Livet utan Ramzi

Fördjupningsfrågan i huvudnyhetssändningen från arabiska aljazeera handlade ikväll om palestinska barn! "Palestinska barn på ockupationens altare" kallade man det för.
....
Jag stod och strök och var verkligen inte förberedd när Ramzis mor dök upp i rutan i upplösningstillstånd. Hon vrålade ut sin förtvivlan: Livet utan Ramzi? Jag kan inte föreställa mig... Hur kan livet fortsätta utan Ramzi? Mat... hur ska jag kunna laga mat... duka fram mat... Utan Ramzi? Vem ska annars äta?
....
Det blir inget mer struket ikväll! En representant för Internationella Rörelsen för Barnens Försvar i Palestina meddelar vidare att 12000 palestinska barn har sårats de senaste åren. 15 procent av dessa har fått livslånga handikapp!
....
Det blir inget mer gjort ikväll! Jag kan mycket väl förstå vad Ramzis mor talar om. När min bror dödades, var min mor borta i flera år. Hon kunde inte heller föreställa sig livet utan honom. Han hade gått på fest och kom aldrig tillbaka!
....
Ramzi Helles, hade gått ut idag för att fånga fåglar med sina kompisar. Han visste inte att det var han som skulle bli fångad. I ett mörker så stort, att han aldrig kommer att hitta ut igen! De israeliska soldaterna sköt honom med flera skott i övre delen av kroppen. 17 år gammal men såg liten ut. Det gjorde hans gråtande kompsiar också. Man växer inte som man ska, tänker jag, när man bor i helvetet på jorden!

En av Ramzis släktingar idag.

Friday, September 07, 2007

Att värna yttrandefriheten, på ett meningsfullt sätt

Osama Bin Christ, Priscilla Bracks, Australien
...
"...To me this work is a cautionary tale about our fixation with crime, violence and catastrophe. Access to information is important and there are instances where this has been well balanced with the temptation to sensationalise. No war was declared against the Lockerby bombers. Instead they were extradited and tried for murder amidst media coverage that left few people with a lingering memory of their names. Similarly, Martin Bryant was moved to an inner cell in his Tasmanian prison to ensure his media attention did not turn him into a cult figure like Charles Manson. There is a wisdom in this approach that has been forgotten in the case of Bin Laden, and this lapse may have unintended, unwelcome effects in the future.
Bearded Orientals: Making the Empire Cross comes from a larger body of work named after the image, called
Making the Empire Cross. Each image in the series further considers the relationship between what we read, see and hear in our media, and what we believe or perceive as ‘truth’. The series covers a range of issues from misleading statements about weapons of mass destruction, through to our cultural fascination with violence (for example some works raise the question of whether a tour to a war zone the next extreme adventure holiday trend. Strangely when researching that part of the work I did find one person offering such tours.)..." Läs mer här!



Jungfru Maria i Burka, eller Fatimas fjärde hemlighet av Luke Sullivan, Australien
.....
"...The choice of such artwork is gratuitously offensive to the religious beliefs of many Australians," said Prime Minister John Howard.
And Labour Opposition leader Kevin Rudd said: "I accept people can have artistic freedom, but I find this painting off, off in the extreme. I understand how people would be offended by it..." Läs mer här!

The Yacoubian Building, en seger för yttrandefriheten



Igår ringde en kompis och tipsade om att tevekanalen "mbc" skulle just visa "The Yacoubian Building". Gissa om jag blev glad. Som ensamstående mamma har jag varit på bio en hel del gånger de senaste åren men då har jag sett "Bilar", "Spiderman" och "Shrek" etc…

Men igår såg jag den till sist. "The Yacoubian Building" och blev så himla glad. Jag menar inte att filmen är en komedi precis, tvärtom. Det är en ångestladdad historia som sätter fingret på flera inflammerade sår i Egypten och delvis även i andra arabiska länder.

Den enda ljuspunkten i filmen är Pascha Dosouqi, en kvarleva av Egyptens gamla dagar som inte hittar sin plats i dagens samhälle. Som sörjer eländet i sitt hemland, vägrar finna sig i det och som trots allt insisterar, när det kommer till kritan, att bete sig som det anstår en "Paschas barn", då det egentligen var hans far som var den siste att bära titeln. Medan hans syster beter sig så som resten av Egyptens barn, när hon kör ut honom från hus och hem och processar mot honom för att förklara honom som oansvarig för att lägga vantarna på den lilla spillran av förmögenhet de har kvar.

Å andra sidan, visar man hur nya förmögenheter byggs upp, av de styrande i Egypten, där politiska poster säljs för sjusiffriga belopp och där det mesta av pengarna dras in på narkotikahandel, av de mest fromma i samhället. Hyckleriet och korruptionen är precis så flagranta och så omfattande som folk i allmänhet misstänker att de är.

Att man fick ihop filmen, att den blev av och att den kunde visas i Egypten, är en bedrift. En förkrossande seger för yttrandefriheten.

Det är inte alltid man får visa hur Egypten dödar sina barn, bokstavligen eller bildligt. Från foster inne i rättslösa kvinnors livmoder, till universitetsstudenter som kränks och torteras så av polisen, att de förvandlas till hämnande terrorister som ställer till med blodbad mitt i centrala Kairo.

Och vad jag vet så är det även första gången som man skildrar homosexualiteten i ett arabiskt samhälle. Om än tafatt och fördomsfullt, så har det i alla fall fått plats både på den stora duken och i den öppna debatten.

Det blir inte sämre av att filmen slutar med att de två minst förstörda individerna, Dosouqi och hans hembiträde, trots en stor ålderskillnad och gigantiska klasskillnader till slut hittar varandra. Och det som förenar dem är en oförstörd förmåga till kärlek, och ett främlingskap i det egna hemlandet.

Den som säger att det inte går framåt har fel. Framsteg görs på väg mot öppenhet och yttrandefrihet. Det gäller bara att se dem, tro på dem, och stödja dem.

Och till slut vill jag bara nämna, att tevekanalen "mbc", en av de första tevekanalerna som visar filmen för allmänheten är ägd av saudierna.


Allvarlig israelisk kränkning av syriskt luftrum



Enligt syriska myndigheter och media i hela arabvärlden, hände något igår, som inte får hända.

Vid gryningen, torsdag, flög flera israeliska stridsflygplan över Syrien, från Medelhavet och ända in över nordöstra delen av landet. Under färden passade man på att spränga ljudvallen. Så det var ingen diskret kränkning precis.

Syrisk luftvärnseld sköts mot flygplanen vartefter de dumpade både vapenlast och extra bränsle, innan de vände ut mot Medelhavet igen. Som tur är var området där de släppte ammunition och bränsle obebodd.

Israelerna vägrar kommentera händelsen. Man har ingenting att säga om det. Det är tydligen sandlådenivå nu igen. Man lappar till någon som befinner sig inom räckhåll och låtsas sedan inte om det.

