Ismael Shammout, MotherhoodJag har aldrig trott att Jesus åkte limousine till sin avrättningsplats men att se den brutalitet med vilken Mel Gibson skildrat hans sista timmar i livet i "The Passion of the Christ" fick tårarna att trilla oavbrutet. Kanske är jag extra gråtmild nu när mormor just gått bort. Men det slog mig att just det var nog Gibsons avsikt. Som om han ville säga: "Här har ni historien, inte om bara om Jesus, men om er alla, Adams och Evas barn!"
Det var upprörande! Det var för jävligt! Det var det bästa jag sett i det sammanhanget!
Hatten av för kanal 5 som inte avbröt filmen femtielva gånger för reklam. Då hade filmen gått förlorat mellan äckliga nikotintuggummi snuttar och 100 kronors toppar på blondiner som stirrar in i kameran vindögt och enfaldigt.
Men en sak retade gallfeber på mig. Skildringen av de bägge Mariorna. De bara stirrade och grät. Deras tårar föll stora ur vidöppna ögon. De sa inte ett knyst och rörde inte en fena när Jesus förvandlades till köttslamsor.
Jag tycker att man ska revidera synen på dem. Gång på gång skildras de som hopplösa mesar. Mariorna var palestinier. Palestinska kvinnor håller inte tyst när deras barn, män eller bröder utsätts för fara, för att inte tala om lemsästas och avrättas som det är frågan om här. Nej, de slänger sig mitt i tumultet. De skriker. De slåss. De rivs! De bits. De spottar och de ger sig inte i första taget. Och då menar jag alla palestinska kvinnor, oavsett om de var bönder, beduiner eller stadsbor. Oavsett om de är kristna, judar, muslimer eller hedningar så som en del kallades på den tiden. Jag tror att det gäller alla kvinnor i hela världen och i alla tider.
Sådant ändrar inga årtusenden på.
När kommer en trovärdig skildringa av Heliga Guds Moder och Hans Älskarinna? Dokumentär efter dokumentär, film efter film och bok efter bok handlar om männen runt Jesus. Men kvinnorna förblir gråtande våp utan någon som helst handlngskraft. De förblir ramen som varje kvinnas bild hamnar innanför förr eller senare. Madonnan och skökan intill förväxlingen lika.
Ska man behöva nöja sig med fiktionen i Da Vincikoden i all evighet? Med förhoppningen att så illa kan det inte ha gått till! Att någon väg fann de väl ut ur knipan!
Det var upprörande! Det var för jävligt! Det var det bästa jag sett i det sammanhanget!
Hatten av för kanal 5 som inte avbröt filmen femtielva gånger för reklam. Då hade filmen gått förlorat mellan äckliga nikotintuggummi snuttar och 100 kronors toppar på blondiner som stirrar in i kameran vindögt och enfaldigt.
Men en sak retade gallfeber på mig. Skildringen av de bägge Mariorna. De bara stirrade och grät. Deras tårar föll stora ur vidöppna ögon. De sa inte ett knyst och rörde inte en fena när Jesus förvandlades till köttslamsor.
Jag tycker att man ska revidera synen på dem. Gång på gång skildras de som hopplösa mesar. Mariorna var palestinier. Palestinska kvinnor håller inte tyst när deras barn, män eller bröder utsätts för fara, för att inte tala om lemsästas och avrättas som det är frågan om här. Nej, de slänger sig mitt i tumultet. De skriker. De slåss. De rivs! De bits. De spottar och de ger sig inte i första taget. Och då menar jag alla palestinska kvinnor, oavsett om de var bönder, beduiner eller stadsbor. Oavsett om de är kristna, judar, muslimer eller hedningar så som en del kallades på den tiden. Jag tror att det gäller alla kvinnor i hela världen och i alla tider.
Sådant ändrar inga årtusenden på.
När kommer en trovärdig skildringa av Heliga Guds Moder och Hans Älskarinna? Dokumentär efter dokumentär, film efter film och bok efter bok handlar om männen runt Jesus. Men kvinnorna förblir gråtande våp utan någon som helst handlngskraft. De förblir ramen som varje kvinnas bild hamnar innanför förr eller senare. Madonnan och skökan intill förväxlingen lika.
Ska man behöva nöja sig med fiktionen i Da Vincikoden i all evighet? Med förhoppningen att så illa kan det inte ha gått till! Att någon väg fann de väl ut ur knipan!
No comments:
Post a Comment