Khabiya, enorma kärl som användes i Palestina
förr för förvaring av vinterns förråd av mat, mjöl och olivolja
De palestinska flyktinglägren i Libanon är små öar av fattigdom, hjälplöshet och utsatthet.
De upprepade bombningarna, förtrycket och den statliga diskrimineringen under de senaste decennierna har satt sina spår på allt, väggar, vägar, ansikten...
När kriget kom till Libanon nu, tog sig de allra fattigaste av libaneserna, de som inte kunde ta sig till huvudstaden, till de palestinska flyktinglägren.
Och där fann dem en fristad undan bomberna och undan svälten. De palestinska flyktinglägren bombades enbart några enstaka tillfällen den här gången.
I Rashidiyye bestämde den styrande folkkommittén att köpa up hela skörden i de omgivande åkrarna så att alla kunde få mat. De fick gå och plocka det de ville när de ville. En grupp unga fick i uppdrag att plocka åt sådana som inte kunde gå och plocka själva.
Det finns två bagerier i Rashidiyye, en av dem utsatts för direkt bombning av israelerna. Men palestinierna är ett hamstrande folk. Det har livet lärt dem att göra. Därför svalt ingen i Rashidiyye den här gången. Och det de hade delade dem med gästerna. När jag talade med folk i telefon sa de att de inte ville lämna lägret... ville inte lämna sina gäster...
Kanske något för Migrationsverket att läsa?
No comments:
Post a Comment