Reaktionerna från Ryssland och Iran lät dock inte vänta på sig. Ryssland uttrycker oro och Iran lovar att bistå Damaskus med alla medel, om Israel angriper landet!
Läs mer här:

Thursday, September 06, 2007

Unga amerikanska Judar likgiltiga inför Israel


Varje gång någon av oss som är kritiska till Israels behandling av det palestinska folket påpekar att ockupationen har ett pris, väller anklagelserna in. Man är antigen dum eller antisemit eller Hamasanhängare. För inte så länge sen skrev jag om det ohyggliga priset Israel betalar, bland annat då en undersökning visade att 50 procent av landets egna ungdomar planerar att emigrera. SvD skriver idag om unga amerikanska judars likgiltighet inför Israel.
Länkar: DN, DN2, SvD2

Javier Yxskaft



Amr Mousa, Arabförbundets generalsekreterare, varnade under tisdagens utrikesministermöte för att den internationella fredskonferensen som Bush kallat till senare i höst, ska bli en innehållslös politisk demonstration. Han uppmanade arabländerna att öppet och resolut bekämpa alla försök till att tömma den omtalade konferensen på innehåll, så som de israeliska uttalandena hittills tyder på.

Amr Mousa menar att om fredskonferensen blir en tom demonstration, blir den inte enbart meningslös utan kommer att skada de arabiska ländernas intressen och förvärra situationen i hela regionen. Han underströk även nödvändigheten av att ALLA berörda parter ska delta, inklusive Syrien som amerikanerna ännu inte bjudit till konferensen.

Å andra sidan sa Israels utrikesminister Tzipi Livni att man borde sänka taket för de krav man har på konferensen. Och premiärministern Ehud Olmert hoppas på, men tror inte, att han och Abbas kommer att nå fram till en gemensam deklaration före november.

Det som alla i arabvärlden talar om är Israels önskan om normaliserade relationer till Saudiarabien och Arab Emiraterna, för att få tillgång till deras intressanta marknader. Det är nog det som oroar Amr Mousa och andra. I gengäld vill Israel inte ge någonting. Allra minst vill man vidta åtgärder som gör en fred med palestinierna möjlig.

Trots det, åker Javier Solana ner, meddelar än en gång att man inte tänker ha någon som helst dialog med Hamas och återigen försäkrade han att EU står fast vid sitt löfte att stödja den palestinska myndighetens polis för att den ska vara beredd, när den palestinska staten utropas.
Vilken palestinsk stat, hur, när och var den ska ligga, gick Solana tack och lov inte närmare in på...

Wednesday, September 05, 2007

Skratta först och gråta sen



Finns det värre elände, än det som är så eländigt att det får en att skratta?

Nu har fredagsbönen blivit ett slagträ i politiken i Gaza. Fatahs anhängare, med stinna bankkonton efter att man fått flera löner retroaktivt, (medan alla som anställts de senaste två åren och som misstänks tillhöra Hamas har förlorat både anställning, lön och innestående obetalda löner), har fått råg i ryggen och börjat organisera sig och agera politiskt i Gaza.

En av deras största politiska aktioner är att be i stora torg mitt i stan, därför att de känner sig ovälkomna i moskéerna där imamerna predikar mot Fatahs politik och kallar Fatahs anhängare för "hädare".

Dessa fredagsböner har lett till sammandrabbningar och våldsamheter och ser ut att fortsätta göra det, tyvärr. Under tisdagen utfärdade sheikh Marwan Abu Ras, ordförande för Palestinas förenade Ulama, (präster), en Fatwa som förklarar dessa fredagsböner ute i stan för hädiska. Det är i hans mening, politiska aktioner mer än bön. Och dessutom utanför moskéerna, som gapar tomma.

Enligt muslimsk tradition ber man ute i det fria, helst på moskégårdarna, under Eidbönerna, eller böner under stora högtider, då moskéerna inte rymmer alla bedjande. Annars är det faktiskt en helt ny uppfinning.

Men det som har retat gallfeber på sheikh Marwan Abu Ras och andra imamer, är rökandet och försäljningen av läskdrycker mitt under fredagspredikan. En del bedjande män hade dessutom guldkedjor runt halsen under bönen. Guld får muslimska män över huvud taget inte bära. Det är enbart kvinnor som får det.

Det om något är väl ett mått på religiös nit bland Fatahs anhängare. Därför anser han att dessa bönemöten är farliga, då de är politiska aktioner och inte enbart bönestunder.

Det hade räckt gott och väl om man koncentrerade sig på tendenser till censur och rykten om kvinnofientliga aktioner från Hamas sida. Fredagsbönen håller på att utvecklas till våldsamma cirkus om petitesser.
Det som får en att vilja gråta, är en misstanke om att vissa gläder sig åt utbetalda löner, medan syskon, grannar och vänner går och lägger sig hungriga, i Gaza.

Tuesday, September 04, 2007

PLO är idag en tulipanaros

...Will return, av Ismail Shammout, Palestina

Tyst gick det till! Det var först i lördags jag personligen hörde det för första gången. Jag kan inte precis beskriva mig själv som o-insatt. Ändå, gick det som det gick.

Lördagen den 1 september 2007, borde gå till historien som den dagen då PLO i praktiken gick i graven.

Det började med en liten notis om att Abbas lät hämta det som var kvar av Arafats kvarlåtenskap i Tunis. Och det kunde ha passerat vid det. Men så kommenterade en tunisier nyheten och talade om att PLO:s folk i Tunis inte hade fått löner på mer än 9 månader. Det handlade inte bara om vanliga anställda. Till och med Farouq al-Qaddoumi och Hani al-Hassan, hade varit utan några som helst resurser. Abu Maher Ghnaim, andre man i Fatah efter Abbas, och tilltänkt efterföljare, om han nu vill det, hade också drabbats.

Folk hade inte haft pengar för att betala sin mat, el och telefonräkningar. En del hade blivit vräkta från sina bostäder.

När man till sist betalade en del av dessa människors löner, många av dem hade vigt hela sitt liv åt arbetet för den palestinska saken, meddelade man dem att antigen godkänner de Abbas politik på Västbanken och åker dit, eller så kunde de betrakta sig som fria att gå dit de vill.

Det är bara det att många av dem är inte fria att gå någonstans. I Tunis kan de inte helle stanna! En del godkänner inte Abbas politik och vill aldrig sätta sin fot på Västbanken under rådande omständigheter. De tror helt enkelt inte att Oslobluffen eller att Abbas möten med Olmert kommer att leda någonstans och därför föredrar de att förbli utanför. Andra, även om de skulle vilja åka till Västbanken eller Gaza, skulle de aldrig tillåtas göra det av Israel. Så Abbas bjuder in folk som han inte ens kan garantera inresetillstånd. Än mindre uppehållstillstånd i sitt eget land.

Men Abbas är inte alls så dum som han ger sken av. Inbjudningarna är inte allvarligt menade. Det han gjorde med PLO i Tunis är att han upplöste den!!!

