Ramadan, en återkommande plåga

"Jag dör hellre skjuten!"

......

Ramadanplågan är snart här! För en sån som jag betyder det att jag inte kan ringa vissa kompisar, för de är så hungriga och törstiga, att de inte orkar prata! Och när de har brutit fastan på kvällen, har de ätit och druckit så mycket, att de inte orkar prata då heller! Med all världens goda vilja går det inte att få ett vettigt samtal med dem helt enkelt....

Och så alla teveserier som de annonseras om! 100-tals, som ska gå dygnet runt på alla satelittevekanaler under festmånaden, ursäkta, jag menar fastemånaden Ramadan! Jag har varken tid eller ork att se någon av dem och då har jag ännu mindre att tala med vissa kompisar om!

.....

Tala om att känna sig utaför! Ändå, mest synd är det om alla lamm som ska offras på slutet, för att påminna om vår Fader Abrahams offer! Gubben slapp ju offra sitt eget barn! Visst! Men är det verkligen nåt att komma ihåg och fira??? Hur kommer det sig att Abrahams barn inte gör annat så passionerat som att offra både sina egna och andras barn?