När rösten flyttar berg

Marcel Khalife

Stockholm, den 31 aug 2006. Jag är inte 16 år och jag befinner mig inte i Beirut. Jag har inte sju starköl cirkulerande i kroppen. Ändå kan jag inte sitta still, jag har faktiskt rymt hemifrån. För första gången i mitt liv anlitat en barnvakt mot betalning. Men allt blev försenat. Orkar inte vänta. Gallskriiiiiiiiiiiiiiker: Marceeeeeeeeeeeeeeeellllllllllllllllll, kom ut då. Och när han kom ut spelade de andra bandmedlemmarna, Marcels söner inklusive, medan han satt orörlig. Jag orkar inte... jag vågar inte vänta på de första ljuden som hans fingarar åstadkommer. Jag ville höra musiken komma från hans luta. Den är så vacker att den skär igenom precis allt, kött, ben, brosk.

Äntligen kom den... blänkande och vass som en kniv, inbjudande och varm som en älskad och efterlängtad famn. Och så kom orden... Marcel kan välja sina texter. Det är hemligheten. Bara han kan sjunga sådant som: "Här föll vinden från hästens rygg" och få mig att tappa andan. Bara han kan sjunga"Ritas namn är en högtid i min mun, Ritas kropp är en fest i mitt blod", för miljonte gången och ändå få mitt blod att festa med. Ja, jag blev så berusad att jag knappt visste vad jag gjorde. Som sagt, utan en droppe alkohol.

På slutet gick vi närmare scenen, min väninna och jag. Hon ville se hur Marcel såg ut på nära håll, och jag ville se hur mycket Marcel har åldrats. Herre Gud, älskade vän... hela skägget är vitt och halva håret. Betydligt fler rynkor. Jag känner doften av salvia och apelsinblommor. Tänker inte, vill inte tänka på hur mycket jag själv åldrats. Just nu är jag utan ålder. Jag befinner mig i Andalusien, i Damaskus, i själva ljudet idag.

"Mitt hjärta är en röd måne", sjunger jag med och vill helst av allt brista i gråt. Jag längtar till havets färg, till ögon, till natthimlen beströdd med miljoner diamanter, till vallmon, till fjärilarna... Så låter motståndets musik. Så låter musikens ursprung och mening.

Och allt kom på en gång. Jag hade fasat för att rösten inte skulle bära. Att åldern skulle ha berövat den klangen och färgen... men nej, rösten bar. Den flyttade hav, floder och berg.