Fördjupningsfrågan i huvudnyhetssändningen från arabiska aljazeera handlade ikväll om palestinska barn! "Palestinska barn på ockupationens altare" kallade man det för.
....
Jag stod och strök och var verkligen inte förberedd när Ramzis mor dök upp i rutan i upplösningstillstånd. Hon vrålade ut sin förtvivlan: Livet utan Ramzi? Jag kan inte föreställa mig... Hur kan livet fortsätta utan Ramzi? Mat... hur ska jag kunna laga mat... duka fram mat... Utan Ramzi? Vem ska annars äta?
....
Det blir inget mer struket ikväll! En representant för Internationella Rörelsen för Barnens Försvar i Palestina meddelar vidare att 12000 palestinska barn har sårats de senaste åren. 15 procent av dessa har fått livslånga handikapp!
....
Det blir inget mer gjort ikväll! Jag kan mycket väl förstå vad Ramzis mor talar om. När min bror dödades, var min mor borta i flera år. Hon kunde inte heller föreställa sig livet utan honom. Han hade gått på fest och kom aldrig tillbaka!
....
Ramzi Helles, hade gått ut idag för att fånga fåglar med sina kompisar. Han visste inte att det var han som skulle bli fångad. I ett mörker så stort, att han aldrig kommer att hitta ut igen! De israeliska soldaterna sköt honom med flera skott i övre delen av kroppen. 17 år gammal men såg liten ut. Det gjorde hans gråtande kompsiar också. Man växer inte som man ska, tänker jag, när man bor i helvetet på jorden!
En av Ramzis släktingar idag.
No comments:
Post a Comment