Från: Eva Hammad Ståhl till Utrikesminister Jan Eliasson, 23 juli 2006Vidriga attacker
Jag har själv genomlevt en mycket lång belägring av det palestinska flyktinglägret Tel al Zaatar i östra Beirut i Libanon 1976. Min man dödades, jag skadades allvarligt och förlorade vårt väntade barn. Min amputerade kropp åteupplever idag återigen smärtan av att ha blivit träffad av glödande granatsplitter och min själ återupplever ljuden av bombkrevader, hus som rasar och människors skrik under dödskampen, de överlevandes kvidande klagan och den djupa sorgen när ens liv slagits i spillror av en krigsmaskins ohyggliga kraft. Det finns ljud, lukter, stämningar ”hjärnspöken” som aldrig lämnar en krigsskadads hjärna. Dom aktualiseras ögonblickligen om samma situation upprepas. Jag känner det starkt i dessa dagar och jag bor ändå i Sverige.
De som bor i Libanon, på Västbanken eller i Gaza återupplever och genomlider också samma kval nu, men tusenfalt värre, när de åter tvingas att leva under krigsvillkor och med ännu mer sofistikerade vapen. Det dom i stället behöver är en framtid i fred, befriad från krigsscenarior för att kunna ge en framtid värd namnet åt sina barn och åt kommande generationer. Dessa människor behöver stöd från nationer i världen vars barn och ungdomar fått växa upp under fredliga förhållanden. Dom behöver hjälp att stoppa en krigsmaskin som återigen kastar sin dödsbringande last över hus och hem.
Palestiniernas avsaknad av ett eget land med en struktur stark nog att leva av egen kraft gör att de ständigt lever med drömmen om befrielse, trots att det är dom som blivit fråntagna alla sina mänskliga och nationella rättigheter. Det palestinska folket ska få samlas i sin nation och slippa ifrån en förnedrande flyktingtillvaro, de ska få ha en huvudstad och en infrastruktur i sitt land så att det går att bygga upp ett liv, en ekonomi, en framtid. Det landet behövs för att lösa den så kallade krisen i Mellanöstern. Krisen består i att det palestinska folket fördrivits från sitt land och att Israel existerar i stället för dessa gamla arabiska byar och städer, Israel har fått bildas som en nation som utgör en bastion för västvärldens makt och inflytande i en oljerik del av världen. Palestinierna är drivna som tiggare från sitt hemland och utan makt att vinna sin rättmätiga kamp att få komma tillbaka. Därför lever motståndet kvar. Utan att lösa denna grundläggande fråga, Jan Eliasson, kommer inte freden att kunna tvingas på området, med annat än ett gigantiskt dödande av milliontals palestinier. Ett 2000-talets ”holocaust” . Jag tror att du vet allt detta, du har haft stora chanser att sätta dig in i frågan, och nu kräver jag och många med mig. Tala! Berätta vad du vet! Sluta med enbart diplomati, för det är just nu poltik på de strakas sida. Börja med humanism och mänskliga och nationella rättigheter. Tänk dig att du jobbade för Barnkonventionens innehåll...Det är de krigsskadades krav på världen. Motståndet kommer att leva kvar till dess att ett värdigt Palestina har upprättats. Allt det vi ser nu är massakrer i maktens och de rika nationernas namn. Det är meningslöst-stoppa det! Vi lever i en modärn tid. Krig ger oss ingen lycka, bara mer hat. Krigssargade människor glömmer aldrig!
Eva Hammad Ståhl