Strukturell rasism eller ren korvídioti

Utredaren, uppenbarligen utbränd av det han mött av strukturell rasism, lägger fram en utredning som inte duger i regeringens ögon, och det spottas fram av en minster som just en dag som denna borde välja sina ord och tänka på den ton han talar med.

Man behövde inte vara ett geni för att kunna räkna, redan för ett par år sedan, att det kommer att gå åt helvete med utredningen.

Det är så att man vill kräkas. Det blir inte bättre när man hör en folkpartistisk riksdagsledamot, som nyss föreslagit obligatoriska gynunersökningar på svenska skolflickor för att försäkra sig om att deras underliv ser ut som det ska, också talar om strukturell rasism.

Det är nästan man vill bli religiös. Någon högre makt borde kunna lägga sig i den här soppan för att skona oss. Gud eller Satan, sak samma. Bara det blir någon logik någon gång.

I flera år har jag försökt tala om för min son att han får äta vad han vill både i skolan och hemma. Men likförbannat kommer han hem, senast idag, och gråter därför att någon mattant har hindrat honom från att ta en viss maträtt därför att han är kristen, ena veckan, och därför att han är muslim, den andra veckan.

Jag blir helt enkelt galen. Låt ungarna äta vad dem vill eller laga något som alla kan äta av.

Min son är helt förvirrad. Han vet inte längre vad han är för något. Jag försöker tala om för honom att han är ett barn och att han inte behöver fundera över sådant just nu.

Om man inte kan lösa en sådan liten skitsak, hur ska man lösa de stora frågorna? Ge barnen fil och flingor för helvete. Det är bättre än kötträtter blandade med klassificeringar hit och dit, särkilt om man inte kan hålla reda på vilka barn ska ha vad.

Måste man verkligen stå och räkna korvar i skolköken i Sverige? Hur ska det gå för min grabb sedan? Med utbildning och arbete?

Man kan bli galen för mycket mindre!!!