Kvar finns, det som vi hör honom gapa om när han gapar, HANS PLO. Det är helt enkelt han själv och hans närmaste, som palestinierna kallar: "De tios liga". Ni kan säkert själva komma på vilka man menar med "De tios liga". Jag kan kanske hjälpa er på traven: Abed Rabboh, Saeb Ereikat, Nabil Shaath, Ahmad Qurai… etc…

Så, när Abbas gapar om att erkänna PLO, så talar han om sig själv, som den ende legitime representanten för det palestinska folket!

Vad Hani al-Hassan, Farouq al-Qaddoumi och Abu Maher Ghnaim hittar på här näst, vart de ska ta vägen och hur, får tiden visa! Det är i alla fall de som återstår av de som skapade Fatah och PLO och som inte gillar Abbas försäljning av den palestinska saken.

Det går inte ens att gråta längre. Vi trodde att vi skulle utgöra ett undantag i arabvärlden. Vi, palestinierna, skulle skapa en demokrati värd namnet. Vi skröt i tid och otid om att ingen palestinsk president skulle få stanna i sin post i hundra år.

Nu kan vi skryta om att vi är det enda arabiska folket vars president har sålt det mot kontanter!
Om Abbas lyckas dessutom, i samarbete med Senioras regering i Libanon att upplösa de palestinska flyktinglägret där, är den palestinska katastrofen fullbordad!

Sunday, September 02, 2007

Det är mycket större än Nahr al-Bared

Alla är de för hemlandet, en travesti på den libanesiska nationalsången

.....

Fuad Seniora talade ikväll om att återuppbygga Nahr al-Bared. Han har redan talat med "givarländerna". Men Nahr al-Bared kommer att byggas samman med sin omgivning. Det vill säga, Nahar al-Bared som ett palestinsk flyktingläger är SLUT.

Från början surrade en massa rykten om att Nahr al-Bared var bara början på en plan som skulle förändra den palestinska närvaron i Libanon. Jag ville inte gärna ta åt mig. Men jag hade fel. Ryktena var sanningsenliga.

Nahr al-Bared var det svagaste flyktinglägret. Där fanns alla andra palestinska organisationer representerade utom Fatah. Nu när Nahr al-Bared är en grushög, kommer det att återbyggas och bli som vilken annan libanesisk ort som helst. Om alla 40 000 palestinier ska få flytta tillbaka är långt från sannolikt idag. Seniora kommer att tigga pengar för att bygga något annat. Något som inte är Nahr al-Bared!

Ingen politisk verksamhet kommer att vara tillåtet där. Det är inte det palestinska civila samhället som kommer att styra lägret utan den libanesiska armén och polisen. Återigen. Antigen är man med Fatah, eller så finns man inte.

När Nahr al-Bared föll idag, kom det inte ett ord från Ramallah. Abbas var upptagen med att ändra grundlagen för att begrava den palestinska demokratin i sin linda. Palestinierna i Libanon är det minsta han bekymrar sig om. De är bara ett amputerat organ som en gång i tiden hörde till den palestinska kroppen. Fler flyktingläger kommer snart att möta samma öde! Det som utgör den palestinska identiteten i Libanon, rycks upp med rötterna. Allt för att Abbas ska få sin förbannade, förkrympta fantasifoster till stat.

Allt hänger samman! Gaza, Västbanken, Abbas och hans planer!

Libanon, Nahr al-Bared! Allt är orkestrerat från Washington!


Två märkliga nyheter från Nahr al-Bared


....
Hörde just att man hittat minst 24 familjer till medlemmar i Fath al-Islam kvar i Nahr al-Bared. Inte en tanke på att många vanliga civila familjer kan ha fastnat i lägret och aldrig lycktas ta sig ut.
....
En representant för libanesiska Röda Korset meddelade just att de har evakuerat 30 kroppar som dödats det senaste dygnet. Alla andra kroppar som har legat i mer än 100 dagar i sommarvärmen, vill man samarbeta med palestinska Röda Halvmånen för att evakuera. Desstuom ville han inte tala om vilka förfärliga sjukdomar det finns inne i Nahr al-Bared idag. Det finns tydligen folk som är så sjuka, att man inte vågar ta ut dem därifrån eller ens komma i närheten av dem, utan förvänta sig att palestinska Röda Halvmånen ska ta hand om.
...
Vad sägs om att tvinga Saad al-Hariri och hans faster Bahia , som betalade Fath al-Islams löner, att gå in i Nahr al-Bared och röja istället? Det vore väl inte mer än rättvist? Varför ska palestinier rensa det fasansfulla som detta tillgjorda och onödiga krig ställt till med? Saad al-Hariri gapar så högt om mordet på sin far och vill att hela världen ska utreda det genom en internationell domstol. Varför inte utreda hans egen roll i kriget i Nahr al-Bared??? Det ledde faktiskt till 155 libanesiska soldaters död, flera hundra skadade. Antalet dödade och sårade civila palestinier är det ingen som vill tala om idag. Vid sidan av alla Fath al-Isalms medlemmar och deras familjer.
40 000 palestinier är hemlösa och fullkomligt utblottade. Deras barn kommer inte att kunna börja skolan heller. Skulle Saad kunna tänka sig att bidra med en smula av alla sina miljarder till återuppbyggnaden åtminstone? För nu talar man om samarbete med UNRWA och PLO också när det gäller att återuppbygga lägret. Trots att den libanensiska staten lovat att göra det själv förut. Det blir väl som med alla andra libaneser som fortfarande är hemlösa mer än ett år efter det att den libanesiska staten fått miljarder i bistånd just för att återuppbygga deras bostäder. Inte en enda bostad har man byggt ännu! Det är Hizbullah som fortfarande betalar hyrorna för alla libanesiska familjer som förlorat sina hem på grund av Israels urskillningslösa bombardemang, och måste hyra bostäder istället. Och det är Hizbullah som har stått för reparationer av större delen av de delvis förstörda bostäderna, förutom de byarna som Emiratet Qatar tog på sig ansvaret för.

Nahr al-Bared föll idag



Nahr al-Bared föll idag. Ledaren för Fath al-Islam, Shaker al-Absi, har tydligen lyckats fly. 20 andra medlemmar har dödats och 14 tillfångatogs.

Igår lämnade den libanesiska staten Abu Hurarias kropp till hans familj. Abu Huraira var den militära ledaren för Fath al-Islam. Det visade sig att han hette al-Kaddour i efternamn, och hörde hemma i Akkar, inte långt från Nahr al-Bared. Han begravdes på "Främlingarnas begravningsplats", då folk i hans egen hemby vägrade låta honom begravas i byn, på samma begravningsplats där många av byns söner, soldater i libanesiska armén, stupat i striderna med honom och hans grupp.

Just när Nahr al-Bared faller, tätnar mystiken. Visste den libanesiska staten om att de allra flesta som slogs inne i Nahr al-Bared var libaneser? Från trakten dessutom? Är anledningen till att de lyckades hålla ut i så många månader den att de fick förstärkningar utifrån? Jag har faktiskt själv varit med om en sådan belägring som barn. Utan vatten och mat och medicin kan ingen klara sig i mer än 3 månader.

