Att skriva en Nation

Naguib Mahfouz

Echnaton

Går det att skriva ihop en nation? Ja, det anser jag. Om nationen finns där och låter sig skrivas. Om kärleken till den finns. Om den är så djup att den förmår gräva ner sig i dess rötter för att uppleva den från begynnelsen till nuet. Och om kärleken inte sträcker sig till den egna nationen bara, utan sträcker sig till att omfatta hela människosläktet. Annars blir uppdraget omöjligt. Eller så blir resultatet skevt, felaktigt, banalt och urtråkigt. Att skriva en nation är att skriva mänskligheten. Eller så kan man lika gärna låta bli.
Det gjorde Naguib Mahfouz. Brilliant.
Han började skriva ihop Egypten från faraonernas tid till modern tid. Såg den glida honom ur händerna. Såg den förgöra honom. En av dess barn stack honom med en kniv i nacken.
Men han gav inte upp.
"Det som skrämmer mig", säger en teaterman från Egypten som för första gången lämnade Mahfouz gestalter och ägnade sig åt författaren själv, ställde honom på scen, i egen hög person, "Det som skrämmer mig är att Naguib Mahfouz inte nådde fram till den där ynglingen. De som nådde fram var de ignoranta, idioterna.

O min broder,

kom till den ljuva källan

Betrakta mig

då jag badar inför dina ögon

min böljande, våta mantel som

smyger sig tätt intill kroppen,

glänsande i ljuset

Kom och betrakta mig,

du min broder

Ur Echnaton: Sanningssökaren

I översättning av Ulla Eriksson

Alhambra bokförlag

K special
Naguib Mahfouz i Kairo
Fredag den 27 oktober 2006
Kl. 20.00SVT 2