Blodet flyter fram i Tigris

Naji al-Ali

Palestinsk konstnär

Ett hundra okända lik om dagen plockar man i Baghdad, i genomsnitt, enligt tevekanalen al-Jazira. De flesta hittas flytande i Tigris. Många hittas inte. De dumpas i avlägsna delar av öknen eller förs bort av flodens vatten. Många räknas inte i statistiken. De hittas med id-handlingarna på sig, körs till anhöriga som begraver dem utan att meddela detta till myndigheterna.
Man kan inte låta bli att undra, vilka är dem? Om man får reda på det, är det inte svårt att räkna ut vilka deras bödlar är. Bödlar som binder sina offer, torterar dem och sedan sätter en kula i pannan på dem.
Hur många fasor klarar ett folk av? Hur mycket ond bråd död kan ett land tåla och fortfarande kallas ett land? De som dödas i olika attentat är inte inräknade här. Alla som sårats, stympats eller fått sina liv ödelagda är inte heller inräknade. De som dör av näringsbrist, av brustna hjärtan, av brist på medecin och av krigets följdsjukdomar är inte heller inräknade här. Irak är idag en enda stor och oändlig likvaka.

Ingen kan sjunga så vackert och så sorgligt som Irakierna. Detta oerhört poetiska folk, förblöder, tack vare demokratin som västalliansen kom till dem med. Hur mycket västerländsk demokrati tål Mellanöstern?
"Den som blivit biten av en orm, vågar aldrig dra i ett rep", säger en av dem vackraste och sorgligaste irakiska sångerna jag känner till. Hur många ormar går inte lösa i Irak idag? Vem kan stoppa detta blodbad? Hur många irakier finns kvar? Och hur många kommer att finnas när detta inferno är över?
Gud, om du finns i himlen, se till att oljan i Mellanöstern tar slut omgående! Först då kommer Tigris och andra floder i regionen att återfå sina gamla, vackra färger. Först då kommer väst att skita i om det blir demokrati där eller inte. Vad som än fanns förut, kan det inte ha varit värre än detta. Man kan inte städa efter en diktatur med en massa små diktatrurer. Man kan inte nära sekteristiskt, rasistiskt och religiöst hat och på allvar tro att detta kommer att leda till demokrati. Och Irak är inte slutet. Syrien står på tur och Libanon och även andra länder i regionen.

När oljan kommer ur jorden, bränner den och förgiftar allt i sin väg. Århundraden av samlevnad försvinner, vänskapsband, grannsämja och mångkultur. Priset är alltför högt. Ingenting kan rättfärdiga utrotandet av ett helt folk, varken demokrati eller olja.