"malak", ängel, på arabiska
I staden Sharm al-Shaikh stannade jag upp en kväll och tittade mig omkring. Nej, jag hade inte fel. Det fanns bara män ute. Jag gick runt och tittade och tittade och ansträngde mig men där fanns inte en enda kvinna. Köplusten försvann. Det blev inget guldhalsband.
Det blev bara en massa tankar.
På hotellet var det bara män som arbetade, från managern till servitörerna till städarna. Inte en lokalkvinna så långt ögat når. Och jag menar verkligen inte en enda kvinna.
När vi åkte genom Sinai såg vi en och annan beduinkvinna sitta under något skynke.
En och annan egyptiska från medelklassen, som var där på semester som jag, i den fina hotellorten en bit från det ursprungliga samhället, blängde på mig där jag gick i min långa Gallabia, en lång vid klänning av bommull. Den var så tunn att den kändes som en andra hud. Den var skön och sval och lämnade armarna bara. Och viktigast av allt, den var vid nog att räcka runt min mage, i graviditetens åttonde månad.
Min Gallabia var provocerande. Den bärs av kvinnor från folket och absolut inte på stranden. De kvinnorna kommer sällan till någon strand och aldrig till Sharm al-Shaikh. Det hade jag inte tänkt på när jag köpte fyra stycken som jag tvättade och använde oavbrutet. Kläder inköpta i Sverige gick ju inte att använde i 40 och 50 graders värme. Och där gick jag, skräckbilden av fallahi, bondstilen, raka motsatsen till chic och sofistikerad. En stygglese i egyptisk miljövänlig bomull.
På hotellet var det bara män som arbetade, från managern till servitörerna till städarna. Inte en lokalkvinna så långt ögat når. Och jag menar verkligen inte en enda kvinna.
När vi åkte genom Sinai såg vi en och annan beduinkvinna sitta under något skynke.
En och annan egyptiska från medelklassen, som var där på semester som jag, i den fina hotellorten en bit från det ursprungliga samhället, blängde på mig där jag gick i min långa Gallabia, en lång vid klänning av bommull. Den var så tunn att den kändes som en andra hud. Den var skön och sval och lämnade armarna bara. Och viktigast av allt, den var vid nog att räcka runt min mage, i graviditetens åttonde månad.
Min Gallabia var provocerande. Den bärs av kvinnor från folket och absolut inte på stranden. De kvinnorna kommer sällan till någon strand och aldrig till Sharm al-Shaikh. Det hade jag inte tänkt på när jag köpte fyra stycken som jag tvättade och använde oavbrutet. Kläder inköpta i Sverige gick ju inte att använde i 40 och 50 graders värme. Och där gick jag, skräckbilden av fallahi, bondstilen, raka motsatsen till chic och sofistikerad. En stygglese i egyptisk miljövänlig bomull.
I Alexandria hade jag svårt att gå. Trottoarerna var ockuperade av hundratals kaféer som var avsedda för gubbarna och det var skamligt att passera bland gubbarna. Lokala kvinnor försökte avråda mig från att göra det i alla fall. Men på körbanan kunde man inte gå om man vill komma därifrån med livet i behåll. Så jag brydde mig inte om gubbarna, deras bord och vattenpipor. Jag gick där och flyttade de inte på sig knuffade jag gärna till dem.
Denna känsla av brist på livsutrymme och rörelseutrymme var chockerande och jag har många gånger försökt beskriva den och bearbeta den.
Nu äntligen hör jag en egyptisk kvinna uttrycka samma känsla med exakt samma ord:
"Hemmet är den enda platsen där du kan känna dig säker. Det är lika bra att du aldrig går ut."
Det är det som männen ville säga med sina kaféer på trottoarerna och sin vansinniga bilkörning överallt. De understryker det när de inte väjer för en kvinna och aldrig öppnar en dörr eller hjälper till med något överhuvudtaget.
Vill ni veta hela historien?
Titta på "Kvinnor emellan"
torsdag den 26 oktober 2006 kl 19:30
Denna känsla av brist på livsutrymme och rörelseutrymme var chockerande och jag har många gånger försökt beskriva den och bearbeta den.
Nu äntligen hör jag en egyptisk kvinna uttrycka samma känsla med exakt samma ord:
"Hemmet är den enda platsen där du kan känna dig säker. Det är lika bra att du aldrig går ut."
Det är det som männen ville säga med sina kaféer på trottoarerna och sin vansinniga bilkörning överallt. De understryker det när de inte väjer för en kvinna och aldrig öppnar en dörr eller hjälper till med något överhuvudtaget.
Vill ni veta hela historien?
Titta på "Kvinnor emellan"
torsdag den 26 oktober 2006 kl 19:30
på Kunskapskanalen.
No comments:
Post a Comment