TILL MITT SLUT OCH TILL HANS

Man till häst

av Ghassan Kanafani

- Är du trött på att gå, mitt barn,
är du trött?
- Ja, far.
- Din natt på vägen är lång
Och hjärtat flödar över nattens mark.
Du är ännu lätt som en katt
stig upp på min axlar.
Snart ska vi gå genom den sista skogen
av järnek och terebint.
Detta är norra Galiléen
Libanon ligger bakom oss
och vi äger hela himlen från Damaskus
till Akkas vackra murar.
- Och sedan?
- Återvänder vi till vårt hus.
Kan du vägen min son?
- Ja, far:
Öster om Johannesträdet på huvudgatan
börjar en smal liten väg bland fikonkaktusar
fortsätter mot brunnen och blir bredare
svänger mot farbror Jamils vingård
han som säljer tobak och sötsaker,
försvinner i en tröskningsplats
rätar upp sig igen och slår sig ner i huset
i form av en papegoja.
- Känner du huset, mitt barn?
- Lika bra som vägen.
En jasmin omkring en port av järn
ljusfläckar på stentrappan
en solros som stirrar långt ut i fjärran
tama bin som dukar frukost till min farfar
på en bambubricka
på husets gård en brunn, en hängpil och en häst
bakom muren en morgondag som bläddrar i våra papper.

- Far, är du trött?
Jag ser svett i dina ögon.
- Jag är trött, min son… Bär du mig?
- Som du brukade bära mig, far.
Jag ska bära denna längtan
Till min början och till hans
och jag ska gå denna väg
till hans slut och till mitt

ur diktsamlingen "Varför lämnade du hästen ensam"

Av Mahmoud Darwish

Dar Al-Muna

översättning: Kerstin Eksell