Är det därför som flera ministrar bedyrar idag nödvändigheten att återbygga relationerna med flyktinglägrets invånare och lovar att bygga upp den igen?
Kommer de som finansierade Fath al-Islam från sina egna banker någonsin att ställas till svars?




Mellan Vällust och Korancitat

Ahmad al-Shahawi med sin konfiskerade diktsamling



Till skillnad från de som totar ihop rondellhundar för att provocera för provokationens skull, och för att hamna i centrum, utan en tanke på att de sprider hat och misstänksamhet mellan människor, finns det de som har en verklig anledning att slåss för yttrandefriheten.

Just nu, när rondellhundshistorien lägger sig som en våt trasa över debatten i Sverige, kämpar en egyptisk poet för sin frihet, mot en av den muslimska världens mäktigaste institutioner, nämligen al-Azharmoskén i Kairo.

Poeten heter Ahmad al-Shahawi. I september förra året gav han ut en diktsamling, "Budord i kvinnans kärlek". Diktsamlingen hade knappt hunnit ut i bokhandeln förrän den konfiskerades av al-Azhars folk, på order av al-Azhars högste sheikh, Dr. Muhammad Sayyed Tantawi.

Motiveringen: "Boken glorifierar den fysiska lusten mellan älskarinnan och hennes älskare, och många andra skändligheter"!
Och: "Boken använder sig av citat ur Koranen i fel sammanhang. Tar citaten som vittnesbörd i uttryck om lösaktighet, kärlek och nakenhet. Utöver det, används attribut som endast tillhör Gud, för att beskriva älskarinnan. Detta leder till en uttalad blasfemi"!

Ja, ha! Jag har tyvärr inte läst den diktsamlingen av al-Shahawi, för att förtälja om han lyckats med sitt uppsåt. I så fall är det ju bara att gratulera honom. För det finns väl knappt språk nog att beskriva den älskade, när det väl gäller, ja, knappt i Koranen ens! :o)

Det som har hänt nu är att man även konfiskerat den andra delen av diktsamlingen. Och dessutom anser man att den är ännu styggare än den första delen. "Den innehåller vulgära uttryck, och en tydlig uppmaning till lössläppthet och andra saker som endast hör hemma i sovrummen och som al-Azhar inte gillar alls" !

Då är det verkligen bara att gratulera vår poet, om han lyckats även med den bedriften.

Han ska faktiskt ställas inför rätta. Tre advokater kommer att försvara honom. Det framgår inte när det ska ske.

Al-Shahawi säger: "De trodde att de skulle skrämma mig med sina fatwor. Men jag har inte gjort något fel. Jag har endast fört fram min text med delar ur Koranen, med citat från profeten och hans följeslagare".

Det blir inte lättare för poeten att hans efternamn på arabiska är pluralis av: Shahwa, Vällust!


källa: aljazeera.net


Friday, August 31, 2007

En kommentar av Klas Sandberg till inlägget om Europas skamliga blindhet


Ahmad al-Nabulsi, Palestina

......

Just i dagarna kommer besked om att tjänstemän från EU förhandlat i flera veckor med Hamas i Gazaremsan.VILKA de där är sägs inte. Inte heller vilka organ de företräder. Från EU bedyras att något dylikt absolut icke skett men uppgifterna verkar ganska specifika.Frågan är vad som kan ha föresvävat EU i så fall?Kanske Turkiet.I den långa historien av bedrövliga västerländska interventioner i Västasien är kanske Turkiet ett av de få ljuspunkterna.Och EU stod för det ingripandet.När det islamistiska Rättvise- och utvecklingspartiet under Recep Tayyip Erdoğan gick mot en storseger i valet 2002 gjorde de turkiska militärerna min av att ingripa och stoppa alltsammans.
,

I det läget kom en harkling från Bryssel om att man nog borde respektera valresultatet, annars kunde frågan om Turkiskt EU-medlemskap dessvärre raskt bli mer komplicerad.Gudarna skall veta att Europa kallsvettades en hel del vid tanken på en islamistisk regering i Ankara.Å andra sidan…AKP bars fram av många miljoner väjare som var trötta på den rådande korruptionen och stagnationen. Rättvise- och utvecklingspartiet var av allt att döma ett moderat, islamistiskt parti. De hade en moralisk och religiös dagordning men utan att vilja dra en religiös tvångströja över hela samhället. (Även om de tjurade litet över de offentliga ölservningarna i Istanbul).
,

Det finns kristdemokratiska partier i Europa, då kan det väl få finnas ett islamistiskt parti i Turkiet? Går AKP över styr får väl turkarna rösta bort dem igen.Beskedet från Bryssel stod fast.Tja vad blev följderna Rawia? Flera och hittills nästan enbart positiva.AKP sitter fortfarande vid makten och fick under sommaren 2007 ännu större mandat.[ii] Ekonomiska och politiska reformer rullar på. Turkiet är hittills en av de få stora ljuspunkterna i området sydöst om Medelhavet. Och från vår synpunkt: det helt dominerande, och fullständigt legitima regeringen för 70 miljoner turkar råkar gilla Europa.Allt medan USA:s militärockupation förvandlades till ett blodigt kaos.
,

Vart vill jag komma nu egentligen?Kanske säga att det KAN ske vettiga ingripanden också. Om det bygger på folkrätt och respekt. Det få mig ibland att tro att Europa skulle kunna spela en vettig roll i Mellanöstern. Inte genom militärbaser eller interventioner utan i kraft av att vi utgör mellanösterns viktigaste handelspartner. Och genom att hjälpa inhemska reformrörelser på traven. I fallet Turkiet bygger allt till sist på att detta är vad turkarna själv vill.Det är något annat än den svärdet-av-stål-i-näven-av-järn som utgått från Washington DC.
,

Å andra sidan…Det är svårt att samordna Europas utrikespolitik.Först och främst av allt finns hela tiden Tony Blair-frestelsen som titt som tätt blir helt övermäktig för diverse premiärministrar. Lockelsen att bege sig till Washington och i ett slag tro sig kunna erövra en glänsande ställning genom att bli Vita Husets nya favorit. Det mörka suget av den militära makten. Drömmen om att i all fall få bli nummer två i Det Stora Imperiet.Blair har avgått som en ganska sjaskig och vanärad figur. Gordon Brown har tillträtt och verkar vara ifärd att avsluta Storbritanniens deltagande i Irakkriget. Det kommer att bli dödsstöten för The Special Relationship.
,

I Washington verkar man försöka odla den nytillträdde franske presidenten Nicolas Sarkozy som lämplig ersättare för Blair.Det är min tro att Sarkozy nog gärna skulle vilja spela den rollen. Hans uttalanden om Iran tyder på att han gillar tanken på att sätta stöveln på orientalers nackar…Om det bara inte var för att tvivlen börjat gry om hur mycket USA:s gunstlingskap egentligen är värt.Där någonstans står jag Rawia. Jag tror att Europa skulle kunna spela en riktig vettig roll. Frågan är bara hur många decennier det kommer att ta innan det sker.


