Sexuell Rabies, eller vad det nu är...

Iman Shaggag

Sudan

På nyårsafton undrade en vän vad jag tyckte om "sexuell rabies". "Sexuell vad då?" svarade jag och såg ut som ett frågetecken. Jag trodde att han skämtade. Men det gjorde han inte. Jag skyndade till datorn och sökte på Google, på arabiska, efter "sexuell rabies" och fick en ansenlig mängd träffar. Där satt vi resten av nyårsafton och surfade mellan olika bloggar och videositer.
Jag har länge försökt få ett grepp om vad debatten egentligen handlar om i Arabvärlden. Men det är inte lätt, inser jag. Det finns tydligen en hel värld där ute som berättar om vad det är som egentligen sker utan att man talar öppet om det. Allt från att förbjuda bloggar i Egypten till den homosexuella revolutionen som kokar under ytan till just sexuell rabies.
Det är något som hänt och händer i Egypten och exploderar just runt slutet av fastemånaden Ramadan. Det har alltså hänt tidigare men exploderat lavinartat i år, för ett antal veckor sedan.

Just när folk går ut för att fira, gå på bio, restaurang eller teater, händer det. Hundratals unga män (tonåringar och äldre) väller fram från ingen stans, slår ner männen som är i sällskap med kvinnor, bröder, fästmän och söner, för att komma åt att slita kläderna av unga kvinnor. När de har gjort det, tar de i kvinnorna, slår dem, sparkar dem… det är det som sägs. Ingen kvinna har hittills talat om en regelrätt våldtäkt. (ingen kvinna har framträtt offentligt så klart för det skulle innebära ett socialt självmord).

Det är tydligen så att andra, snälla män, kommer fram och slåss med horderna av våldtäktsmän och räddar de stackars nakna, misshandlade unga kvinnorna.

Och våldtäktsmännen sparar ingen. Beslöjade som icke beslöjade möter samma behandling. De springer in i affärer och restauranger för att söka skydd men då följer förövarna efter och slår sönder stället. Tar de skydd i en bil slår man sönder bilen. Affärsinnehavarna i centrala Kairo har tydligen lärt sig att stänga dörrarna och dra ner jalusidörrar av metall så fort en kvinna springer in skrikande.
Det egyptiska inrikesministeriet och polismyndigheterna hävdar att de aldrig hört talas om sådana händelser. Ingen anmälan om sådant har kommit in, hävdar man.

Men bloggarna skriver, filmar med telefonkameror och publicerar vittnesmål. Om man har varit i Egypten blir man kanske inte så himla chockad ändå. Det är helt enkelt för mycket fromhet. Den sexuella frustrationen syns ganska tydligt efter ett tag.

Men att det ska leda till upplopp och massvåldtäkter eller våldtäktsförsök mitt i central Kairo innan landets myndigheter inser att de har ett problem, att de förnekar det trots all bildmaterial och alla vittnesmål… det är… jag vet inte vad det är …