Kristendomen håller på att försvinna från Mellanöstern

Atallah Hanna

Edmond Gharib

Rowan Williams

Såg först på al-Jazeera ett reportage om Julen i Betlehem. Betlehem i skuggan av muren som kväver den då inga turister eller religiösa som vill vallfärda kan komma igenom. Vid sidan av oron för stridigheter palestinier emellan. De allra flesta barnen där får inga julklappar i år. Arbetslösheten är hela 65% och de som arbetar har inte fått lön på nio månader. Som om inte det räckte. Klumpen i halsen var som störst, trodde jag, när ett program som heter "Bakom Nyheten" rullade på.

Det handlade om Ärkebiskopen i Canterbury Rowan Williams artikel i engelska Times.
Williams menar att kristendomen i hela Mellanöstern är i stor fara pga. George Bushs och Tony Blairs "enfaldiga och korsiktiga politik". De som diskuterade var dr. Edmond Gharib, professor i internationella relationer vid American University i Washington och fader Atallah Hanna, ärkebiskop för den grekisk ortodoxa kyrkan i Jerusalem.

Ja, det var knappt någon diskussion utan en nattsvart serie av siffror, analyser och konstateranden som täppte till halsen helt och hållet. Delvis på grund av frågor kring min egen idenitet, som palestinier.

De äldre i min släkt skröt under hela min barndom med gråten i halsen om att vår by, Suhmata, i norra Palestina, producerade en av de finaste tobakssorterna i världen. Det vill säga fram 1948 då de fördrevs därifrån.

Men de nämnde aldrig någonsin ruinen som fanns mitt i byn, resterna av korsriddarborgen som byn byggdes kring, trots att många av dem, inklusive min farfar, var blonda, blåögda och långa. Med andra ord, de kunde omöjligen ha vandrat in från Hijaz. De berättade aldrig att kyrkan låg mitt inne i byn och var betydligt äldre än moskén som låg i utkanten. Allt detta kom fram när jag såg en amatörvideoinspelning som en släkting till mig hade gjort. Länge har jag undrat varför.
Jag kanske fick en förklaring till det ikväll, när Edmond Gharib sa: "Det här är den mest kritiska perioden för kristendomen i Mellanöstern sedan Korstågen." Korstågen var verkligen ingenting att skryta om eller ens komma ihåg för kristna som ville leva kvar i Mellanösern.
Mina släktingar hade kanske vant sig under många århundraden, att tiga om eller förtränga sitt ursprung. Någon gång under århundradenas lopp valde de att konvertera till Islam.
Det som sker idag är att de kristna utvandrar. Oftast blir bara de gamla kvar och de gamla föder inga nya barn. Och blir det några kvar, kommer de att förtiga och glömma att de varit kristna en gång i tiden.
Men som fader Atallah Hanna sa: "Vi är inga invandrare. Vi är inte en främmande koloni. Vi är inte kollaboratörer för Väst. Vi är ursprunget. Det är vi som utgör kristendomens rötter här. De allra flesta var kristna här innan islam kom. Men om inget görs kommer våra kyrkor att gapa tomma snart. De kommer att förvandlas till museer. Man kommer att säga: Här fanns det kristna en gång i tiden."
Det är inte lite det fader Hanna beskriver. Det är två tusen år av kristen närvaro i kristendomens vagga som försvinner som resultat av handlingar som utgår från civilisationernas krig.

Det får helt enkelt inte ske. Utan kristna har Mellanöstern ingen framtid. Lika lite som den skulle ha utan muslimer och judar.