Alla Hamasrepresentanter har talat sig hesa om att de inte har problem med Fatah, utan med några figurer inom Fatah, som gjort livet i Gaza outhärdligt, huvudsakligen inom de så kallade säkerhetstjänsterna. Vilken del av det resonemanget är det, som Fatahfolket inte förstår?
Varenda dag har de välkomnat en dialog med Fatah och fått bara sura miner och hårda beskyllningar till svar.
Men hur blir det nu när Abbas fått korgen av Olmert? Det enda han kan tänka sig är att betala tillbaka en del av de pengar man stulit från palestinierna. Och kanske frige några fångar som inte har blod på sina händer. (Om de nu inte har blod på sina händer, varför satt de fängslade överhuvudtaget?) Det är bara ett förslag som kan bli eller inte bli godkänt av den israeliska regerigen.
Vad Abbas, Abdullah, Mubarak och Olmert kokat ihop i Sharm al-Sheik vet vi inte egentligen. Men det är rätt fantastiskt hur många motstridiga budskap Mubarak ensam har avfyrat inom loppet av ett dygn, angående dialog mellan Hamas och Fatah.
Först sa han att han inte stödjer försoning mellan Hamas och Fatah och flyttade sin ambassadör från Gaza till Ramallah. Igår sa han att en dialog måste komma till stånd förr eller senare. (Jag misstänker starkt att det har med Aiman Zawahiris uppmaning till beduinerna i Sinai att hjälpa Gazaborna! Senare sa han att frågan om dialog och försoning är en inre palestinsk angelägenhet och att ingen bör lägga sig i. Aha… Vilket av dessa uttalanden är den som gäller? Jag är faktiskt inte den enda som blir snurrig här.
No comments:
Post a Comment