Exclusive: EU officials holding talks with Hamas” av Khaled Abu Toameh Jerusalem Post 29 2007.[ii] ”Storseger för AKP” Gert Holmerz / TT, i Svenska Dagbladet den 22 juli 2007.
,,,,,
Tack Klas!

Thursday, August 30, 2007

Det man säger och det man gör...

Här räddar man den israeliske officern som körde vilse, ensam i staden Jenin.

Fatahs personal kom omgående till platsen och tog hand om honom. Hur har Israel tackat?

Jo, man invaderade, demolerade några hus, dödade tre barn och besköt en förståndshandikappad! Som man sedan släpade med sig som fånge!

Allt detta, dagen efter det att man satt och pratade fred med Abbas!

Till N! Livet måste gå vidare

Aasi al-Hillani sörjer sin mor



Hon är borta
Vad har jag kvar annat än bedrövelsen
När glädjen också är borta
Och helgstämningen
Och när blommorna som skapats
För att lukta gott
Ger sig av på en lång resa
När hela livet avlägsnar sig från mig

Livsglädjen följde med
Den övergav mig för henne
Inte ett enda skratt har jag kvar
Trappan är en kramp i halsen
Dörren är rinnande tårar
Har du någonsin sett en gråtande dörr?

Libanon enat som av ett mirakel

Hela kvarter utraderade i Beirut

Libaneserna är luttrade. Och vi som känner dem är också luttrade. Ändå händer det att man blir fullständigt mållös ibland, när saker och ting händer, på det sätt som de gör.

Human Rights Watch skulle presentera en rapport igår, i det splittrade Libanon, ett Libanon på randen till ett inbördeskrig, där man anklagar Hizbullah för krigsbrott.

Men det blev inget av. Ledningen för Hotellet där Human Rights Watch bokat lokal för presskonferens och diskussion, bokade av salen och talade om för organisationen att de inte var välkomna där.

Förre premiärministern Salim al-Hoss, beskrev rapporten som en "oförskämdhet". Nuvarande premiärministern Fuad Seniora sa att det är en rapport där man likställer offret med mördaren.

Human Rights Watch menar att Hizbullah avfyrade Katyusharaketer i syfte att döda civila israeler. Hizbullah menar däremot att man sköt mot militära mål och att alla skador på civila var oavsiktliga.

Human Rights Watchs förhoppning var att man skulle identifiera ansvariga inom Hizbullah så att de kunde ställas inför rätta. En talesman för den Libanesiska regeringen säger: "Den dagen någon ställer Israel inför rätta för dess brott mot mänskligheten, kan vi tänka oss att diskutera saken."

Libanon och hela arabvärlden är i chock. 25 000 bostäder är totalt sönderbombade i Libanon. Hela byar utplånades och hela bostadskvarter i Beiruts södra förorter har suddats ut. Två stora massakrer, en i Mirwaheen då man dödade ett stort antal bybor på flykt på vägarna, och så massakern nr.2 i byn Qana där ett trettiotal barn dödades. Infrastrukturen i nästan halv Libanon, söder om Beirut var förstört inklusive ett stort antal broar. Elverk bombades. Beiruts flygplats som var till hälften demolerad. Gigantiska miljöbrott när man bombade oljeraffinaderiet där stor mängder olja läckte ut i havet och dödade nästan allt liv. Förstörda stränder.
....
1300 döda Libaneser. Många fler sårade. Och så kronan på verket. 3000 000 klusterbomber som Israel släppte ner efter det att man hade skrivit på ett avtal om stopp av krigshandlingar och som fortfarande skördar liv. Och så är det Hizbullah allena som ska ställas inför rätta.

Jag tycker personligen att det är fruktansvärt tragiskt. Human Rights Watch är en viktig organisation som gör ett bra jobb i vanliga fall över hela världen. Men den här gången gick deras tanke åt skogen. Jag är rädd att det kommer att innebära stora svårigheter för organisationen att utföra ett bra jobb. Inte bara i Libanon, utan i hela arabvärlden. Och som av ett mirakel, talar alla libaneser, från alla läger, män som kvinnor, som en enda man. För första gången på länge, är libaneserna enade idag.


Onsdagens skörd: Tre döda barn i Gaza


.....
Mahmoud Ghazal, 10 år, Yahya Ghazal, 12 och Sara Ghazal, 10, dödades av israeliskt stridsvagnseld i Norra Gaza. Israelerna skulle ha misstänkt att barnen skulle avfyra raketer. Barnen bor i området och är kusiner. Aljazeera.net.

Wednesday, August 29, 2007

Välgörenhetsorganisationer förbjudna

Mustafa al-Hallaj, Palestina


Salam Fayyad, chef för undantagsregeringen som inte kunnat få välsignelse av det lamslagna palestinska parlamentet, har beslutat att förbjuda 103 välgörenhetsorganisationer. Många befarar att det bara är början, då antalet sådana organisationer i Palestina är inte mindre än 2400. Värt att nämna är att många av dessa organisationer får hjälp från större organisationer i Väst, så som USaid och andra!

60 procent av palestinierna är beroende av sjukvård som dessa organisationer erbjuder. 90 procent av alla handikappade palestinier är också beroende av sådana organisation.

Jag har inga siffror just nu om hur många är beroende av direkt ekonomiskt stöd, dagisplatser och utbildningsstipendier. Men det handlar om hundratusentals.

Ehud Olmert ska, enligt Ynetnews ha uttryckt sin tacksamhet över beslutet. Det förstår jag. Det beslutet kommer att ta livet av många fler palestinier än vad det israeliska våldsmaskineriet kan åstadkomma för stunden.

Salam Fayyad menar att palestinier som blir utan hjälp nu kan vända sig till socialdepartementet i hans regering! Verkligen? Menar karln allvar? Om det nu är så att Fatah har råd och vilja att täcka dessa människors behov, varför gjorde man aldrig det förut? Varför lät de det palestinska folket bli så beroende av dessa organisationer överhuvudtaget? Vad ska hans ministrar och andra i Abbas närhet stjäla om handikappade och sjuka palestinier får det som tillhör dem? Kommer Fayyad verkligen att hjälpa föräldralösa och sådana som har sina föräldrar i israeliska fängelser, även om de inte tillhör Fatah? Nej, naturligtvis inte. För då finns det inga pengar kvar som pamparna och deras barn kan knalla in och kvittera ut på PLO-kontoren världen över.

Hur smart måste man vara?

Jakten på massförstörelsevapen
av Omayya Joha.

Hur smart måste man vara för att fatta att iranier som tränar och samordnar med irakiska rebeller inte skulle välja, att i första hand, bo på HOTELL! Mitt i Centrala Baghdad? Och vara klädda i KOSTYM, DYRA KLOCKOR OCH GLASÖGON? Nog för att jag har bott i Libanon och sett ett och annat i mitt liv, men jag kan för sjutton inte ha sett mer än George Bushs underrättelsefolk?


