Thursday, August 02, 2007

Ahmad al-Zain väcker sin vän Afeef

Libanon i ett nötskal under inbördeskriget, framförd av den folkkäre Ahmad al-Zain.

Om ni undrar vad han gapar om, så kan jag förtälja att han undrar vad kompisen fått i sig natten innan för att vara så svårväckt. När han håller i granatkastaren, lovar han att komma upp och plocka ihop vännens olika bitar!

2 comments:

Paolo Pissoffi said...

Det här är dock något som jag finner fascinerande. Och ska jag vara ärlig är det sällan svenskar som gör det. Jag menar nu inte att ta upp en granatkastare, utan att tuta när man vill att någon ska komma ut.

Jag har sett det och hört det flera gånger. Men det är faktiskt inga svenskar som gör det.

Däremot kan svenskar istället sitta stilla i sina bilar utanför och vänta. Och vänta. Även om jag upplever (eller upplevde, i mobiltelefonens tid har vissa förändringar gjorts.) att man oftare går upp och plingar på.

Jag kan ha generaliserat en aning här. Så att säga.

(En annan sak med mobiltelefoner. - Jag tar det inom parantes för det har inte med det här att göra alls- Ofta på tunnelbanan har jag märkt hur man ringer någon flera gånger. "Jag har precis stigit på. Jag ringer när jag är nära." Och så ringer de när de är nära. Och när de är framme.)

Rawias Morra said...

Jo, Paolo, i invandrartäta områden tutas det, tror jag i alla fall:)

Det som filmen här visar, var ju ett problem, som här är ganska tillspetsat, och det är att det i varje kvarter eller gata så fanns et en skjutglad idiot som sköt precis hur, var och när som helst...
En gång till exempel sköt en sådan typ mitt inne i ett nöjesfält i Beirut. Jag och mina syskon satt då i pariserhjulet och hörde hur skotten slog mot stålkonstruktionen... det var verkligen fasansfullt...

Mobilplågan är av annan sort, fast jag har faktiskt gjort så själv när jag kommuniserat med min grabb, i tron att jag skulle lugna honom ifall han väntade på mig, fast jag märkte snart att jag gjort honom än mer orolig, så jag har slutat med det...
Och så alla som använder telefonen på tåg istället för läsning. De underhåller sig med att prata strunt hela vägen istället för att öppna en bok eller en tidning. Verkar som som mp3 eran är över för en del...