Palestinsk konstnär
Stackars palestinierna gick på myten om demokrati. De valde en ny regering enligt demokratins spelregler och följde västerländska ideal i valet till punkt och pricka.
Resultatet? Svält, törst, sjukdomar, medicinbrist, humanitär katastrof korad med ond bråd död dagligen i Gazaremsan och på Västbanken.
En tredje del av det nyvlada parlamentets medlemmar sitter i israeliskt fängelse inklusive talesmannen. Sex ministrar inklusive vice statsministern gör det också. Och inte ett ljud hörs ifrån demokratins vagga, de som mest tuggar och fradgar om demokratin.
De palestinska minstrarna och parlamentsledamoterna borde kanske skatta sig lyckliga. De ligger inte i gravarna som andra gör. Den israeliska armen ringer till palestinska familjer när som helst på dygnet och ger de tio minuter att evakuera sitt hus. Sedan kommer flyget och jämnar det med marken. Grannarns hus går ofta samma öde till mötes. Igår var det en far och hans son som ännu inte hunnit springa ut. Trevåningshuset blev deras grav.
En libanesisk gumma pekar på sitt söndersmulade hus i en libanesisk by och utbrister: "Det här är vad väst menar med demokrati."
En man som ledde motståndet i en annan by i södra Libanon tillsammans med sina söner och som såg sin äldsa dödas några meter bort, förklarar att han hade suttit i israeliskt fängelse och sedan dess hade han haft ett mål med livet: "Att hämnas". Kränkningarna, tortyren, hatet och förödmjukelserna. Om sonens död sa han: "Jag avundas honom".
I ett begravningståg strör man ris och blommor på kistorna som bärs fram. Man sjunger bröllopssånger. Folk är förkrossade men stoltheten över att deras söner hann förödmjuka den israeliska armén innan de satte livet till, är mycket större än sorgen.
Så mina herrar i väst. Behåll er domkrati. Den är inget annat än ett dödligt vapen.
Behåll ert stöd till Israel och ge araberna i grannländerna hatet. Det är garanten för demokratins undergång, demokratin som ni vill ha den alltså.
No comments:
Post a Comment