Fånge nr. 345 är döende på Guantanamo


Fånge nr. 345, Sami al-Haj, är döende på Guantanamo. Reportrar Utan Gränser har en namninsamlig för frisläppandet av Sami som har hugerstrejkat och tvångsmatats sedan januari i år. Du kan skriva på hos Reportrar Utan Gränser här!

Tuesday, August 28, 2007

Och här kommer en hel drös till av mina släktingar

Här är en hel drös släktingar till mig. De har jag aldrig träffat heller. De bor kvar i Galilén i närliggande byar, för vår by sprängdes. Den enda väggen med en dörröppning ni ser hör till kyrkan för det var den enda byggnaden som endast delvis sprängts.

Jag vet att mina släktingar aldrig fick tag i kyrklockan, men ett gammalt kors har de kunnat återfå och den är monterad på den enda väggen som står kvar av kyrkan!

Jag bör tillägga att större delen av Suhmatas befolkning var muslimer! Mannen med kepsen och den stor mustaschen har kämpat i hela sitt liv för att få tillbaka gravstenar till exempel, som israeler hade tagit och använt som prydnader i sina trädgårdar.

En bosättning som ni ser sedan nedanför är byggd på våra åkrar.... Där odlade man vete och tobak och annat fram till 1948.

Ännu en av mina knasiga släktingar

Den här knasiga tjejen, som dansar folkdans på gatan är en släkting till mig!

Fast jag har aldrig träffat henne! Jag gissar på att hon är talesman för alla bonnjävlar från min by Suhmata i Övre Galilén!!!

Monday, August 27, 2007

Ramadan, en återkommande plåga

"Jag dör hellre skjuten!"
......
Ramadanplågan är snart här! För en sån som jag betyder det att jag inte kan ringa vissa kompisar, för de är så hungriga och törstiga, att de inte orkar prata! Och när de har brutit fastan på kvällen, har de ätit och druckit så mycket, att de inte orkar prata då heller! Med all världens goda vilja går det inte att få ett vettigt samtal med dem helt enkelt....
Och så alla teveserier som de annonseras om! 100-tals, som ska gå dygnet runt på alla satelittevekanaler under festmånaden, ursäkta, jag menar fastemånaden Ramadan! Jag har varken tid eller ork att se någon av dem och då har jag ännu mindre att tala med vissa kompisar om!
.....
Tala om att känna sig utaför! Ändå, mest synd är det om alla lamm som ska offras på slutet, för att påminna om vår Fader Abrahams offer! Gubben slapp ju offra sitt eget barn! Visst! Men är det verkligen nåt att komma ihåg och fira??? Hur kommer det sig att Abrahams barn inte gör annat så passionerat som att offra både sina egna och andras barn?

Somliga går med märkliga skor


Säg vad beror det på?

Han dog i väntan vid Erez


Gaza – Ma'an – A one-year-old Palestinian infant died while waiting with his family at the Israeli-controlled Erez Crossing, between Israel and Gaza, on Sunday.The family were waiting to be transported to Israel for medical treatment.Director of ambulances and emergencies in the Palestinian ministry of health, Dr Muawiya Hassanein, said that Ibrahim Ali Abu Nahil died due to the long wait at the crossing.Dr Hassanein said that the child was suffering from heart disease and died in his father's arms while waiting in the hot summer sun to go to hospital!
....
Källa: Maan

Sunday, August 26, 2007

Han plockade fikon, sköts ner från trädet!

11-årige Mahmoud al-Qarnawi
.....
11-årige Mahmoud plockade fikon igår när israeliska soldter, klädda som palestinier lekte maskerad. De sköt honom med flera skott, tills han föll ner från trädet. Senare fick hans 16-åriga syster dra hans döda kropp på marken, medan hans blod och hjärna rann ut! Läs mer här!

Mahmoud Darwish, om en människa


Chained, av Ismail Shammout, Palestina


Om en människa

De kedjade hans mun
De band fast hans händer vid de dödas klippa
Och sa: Du är en mördare!

De tog hans mat, hans kläder och hans fanor
De kastade honom i de dödas cell
Och de sa: Du är en tjuv!

De jagade honom ut ur alla hamnar
De tog hans lilla älskling
Och de sa: Du är en flykting

Du, vars ögon och händer blöder!
Natten måste gå över

Varken fängelset blir kvar
Eller kedjornas länkar
Niro dog, men inte Rom
Med sina ögon, slåss hon!

Och kornen från ett enda döende veteax
Kommer att fylla hela dalen
Med vete!

Översättning från arabiska: Rawia Morra


عن إنسان
وضعوا على فمه السلاسل
ربطوا يديه بصخرة الموتى
،وقالوا: أنت قاتل
أخذوا طعامه، والملابس، والبيارق
ورموه في زنزانة الموتى،
وقالوا : أنت سارق!
طردوه من كل المرافئ
أخذوا حبيبته الصغيرة،
ثم قالوا: أنت لاجئ!
يا دامي العينين، والكفين!
إن الليل زائل
لا غرفة التوقيف باقيةٌ
ولا زرد السلاسل
!نيرون مات
، ولم تمت روما...بعينيها تقاتل
وحبوب سنبلةٍ تموت
ستملأ الوادي سنابل

Mina terrorister till släktingar

Raafat Morra

Hatbreven har forsat in de senaste timmarna. Samma anonym, som inte är tillräckligt karl eller "Kvinna" för att uppge sitt namn, undrar om jag är släkt med en Raafat Morra, som påstås vara terrorist.

Ja, jag är släkt med Raafat Morra. Han och min pappa är kusiner. Fast Raafat är i min ålder. Ja, ett par år äldre än mig, vad jag vet. Hans mamma var fertil långt upp i medelårlden... :)

Det är bara det att han forskar om palestinska flyktingar och de muslimska rörelserna som florerar bland palestinierna. Han har även skrivit ett par böcker som jag tyvärr aldrig läst för jag har inte träffat Raafat de senaste 30 åren. (Ni vet, släkten är värst) :)
....
Jag har fler intressanta släktingar. En av dem har det förfärliga namnet USAMA. Han är chef sedan flera decennier för en av de största bokmässorna i Arabvärlden någonsin. Den återkommer årligen och försöker hålla den arabiska bokmarknaden igång! :) Väldigt terroristiskt :)

Vad det har med mig att göra, och varför försöker man insinuera att jag är terrorist och min släkt med terrorister… kan jag utantill!
Ja, jag kan på rak arm nämna några terrorister, Ehud Barak, Shamir, Sharon… listan kan bli oändligt lång och intressant… :)

Demografiska bytet är en aning FÖR SMART

Muhammad Baraka, den andre från vänster, hos Abbas


Mahmoud Abbas försäkrade igår lördagen den 25 augusti 2007, ledaren för den Palestinska Demokratiska Fronten för Fred och Jämlikhet, en palestinsk organisation inne i Israel, Muhammad Baraka, att han på inga villkor kommer att gå med på israeliska förslag om det så kallade "Demografiska Bytet" och som innebär att man byter israeliska bosättare mot arabiska medborgare inne i Israel (1948 palestinier) inom ramen för en permanent lösning.

