Att översätta är förräderi. Det har man hört och läst förut. Hur är det att ha förräderiet som födkrok? Lika svårt som att försöka svälja krossat glas ibland och ibland är det smärtsamt och underbart som vore det ett länge efterlängtat kärleksakt.
Man är hela tiden medveten om vad man håller på med. Man gör sitt yttersta för att slipa förräderiet, behärska det till fulländning. Att försöka göra det så genomskinligt som möjligt, så hal som möjlig att ingen känner dess grova, raspiga yta.
Men ganska ofta är det ljuvt också. Plösligt konfronteras man med ord som man vet är mycket större än en. Man har inget annat val än att låta sig förföras, ryckas med, förloras för att sedan mödosamt släpa sig tillbaka till vardagens gråa tristess.
Jag lämnade ifrån mig en översättning av ett program för SVT undertext idag. Och fick ångest. Plötsligt insåg jag att det kommer att dröja länge, länge innan jag får översätta något i närheten av detta.
Det var en sufi-konsert med Shaikh Hamza Chakkor och hans sufibröder från Damaskus. Shaikh Hamza tillhör Mawlawiorden. De så kallade virvlande Darwisherna.
Och texterna? De virvlar också. Dansar iväg med själen till trakter så höga att man blir rädd. Oj, då! Telefonen ringer, pojken min försöker få mig tillbaka till jorden men det dröjer. Jag är kvar där uppe.
"Du har vant oss vid det goda, må det fortsätta komma oss till del." Sjunger det i huvudet. "Vid Din dörr hittade jag det vägledande Ljuset."
Ja, ja, ungen skriker högre och högre i mitt öra. Men jag riskerar inte bli avrättad som al-Hallaj, som sa så stygga saker som "Jag är Sanningen" och "Min kaftan täcker ingenting annat än Gud". Stackars al-Hallaj som bokstavligen dansade, virvlade fram, med sina kedjor och sin kaftan till avrättningsplatsen. Hans kärlek ledde raka vägen till tortyrkammaren och senare till döden.
Ett och annat skällsord tål jag väl höra av mitt barn. Det är ingenting jämför med det som mästarna fick utstå. De som ägnade sig åt att hitta Gud genom kärleken, så bokstavligt att de förlorade livhanken på kuppen. Jag kan inte ens kalla mig amatör, knappt en flugskit i den vida världen av ord, virvlande dans och tillbedjan, där människa och Gud smälter samman genom dikten, genom dansen, genom kärleken till en annan som fungerar som en länk mellan en själv och Skaparen.
Och min översättning? Knappt i närheten av detta oerhörda. Av Sanningen. Av Ljuset. Men det får duga. Ingen annan kunde ha gjort det bättre. Det vet jag. Ty jag är en av de bästa av förrädarna!!!
Missa inte Inför Eid al-Fitr
SVT2 söndagen 22 oktober
kl 22:15
No comments:
Post a Comment