Våra nya, billiga liv

"Jorden" arabisk kalligrafi

Var på väg hem när jag hörde någon viska med en bitter och sorgsen röst: "Jag har väntat på det här lexikonet i trettio år. Nu när det kom, visar det sig att det är fullt av fel. Det är fel i nästan vartannat uppslag. Det är inte sant! Det kan inte vara möjligt! Förlaget hade inte råd med riktiga experter. De tog folk som ställde upp för minsta möjliga arvode! Och så gick det åt helvete!"

Var för stressad för att lyssna vidare. För arg och för allting. Orden väckte något som har pyrt länge under ytan.
Ja, så går det när man jagar det billigaste. Folk köper mjölk som smakar pyton och som kommer långt bortifrån därför att den är billigare. De åker till stora köpcentra som man inte kommer fram till om man inte har bil. De spenderar tid, ork och bensin, för att komma åt en billig vara. Folk köper allt från tårtbotten till kött i stora förfärligt fula affärer för att spara en krona här och en krona där. En krona som kunde ha gått till att bonden som producerade varan, eller hans medarbetare, fått ett värdigare liv.

Sedan blir folk förfärade när saker och ting smakar illa, när de mister jobbet, när de konkurreras ut av sådana som arbetar för minsta möjliga lön. På min arbetsplats kommer de flesta att få gå därför att det finns folk som vill göra samma jobb för en tredje del av lönen. Kvalitén är det inte många som bekymrar sig om just nu.
Och så kommer våra liv att se ut. Minsta möjliga pris, minsta möjliga lön, dålig smak, dålig kvalité. Från det allra heligaste, böcker och lexikon, till toapappret. Ändå, ser de flesta av oss inte sambandet mellan det man betalar och det man får, oavsett om man är förlagschef eller en ensamstående förälder som försöker få det hela att gå ihop. Billigt, billigt, är det nya mottot i våra billiga liv.