Iman Shaggag, SudanHörde Sheikh al-Qaradawi tala om psykiska sjukdomar. Qaradawi är idag den högsta muslimska auktoriteten i den muslimska världen om man tar hänsyn till hans popularitet och det utrymme han får i Media.
Det han talade om var "Nafs". Det är ett arabiskt uttryck som kan rymma allt från "Jag" till "Det" till det medvetna och omedvetna och alla skikt däremellan.
Frågorna var många men han återkom hela tiden till "Nafs" vars natur är att uppmana till det onda och därför bör det tuktas. När det tuktas ser det till att rannsaka sig självt och när det har blivit expert på det, avancerar det till "trygghet".
Jag kunde ha köpt detta om jag hade varit en arabisk kvinna som bor vid persiska viken och vars största bekymmer är att få reda på om maken ligger eller inte ligger med det asiatiska hembiträdet som slavar dygnet runt för ett par hundra dollar som hon skickar hem till en lat make som lever som en kung någonstans i en tropisk trakt.
Men med det livet jag levt och lever än idag, känner jag att den muslimska vetenskapen om själens sjukdomar behöver en rejäl uppdatering. Massor av arabiska psykologer och psykiatriker satt säkert och slet sitt hår när de hörde på al-Qaradawis recept för bättre själslig hälsa. För "Nafs Mutmainna", det trygga självet eller jaget, är tryggt när det förlitar sig på Gud. Många muslimer av idag har inte den lyxen.
Man måste vara lobotomerad flera gånger om för att titta sig omkring och känna sig trygg i världen av idag. Säg "Trygghet" till en tvååring som har ångest för att mamma blir misshandlad i hans åsyn. För barn som föds med Aids. För barn som tillbringar hela sitt liv på en soptipp. Säg det till en person som blir skjuten av en krypskytt han inte känner. Säg det till en förälder som inte har mat att ge sina barn.
Säg det till majoriteten av mänskligheten som aldrig fått känna på vad trygghet är. Ska de verkligen arbeta för att tukta sina "Jag"? Ska de skämmas över att de inte ser Guds ansikte någonstans?
No comments:
Post a Comment