Den kallaste platsen i Universum
Köttet skriker efter sitt eget stoft
Som ju, när det sprids,
fogar samman tomhetens
olika tomheter
För ung för att ligga som en dimma
över det omöjligas sjö
för gammal för att jaga chimärer
över historiens gula, knastriga slätter
Instinkten allena må vara mitt rättesnöre
Jag tror inte på eldens riktning
och tror inte heller på
vindens slumpartade, vilsna vandring
I begynnelsen var ordet
I begynnelsen var blodet
I begynnelsen var jag
No comments:
Post a Comment