Baraka meddelade att Abbas berättat att Israelerna lade fram ett sådant förslag under senaste mötet med dem, men att han, Abbas, vägrade att diskutera det överhuvudtaget.

Förslaget går ut på att Israel behåller sina bosättare på Västbanken i utbyte mot 400 000 palestinier från palestinska städer och byar som ockuperats 1948.

Baraka uttryckte lättnad, enligt AlJazeera.net över att Abbas står så fast vid sin vägran att behandla ett förslag som går ut på att legalisera bosättarna och underminerar 1948-palestiniernas existens i Israel.

Baraka menar att 1948-års palestinier är ingen fastighet som Israel kan göra sig av med när som helst. Att de har hållit ut i 60 år för att inte fördrivas och förvandlas till flyktingar, inte för att Israel ska göra just det mot dem genom förhandlingar och tal om fred.

.....


Ja, jag måste verkligen uttrycka min beundran för den israeliska påhittigheten. Etnisk rensning och fördrivning mot vad??? Mot bosättarna? Vad har palestinierna för glädje av bossättarna? Det är som att försöka lura en knivhuggen människa att låta kniven sitta kvar i kroppen och istället skära av högerhanden, som utbyte! Smart! För smart dock, den här gången!!!


Saturday, August 25, 2007

Det israeliska mördandet fortsätter

....

Det har inte gått en dag utan att Israels statsarmé gått in och mördat palestinier på Västbanken eller Gaza. Man skryter med att självmordattentaten har nästan stannat av. Inte ett ord om att Hamas respekterar sitt löfte om "ELDUPPHÖR". Så svårt är det faktiskt inte för palestinier att utföra våldsdåd mot israeler när de verkligen vill. Det vet både israeler och resten av världen. Men varje gång palestinierna håller eldupphör, ökar det israeliska mördandet på dem mångdubbelt. Det är som om Israel får ångest när palestinierna slutar med självmordsattacker. Man vill tvinga dem till det till varje pris. Det bekräftar bara Israels existentiella ångest. Den bygger på rinnande blod!

.....

Jinge skriver om ämnet idag. Läs här!

Svd, DN

Dikter från Guantanamo



En märklig diktsamling kom nyligen ut i USA, Illinois University Press. Den som samlat dikterna är en amerikansk advokat som representerar 11 av fångarna i Guantanamo, Marc Falkoff. Han lade märke till små dikter som fångarna skickade till honom tillsammans med brev. När han talade med andra advokater, berättade många av dem att de också hade fått poetiska texter med breven.

Diktsamlingen innehåller 22 dikter. Fler blev inte godkända för publicering av amerikanska myndigheter för de kunde innehålla känslig information eller information som kunde skada USA:s nationella säkerhet. En del av dikterna är skrivna på engelska, andra på fångarnas egna språk.

Dikterna handlar om Religiös tro, längtan till hemlandet, brännande längtan till den egna familjen, vrede, besvikelse, funderingar! I en av dikterna talar en fånge till havet som omger ön, och undrar varför havet deltar i brottet, spelar vakt och lierar sig med fångvaktarna.

Det som överraskade mig är en dikt av Sami al-Haj, som med en ofattbar träffsäkerhet börjar sin dikt med en av den arabiska litteraturens mest kända inledning på en dikt, av Abu Firas al-Hamadani, när denne i sin tur satt fången hos Romerna, en gång i Irak och en gång i Konstantinopel, på 1000-talet.



Sami al-Haj

Sami al-Haj är Al-Jazeeras fotograf som togs tillfånga år 2002 med kameran på axeln. Han är av sudanesiskt ursprung, lider av cancer och är far till en pojke som idag är 8 år gammal.

Så här skriver Sami al-Haj



Humiliated in the Shackles
When I heard pigeons cooing in the trees,
Hot tears covered my face.
When the lark chirped, my thoughts composed
A message for my son.
Mohammad, I am afflicted.
In my despair, I have no one but Allah for comfort.
The oppressors are playing with me,
As they move freely around the world.
They ask me to spy on my countrymen,
Claiming it would be a good deed.
They offer me money and land,
And freedom to go where I please.
Their temptations seize
My attention like lightning in the sky.
But their gift is an empty snake,
Carrying hypocrisy in its mouth like venom,
They have monuments to liberty
And freedom of opinion, which is well and good.
But I explained to them that
Architecture is not justice.
America, you ride on the backs of orphans,
And terrorize them daily.
Bush, beware.
The world recognizes an arrogant liar.
To Allah I direct my grievance and my tears.
I am homesick and oppressed.
Mohammad, do not forget me.
Support the cause of your father,
a God-fearing man.
I was humiliated in the shackles.
How can I now compose verses?
How can I now write?
After the shackles and the nights and the suffering and the tears,
How can I write poetry?
My soul is like a roiling sea, stirred by anguish,
Violent with passion.
I am a captive, but the crimes are my captors'.
I am overwhelmed with apprehension.
Lord, unite me with my son Mohammad.
Lord, grant success to the righteous.
— Sami al Haj

Marc Falkoff

Friday, August 24, 2007

Skarpare kritik mot USA:s inblandning i Libanon

Sayyed Muhammad Hussein Fadlallah

Sayyed Muhammad Hussein Fadlallah, shiamuslimernas andlige ledare i Libanon, anklagar idag USA för att lägga sig i valet av den person som ska bli Libanons nästa president.

Det var under fredagsbönen idag i Dahie, Beiruts södra förorter, som Fadlallah riktade sin kritik mot USA. Han sa: "USA fortsätter utöva påtryckningar för att forma Libanons beslut som rör nuet och framtiden och lägger sig i valet av den person som ska bli Libanons nästa president för att tvinga libaneserna till negativa villkor när det gäller detta val så att det passar deras egna intressen i valet.."
Han sa också: "… Att presidenten måste vara kristen maronit betyder inte att alla andra libaneser saknar rätt att ha en åsikt om hans person, för de kommer allihop att vara underkastade hans ledarskap..."

Libanon vid ett vägskäl

Montståndets blod... av Omayya Joha

Det finns en hel del nyheter från Libanon, eller borde finnas det i alla fall. Jag märker en viss trötthet hos media. Obegripliga notiser är allt som blir kvar, när det politiska kaoset i Libanon fortsätter.

Det är en massa ovärdiga och obegripliga uttalanden från framför allt Walid Jumblat. Jag har aldrig sett eller hört karln uttala så många obegripliga oförskämdheter på så kort tid. Det mest bisarra jag hört honom säga är: "Den som kommer på tanken att tala med oppositionen förtjänar en avrättning…eh… en politisk avrättning…"

Och Samir GaaGaa hakar på obegripligheterna. Det är som om dessa två, plus Fuad Seniora och Saad Hariri, inte förstår allvaret i situationen, eller väljer att inte förstå, utan fortsätter att satsa på amerikanskt och franskt stöd, mot majoriteten av sin egen befolkning.

