FRÄMLINGENS SÄNG, MAHMOUD DARWISH

Tamam Shammot, Vallmon

JAG VÄNTADE INGEN

Vart än du beger dig med vinden skall jag veta
att hämta dig åter. Jag vet varifrån din avlägsenhet kommer.
Så far som minnena far till sin evighetsbrunn,
adrig finner du sumeriskan bärande
sin kruka åt ekot i väntan på dig.

Ja, jag skall nog veta att hämta dig åter
så följ efter de gamla havsfolkens flöjter
och saltkaravanerna på deras oändliga väg. Och ge dig av,
din sång undslipper oss och vår tid,
och söker en ny häst att dansa sin fria
rytm. Du skall inte finna det omöjliga sitta och vänta
som den dag jag fann dig, den dag jag födde dig
ur min längtan.

Ja, jag skall nog veta att hämta dig åter
att fara med floden från ett öde till
nästa, för vinden är redo att slita dig från
min måne och de sista orden på mina träd är redo
at falla på Trocaderoplatsen. Vänd om
för att finna drömmen, far

till ett väst eller öst som tynger din exil

och avlägsnar mig ett steg från min säng

från en av min själs sorgsna himlar. Slutet är

börjans syster, så far och finn det du lämnat här

i väntan på dig.

Jag väntade mig inte, väntade inte någon.

Jag måste kamma mitt hår

långsamt efter vanan hos ensamma kvinnor

om natten, göra mig i ordning och splittra

mot marmorgolvet eau de colognen, förhindra

min självupptagenhet om vintern.

Som om jag sa till min själ: Värm mig,

så värmer jag dig, min kvinna, och sköt om dina händer.

Vad angår dem himlens nedstigande till jorden,

jordens resa mot himlen.

Sköt om dina händer att de bär dig

-"Dina händer är dina härskare", sa Eluard - så far,

jag vill dig eller vill dig inte.

Jag väntade dig inte, väntade inte någon.

Jag måste hälla upp vin

i två spruckna glas och förhindra

min självupptagehet i väntan på dig!

Mahmoud Darwish

Främlingens säng

Tolkning från arabiska

Kerstin Eksell

Dar al-Muna