Dikter från Guantanamo

En märklig diktsamling kom nyligen ut i USA, Illinois University Press. Den som samlat dikterna är en amerikansk advokat som representerar 11 av fångarna i Guantanamo, Marc Falkoff. Han lade märke till små dikter som fångarna skickade till honom tillsammans med brev. När han talade med andra advokater, berättade många av dem att de också hade fått poetiska texter med breven.

Diktsamlingen innehåller 22 dikter. Fler blev inte godkända för publicering av amerikanska myndigheter för de kunde innehålla känslig information eller information som kunde skada USA:s nationella säkerhet. En del av dikterna är skrivna på engelska, andra på fångarnas egna språk.

Dikterna handlar om Religiös tro, längtan till hemlandet, brännande längtan till den egna familjen, vrede, besvikelse, funderingar! I en av dikterna talar en fånge till havet som omger ön, och undrar varför havet deltar i brottet, spelar vakt och lierar sig med fångvaktarna.

Det som överraskade mig är en dikt av Sami al-Haj, som med en ofattbar träffsäkerhet börjar sin dikt med en av den arabiska litteraturens mest kända inledning på en dikt, av Abu Firas al-Hamadani, när denne i sin tur satt fången hos Romerna, en gång i Irak och en gång i Konstantinopel, på 1000-talet.

Sami al-Haj

Sami al-Haj är Al-Jazeeras fotograf som togs tillfånga år 2002 med kameran på axeln. Han är av sudanesiskt ursprung, lider av cancer och är far till en pojke som idag är 8 år gammal.

Så här skriver Sami al-Haj



Humiliated in the Shackles

When I heard pigeons cooing in the trees,

Hot tears covered my face.

When the lark chirped, my thoughts composed

A message for my son.

Mohammad, I am afflicted.

In my despair, I have no one but Allah for comfort.

The oppressors are playing with me,

As they move freely around the world.

They ask me to spy on my countrymen,

Claiming it would be a good deed.

They offer me money and land,

And freedom to go where I please.

Their temptations seize

My attention like lightning in the sky.

But their gift is an empty snake,

Carrying hypocrisy in its mouth like venom,

They have monuments to liberty

And freedom of opinion, which is well and good.

But I explained to them that

Architecture is not justice.

America, you ride on the backs of orphans,

And terrorize them daily.

Bush, beware.

The world recognizes an arrogant liar.

To Allah I direct my grievance and my tears.

I am homesick and oppressed.

Mohammad, do not forget me.

Support the cause of your father,

a God-fearing man.

I was humiliated in the shackles.

How can I now compose verses?

How can I now write?

After the shackles and the nights and the suffering and the tears,

How can I write poetry?

My soul is like a roiling sea, stirred by anguish,

Violent with passion.

I am a captive, but the crimes are my captors'.

I am overwhelmed with apprehension.

Lord, unite me with my son Mohammad.

Lord, grant success to the righteous.

— Sami al Haj

Marc Falkoff