Muhammad Ali Shams al-Dinföddes 1942 i södra Libanon
Döden i en trädgård
Ibland hör jag en röst som kommer från vår trädgård
Den uppmanar mig att vaka under träden
Jag blundar
Går med lätta steg
Dragen av den magra tystnadens trådar
Mörkrets katt jamar
Jag känner något som liknar rädsla inför mörkret
Jag känner för att gå in i skogens ceremoni
Ängens småkryp
Ordnar sin musik omkring mig
Vattnet
Stiger lätt
Tills den dränker mina ögonlock
Det första barnet går mellan mina händer
Och det andra barnet hinner före
Vem av de två barnen är jag?
Femtio och fem år slåss nu
I min trädgård
Förmår jag att göra de första misstagen?
Stjäla äpplen?
Att med tänderna tugga eldens rot?
Kan jag öppna ett fönster
Och be
Grannen min, kom och hjälp mig
Mina ögon är trötta av att stirra på mina sorger
Jag ligger på den gula marken
Och får syn på ett fönster
Som öppnar sig mellan grenarna
Natten drog tillbaka sin kaftan
Och under kupolen blev tingen synliga
Jag hör något som liknar mörkrets Jazz
Och ser att ingen död är vackrare för mig
Än denna
Ibland hör jag en röst som kommer från vår trädgård
Den uppmanar mig att vaka under träden
Jag blundar
Går med lätta steg
Dragen av den magra tystnadens trådar
Mörkrets katt jamar
Jag känner något som liknar rädsla inför mörkret
Jag känner för att gå in i skogens ceremoni
Ängens småkryp
Ordnar sin musik omkring mig
Vattnet
Stiger lätt
Tills den dränker mina ögonlock
Det första barnet går mellan mina händer
Och det andra barnet hinner före
Vem av de två barnen är jag?
Femtio och fem år slåss nu
I min trädgård
Förmår jag att göra de första misstagen?
Stjäla äpplen?
Att med tänderna tugga eldens rot?
Kan jag öppna ett fönster
Och be
Grannen min, kom och hjälp mig
Mina ögon är trötta av att stirra på mina sorger
Jag ligger på den gula marken
Och får syn på ett fönster
Som öppnar sig mellan grenarna
Natten drog tillbaka sin kaftan
Och under kupolen blev tingen synliga
Jag hör något som liknar mörkrets Jazz
Och ser att ingen död är vackrare för mig
Än denna
översättning från arabiska: Rawia Morra
الموت في حديقة
يأتي أحياناً من صوب حديقتِنا
صوتٌ يدعوني كي أسهر تحت الأشجار
أغمض أجفاني
و أسيرُ خفيفا
مشدودا بخيوط الصمتِ الناحل
هرُّ الظلمات يموءُ
فيعروني ما يشبه خوفَ الظلمات
لكن يُغويني أني أدخل طقسَ الغابات
حشراتُ الحقلِ
ترتِّبُ موسيقاها حولي
و الماءُ
خفيفاً يعلوحتى يغمرَ أجفاني
يسعى الطفل الأول بين يديَّ
فيسبقُهُ الطفلُ الثاني
حسناً...أيُّ الأطفال أنا؟
خمسون و خمسة أعوام
تقتتل الآن ببستاني
هل أقدرُ أن أرتكبَ الأغلاطَ الأولى؟
أن أسرقَ تفَّاحاً
أن أقضمَ جذع النارِ بأسناني؟
هل أقدرُ أن أفتح شُبَّاكا
أسألُ
يا جارُ تعالَ و ساعدني
تعبتْ عينايَ من التحديقِ بأحزاني
أستلقي فوق الأوراقِ الصفراء
فأبصرُ نافذةً
تُفتحُ لي بين الأغصان
سحبَ الليلُ عباءَتَهُ
فانكشفتْ تحت القبةِ كلُّ الأشياء
أسمعُ ما يشبهُ جاز الظلمات وأرى
ما من موتٍ أجملَ لي
من هذا الموت
نص: محمد علي شمس الدين
ترجمتها إلى السويدية: راوية مرة
No comments:
Post a Comment