Skratta först och gråta sen

Finns det värre elände, än det som är så eländigt att det får en att skratta?

Nu har fredagsbönen blivit ett slagträ i politiken i Gaza. Fatahs anhängare, med stinna bankkonton efter att man fått flera löner retroaktivt, (medan alla som anställts de senaste två åren och som misstänks tillhöra Hamas har förlorat både anställning, lön och innestående obetalda löner), har fått råg i ryggen och börjat organisera sig och agera politiskt i Gaza.

En av deras största politiska aktioner är att be i stora torg mitt i stan, därför att de känner sig ovälkomna i moskéerna där imamerna predikar mot Fatahs politik och kallar Fatahs anhängare för "hädare".

Dessa fredagsböner har lett till sammandrabbningar och våldsamheter och ser ut att fortsätta göra det, tyvärr. Under tisdagen utfärdade sheikh Marwan Abu Ras, ordförande för Palestinas förenade Ulama, (präster), en Fatwa som förklarar dessa fredagsböner ute i stan för hädiska. Det är i hans mening, politiska aktioner mer än bön. Och dessutom utanför moskéerna, som gapar tomma.

Enligt muslimsk tradition ber man ute i det fria, helst på moskégårdarna, under Eidbönerna, eller böner under stora högtider, då moskéerna inte rymmer alla bedjande. Annars är det faktiskt en helt ny uppfinning.

Men det som har retat gallfeber på sheikh Marwan Abu Ras och andra imamer, är rökandet och försäljningen av läskdrycker mitt under fredagspredikan. En del bedjande män hade dessutom guldkedjor runt halsen under bönen. Guld får muslimska män över huvud taget inte bära. Det är enbart kvinnor som får det.

Det om något är väl ett mått på religiös nit bland Fatahs anhängare. Därför anser han att dessa bönemöten är farliga, då de är politiska aktioner och inte enbart bönestunder.

Det hade räckt gott och väl om man koncentrerade sig på tendenser till censur och rykten om kvinnofientliga aktioner från Hamas sida. Fredagsbönen håller på att utvecklas till våldsamma cirkus om petitesser.
Det som får en att vilja gråta, är en misstanke om att vissa gläder sig åt utbetalda löner, medan syskon, grannar och vänner går och lägger sig hungriga, i Gaza.