Den enda makten barnet behöver är kärlekens

Ismael Shammout,

Här satt min far

Hörde på Lilla Löpsedeln igår: "Nu kan du få mer makt över utvecklingssamtalet"! Detta var riktat till barn i låg- och mellanstadiet, antar jag. Jag hoppade till.
Jag kommer från ett samhälle, det palestinska, där barnen får ibland alltför mycket makt, för tidigt, och jag skulle ha gjort vad som helst för att slippa den makten.

Utvecklingssamtalet i den svenska skolan är ju ingen rättegång precis.
Barnet, föräldrarna och läraren träffas för att ta reda på hur man bäst kan stödja barnet för att det ska ha det så bra som möjligt och klara av skolarbetet på bästa sätt.
Vad ska barnet ha med makten till i mötet med kärleksfulla föräldrar och välvilliga lärare som inget annat vill än barnet bästa?

Konceptet gick ut på att barnet ska själv ta reda på hur det går och sedan berätta det för föräldern och en lärare som går runt mellan olika barn som marknadsför sig själva inför sina föräldrar. "Strulputtarna" inklusive. "Man forskar liksom om sig själv och lär för framtiden", sa ett sådant barn. Man lär sig alltså att förpacka sig själv i bästa möjliga förpackningen för att duga.
Ska barn verkligen behöva göra det i den åldern? Vad är det vi uppfostrar egentligen?

Jag känner spontant att ett sådant utvecklingssamtal, vill jag inte ha. Alltså att åka till skolan för att höra på min son, för ett sådant samtal har jag dagligen med honom. Det går inte en dag utan att jag frågar hur skoldagen varit, vad de gjort i skolan, vad var det som var lätt och vad var det som var svårt. Och hur ska vi göra för att på bästa sätt lösa de svårigheter som uppstår.

Utvecklingssamtalet i skolan har ett helt annat syfte, i min mening. Barnet är ju med och förbereder genom att fylla i frågeformulär och skriva ner sina åsikter i förväg. Det är just samtalet mellan föräldrar och lärare i barnets närvaro som är meningen tycker jag.

Budskapet man sänder till barnet då är: Vi är här för din skull. Vi är måna om att det ska gå bra för dig för du är viktigast. Vi vill göra vårt yttersta för att du ska klara det här på bästa sätt. Det är ju bara en kvart per termin, alltså en halvtimme om året, som barnet får höra detta av föräldrar och lärare samtidigt.
Jag vill inte ha någon maktrelation till mitt barn. Han ska inte behöva sälja sig till mig.

Han ska inte behöva stå och predika för mig hur duktig och förträfflig han är. Det vet jag redan. Utvecklingssamtalet är ett försök från min och skolans sida att få honom att förstå att vi redan vet det.

Den enda makten barn behöver är kärlekens. Att oavbrutet få höra: jag, vi, finns här för dig, oavsett vad som händer, oavsett om du är duktig eller inte. Tillsammans kan vi lösa det. Och kom ihåg, vi är här just för dig. Och hur svårt det än känns, ska du veta, så kommer det bara att bli bättre, för vi ger oss inte, förrän det är löst.

För om vi inbillar barnet att det har makt, inbillar vi nog oss själva att vi har mindre ansvar.