K. Shaddad, IrakAljazeeras nyproducerade dokumentär om irakierna på flykt, al-Raheel al-Morr, eller den bittra flykten, är det sorgligaste jag någonsin sett.
Den ena irakiern efter den andre, grät länge och bittert och berättade den ena hjärtslitande historien efter den andra, om sin flykt till Syrien. Det är faktiskt inte vanligt att se män gråta. Och det är absolut inte vanligt att se män gråta så förbehållslöst. Så naket. Så bittert och så länge. Det är sådant som enbart kvinnor tillåtit sig genom tiderna.
Den historien som bröt ner mitt försvar totalt, handlade om en far vars nioårige pojke satt ensam hemma dygnet runt. Han var inte ens välkommen i någon skola, på grund av sitt sönderbrända ansikte.
Pappan grät och grät och med tårarna droppande från hakan, berättade han historien om sin lille pojke.
"Min sons ansikte var totalt sönderbränt. Jag sålde mitt hus och all min egendom och åkte hit med honom så att han skulle få de nödvändiga operationerna. Men på vägen blev jag rånad. Jag bad på mina bara knän, snälla, titta hur min pojke ser ut… men det hjälpte inte. De tog allt vi ägde och lämnade oss mitt på vägen…"
Men mannen har hittills, med all den kärlek han uppbådat, och viljan att hjälpa sitt barn, lyckats ordna hela 7 operationer, genom vädjanden, tiggande och goda vänners hjälp.
"Min son kan se nu. Man kan se hans ögon igen. Man har gjort ett helt nytt ansikte för honom. Men han behöver minst 10 operationer till…"
Nu droppar tårarna från min egen haka. En sådan kärlek. All denna ensamhet som denna pojke lever i… tur att han har sin pappa, tänker jag, och blir vansinnig på alla rektorer som avvisat honom på grund av hans utseende. Jag tror att barn är mycket mer toleranta mot andras utseende än vi vuxna är. Det är först när våra fördomar förgiftar dem, som de blir aviga mot personer med avvikande utseende.
Jag tycker att varje tevekanal med självaktning ska visa dokumentären omgående
2 comments:
Vissa historier aer foer hemska att laesa. Sjaelv fick jag taarar i oegonen av att laesa din text och den var aenda bara en sammanfattning av en filmupptagning av en intervju om en riktig haendelse. Hur hemskt att daa inte upleva det.
Vill saega en sak till. Jag har sett dig flera gaanger paa TV och du aer den baesta representanten jag sett foer palestinierna. En som inte aer raedd foer att visa kaenslor, som vaagar oeppet visa smaertan bakom israelernas foertryck. Jag hoppas att du kommer goera flera TV-framtraedanden.
Ber om ursaekt foer avsaknad av svenska bokstaever.
Tack Hampus,
Jag hoppas att man visar den dokumentären i Sverige snart. Det är ju det som sker på riktigt med de vanliga människorna är det viktiga. Inte bara en massa bilder av militärer eller bara de sprängs i luften och som det är försent att tala om.
Jag tror att många andra palestinier skulle kunna vara bra representanter om de inte var så överväldigade av det faktum att de är just palestinier. De flesta går och bara har ångest över just det. Det vi har varit med om har präglat oss en hel del, i negativ bemärkelse. Ska försöka komma in på det någon annan gång...
Post a Comment