Med fötterna i myllan och huvudet bland stjärnorna

Abnoudy

...

Abnoudys mor var en fattig bondkvinna. Hon slet i åkern och hemma med hushållet och barnen. Hon var analfabet men hon kunde hundratals gamla berättelser och sånger.
Hennes berättelser och sånger fängslade den lille Abd al-Rahman så mycket, att han än idag, hämtar sitt stoff och sin inspiration från henne.
"Männen duellerade i poesi. De kunde stå och svara varandra hela natten. Men jag brydde mig aldrig riktigt om det. Det som fängslade mig var orden som kom över mors läppar." Berättade han i en intervju nyligen.

Abnoudys första dikt handlade om hans hemby, Abnoud, som kämpde mot fransmännen på 1800-talet och som dessa hämnades på genom att bränna den till grunden med skörd och allt.

Den första dikten han publicerade i en lokaltidning handlade om böndernas kamp mot masken som förstörde bommullsskörden och ledde till deras svält. Plötsligt läste han samma dikt i al-Ahram, Egyptens största tidning än idag.
Sedan skrev han en sångtext till en annan bonde som hette Muhammad Rushdy.
Den sången blev en sådan hit att Abd al-Halim Hafez helt enkelt skickade tre av sina vänner att kidnappa Abnoudy, då det var svårt att få tag på honom.
Abnoudy var inte road. På den tiden åkte han in och ut i fängelset på grund av att han tillhörde kommunistpartiet medan Hafez var Gamal Abd al-Nassers favorit och var som ett barn i huset hos honom. Det hindrade inte att de två unga männen blev vänner för livet.

Um Kulthoum försökte tre gånger att sjunga dikter av Abnoudy men alla tre gångerna var dikterna skrivna hemma hos vänner för deras räkning. Um Kulthoum förlät honom aldrig och talade aldrig med honom efter tredje gången. Men Abnoudy säger att det enda hon behövde göra var att be honom skriva en dikt som anstår henne, istället för att försöka norpa texter som inte var skrivna till henne och som inte passade henne riktigt.

"När jag kom till Kairo var jag täckt med damm, stickor och tistlar." Säger Abnoudy. Idag tillhör han den absoluta noblessen i den arabiska kulturen. Han har skrivit många viktiga verk, men hans största gärning var att han visade, att bönderna hade ett själsliv, ett språk som innehöll andra vokabulär än just de som handlade om skörden och husdjuren.
Tack vare sagorna och sångerna som hans icke läskunniga mor roade honom med.