Sorgligast av allt är Amin Gemayel, som inte ville förlora delvalet till parlamentet, för att hans eget hus inte skulle stängas ute från Libanesisk politik. Hans släkt har varit en del av den libanesiska politiken i minst 6 decennier och han kan inte fatta, att det inte ska finnas en Gemayel i den libanesiska politiken på högsta nivå. Han hoppas på att väljas till president senare i höst. Men hans utsikter ser väldigt svarta ut. Det som är ännu svartare, är att han och andra som tillhör dessa klaner som haft monopol på politik och resurser i lilla Libanon, inte förstår att det handlar om Landet, och inte om deras hus och deras klaner.

Vad kan Jumblat, GaaGaa, Hariri, Seniora och Gemayel sätta emot när mer än hälften av Libanons folk har kommit till en grad av politisk mognad som gör att de tänker annorlunda?

Jag vet inte hur många procent av de kristna det handlar om exakt, för det vet inte ens libaneserna eller de kristna själva, men en stor del av dem ingår i oppositionen i Libanon idag. Man vill inte ha Libanon som en lydstat till USA. Man vill inte ha en förnedrande uppgörelse med Israel.

Många av dem som säger så, beskylls för att gå i Syriens och Irans ledband. Men om man tänker efter lite, varför skulle större delen av Libanons kristna välja att gå i Syriens och Irans ledband? Vad har de gemensamt med Syrien och Iran? Ingenting.

Detta är ett påstående som enbart syftar till att misstänkliggöra alla som vill ha en förändring. Ett meningslöst sätt för att hindra en demokratisk utveckling i Libanon som aldrig sett mera möjligt än idag. När Shiamuslimer, maroniter, en del av druserna och sunnimuslimer och även Tashnakpartiet där alla medlemmar har kristet armeniskt ursprung väljer att gå samman för att värja sig mot Rice, Bush och den amerikanska ambassadörens syrelse i Libanon, bör både andra libaneser och omvärlden respektera det.

Tydligare än någonsin kan man se en politisk linje i det som sker och inte den etniska eller religiösa minoritetens tillhörighet. Libaneser av precis alla slag är idag representerade i oppositionen.

Frankrike bör sluta lägga sig i Libanons inre politiska angelägenheter för det ses i Mellanöstern som representant för hela EU. Och USA bör, i demokratins namn som de predikar så kostsamt, låta libaneserna själva välja sin president, utan att komma med tre olika besked om dagen, så som man gjorde igår. Tre olika och motstridiga amerikanska uttalanden om USA:s syn på en grundlagsändring i Libanon som skulle underlätta valet av en ny president, och som godkänts av den högsta kristna religiösa ledarskapet i Libanon, Patriark Sfair.

Om man misslyckas med att välja en president, kommer Libanon att gå i småbitar. Och denna gång, går stridslinjen rätt igenom de olika religiösa minoriteterna. Den vanlige libanesen har ingenstans att fly. För hans bror eller hans närmaste granne kommer att vara hans fiende. Den enda förhoppningen är att de flesta libaneser aldrig faller tillbaka och börjar skjuta på varandra. För de vet att det inte leder någonstans. Men några har hållit på och rustat sig ganska länge nu!

Nancy Ajrams barnsång, Shater, duktig pojke

Nancys sång handlar om duktiga pojkar!

Det här sorgliga gänget är dock av styggaste sorten! Fast på omvänt vis!

Det handlar om att göra som man blir tillsagd av fröken, att sitta stilla och framför allt, att inte tjafsa emot!

Thursday, August 23, 2007

Rim Banna, This was not my story


This was not my story

Lyrics by Zuhaira Sabbagh

.....

This was not my story

since the beginning of time

since my first songs

this was not my story

since the time of first passion

when Anat was roving through my valleys and my mountains

blazing the earth

whose waiting patiently

for the drops of heavenly water

glazing the earth with love

growth and peace

My story turned to be in my tent

beyond the borders

transmitted by the hills

And Iam opening a window

toward Palestine

and fifty years of waiting

The wind is carrying for me

breathe of air full of moaning and defeating

.....

Rim berättade häromdagen på arabiska Aljazeera om när hon försökte ta sig in i staden Jeriko för att sjunga i en konsert för barn. Soldaten som hindrade henne att komma genom vägspärren skrek: "Det finns inga barn därinne! Där finns bara terrorister!"

Hur som helst, Rim, hennes man och hennes mor, kröp genom ett hål i en stängsel och sent omsider lyckades ta sig in med hennes tre barn och instrument. Och hon sjöng för de väntande barnen...


Wednesday, August 22, 2007

En förståndshandikappad palestinier dömd till fängelse av israelisk militärdomstol



En israelisk militärdomstol dömde idag onsdag en förståndshandikappad man till fängelse i 101 dagar. Muhammad Ja'abari, 38 år dömdes tillsammans med två av sina bröder, därför att de hade försökt stoppa israeliska bosättare från att ta över en palestinsk familjs hus i Hebron, den 5 augusti i år. Läs mer här!
....
Jag skrev tidigare den här månaden om att man hade fängslat en dövstum man, Munir Abu Romouz, chef för en internationell organisation för dövstumma i Palestina. En tolk, som skulle hjälpa Munir att göra sig förstådd, har anlitats, på Munirs familjs bekostnad!

Skona mig!

Israel vill att Fatah ska bedriva välgörenhet !!!
Så att man kan mörda mulliga barn kanske?


Ahmad Abd Al-Rahman said, "President Mahmoud Abbas has been told that the Israelis have initially agreed on the return of a number of Palestinian leaders to their homeland."

Jag skulle vilja se de palestinska ledare som skulle vilja komma och sitta som fångar i Ramallah.

"The Israelis believe the solution depends on the establishment of charitable societies by Fatah, as Hamas has been doing in order to avoid Hamas control over the West Bank as they have in the Gaza Strip."

Javisst, ja…

En fin gåva

Någon (anonym) har skickat mig den här vackra videon!

Se och njut! (Thanks Anonymous!)

Tuesday, August 21, 2007

Barnen på Västbanken samlar pengar till barnen i Gaza

Intifada, av Ismail Shammout

.....

Barnen från flyktinglägret Dhaishe har gett sig ut från lägret för att samla pengar till barnen i Gaza. De började med Betlehem idag. De besökte affärer, talade med folk på gatorna och knackade dörr...

" Vi samlar för böcker, pennor och skolväskor till våra syskon i Gaza, så att de har allting när skolan börjar. Vill du vara med?"

.....

Det gick inte att ta miste på den respekt som barnen väckte hos givarna. Från grönsakshandlare till juvelerare till hemmafruar. Alla betalade andaktigt och berömde barnen för sin storartade idé. Imorgon bär det av mot Hebron och sendan mot Ramallah, om jag uppfattat saken rätt. Alla palestinska städer ska vara med...

.....

Jag hade så hemskt gärna velat se Abbas och Fayyads miner när de hörde om detta! De som så hemskt gärna velat svälta ut palestinierna i Gaza. Undrar med vilka ögon de ska se sig i spegeln i fortsättningen...