Än en gång framställer DN palestinierna som tragiska idioter

Det här, talar herr Avineri inte om

.....

Har precis kommit hem. Illamåendet har suttit i hela dagen men det var bara att stå ut. Man kan inte spy hur mycket galla som helst i glada vänners sällskap och inte inför främlingar på väg heller. Men nu, skriver jag, om bödeln, som ojar sig över offret och dess väg mot svärdseggen!

En så kallad Avineri, sliter sig i håret idag på DN:s sidor, över hur hopplösa palestinierna har varit när det gäller att ta tillvara sina rättigheter. De bara vägrade ta sina rättigheter fast engelsmännen och sionisterna erbjöd dem alla möjliga härligheter på ett fat av diamant, i stort sett.

Nej, Palestina hade ingen infrastruktur, det var inget fungerande land och judarna byggde upp allting medan palestinierna låg och latade sig i en olivdunge någonstans. Sen, fick man flyktingproblemet. Det bara blev liksom. Inga judiska ligor ställde till massakrer på olika palestinska byar. Nej, man bombade inte Galiléens byar med flyg. Flyktingproblemet är ett resultat av palestinskt dumhet.

Nu ojar sig herr Avineri över att Abbas inte kan samla det palestinska parlamentet. Inte ett jävla ord om 43 ledamöter av samma parlament sitter i israeliskt fängelse.

Den vidrigaste av bödlarna, är den, som förutom att rättfärdiga sin slakt, är att han går längre, och skriver om offrets historia!
Avneri kan ta sin artikel och torka arslet med. Det skulle jag ha gjort, om inte hans obehagliga omtanke fanns där och förvandlade det mjuka pappret till taggiga tistlar! Fy fan, herr medlidande!

Irak mellan fotbollsglädje och öppna sår

Killarna satt i vardagsrummet med hjärtat i halsgropen. De bad högt att Irak skulle vinna matchen. Det var verkligen rörande. Ingen av dem var irkier men de tyckte nog att Irak behöver en seger idag, långt mer än Saudiarabien.

Jag stod och bakade en blåbärskaka i köket när målet kom. Då kunde min väninna vispa vaniljsåsen med gott samvete. Det blir en firandets, och inte en tröstens blåbärskaka, tänkte jag utan att riktigt förstå. För fotboll är inget jag förstår, om jag säger så.

Men så rullade nyhterna på efter matchen! 1 500 000 irakier i syrien. Många av dem är sjuka och många andra är i stort behov av läkarvård och operationer på grund av krigsskador. Barn, kvinnor, gamla, män... Många behöver 2-10 operationer för att någonsin fungera normalt.

Syriska läkare behandlar dem utan att ta betalt. Den syriska sjukvården räcker inte till och har inte de resurser som krävs.

Ska verkligen det fattiga Syrien lappa ihop en sån otrolig massa människor, medan de som orsakade skadorna och lidandet skickar sina miljarder i bistånd till den superrika Israel? För i samma nyhettsändning talade man om de 30 miljarder dollar som Israel ska få, så att de kan lemlästa ännu fler kroppar.

Är det där USA:s pengar behövs bäst? Kan inte USA ta av alla oljemiljarder som man plundrar Irak på och bekosta åtminstone sjukvård för irakiska flyktingar? Oljan strömmar ut ur Irak utan att oljefaten räknas. Amerikanerna har stängt av räkneverken! Och fattiga Syrien räknar inte heller antalet kroppar man lappar ihop. Och man vill bara gå i tusen bitar för fräckheten i denna ohyggliga tid vi lever i...

En fjäril

Av en slump hittade jag den här bilden igår. Den är tagen i min hemby, Suhmata, i Galilén.
Det har aldrig slagit mig att det blommar där, och att det finns fjärilar också!

Amerikanska bevis! IGEN!

.......

Hörde just en amerikansk pamp i Irak meddela att man har BEVIS för att Iran stödjer miliser i Irak!

Skönt att höra! Betryggande!

Det var ju så länge sen nu amerikanerna hade bevis för att Irak hade massförstörelsevapen!

Två olika sorters kvinnliga politiker

Den nya sorters kvinnliga politiker, Rasha al-Rantisi, Hamas, vars man mördades av israelerna för ett par år sedan, ställde upp i parelamentsvalet till den nu förlamade "Majlis Tashree3i" som det det palestinska parlamentet heter! Det är en kvinna som tar plats utan pardon!

.....

Och så har vi Intisar al-Wazir, änka efter Abu Jihad, som mördades av israelserna i Tunis i slutet av 1980-talet. Hon har funnits i politiska sammanhang så länge jag minns, men vad hon har gjort har jag ingen aning om. Är det så att hon alltid varit enbart en dekoration? Eller har man aldrig gett hennes politiska arbete något utrymme i media? Kanske är det både och!

.....

Palestinska kvinnor

"Ta mig dit det faller (enbart) israeliska bomer, så att vi kan dö med hedern i behåll!"

Jag har fått påpekanden om att det i min blogg saknas ett feministiskt perspektiv. Att alla palestinska politiker är gamla gubbar. Men så är inte fallet. Det är inte mitt feministiska perspektiv det är fel på, utan verkligheten.

Palestinska aktiva kvinnor har alltid känts som ett minerat fält för mig. Fruktansvärt komplicerat och förvirrat. För samtidigt som jag är övertygad om att det palestinska samhället knappt skulle existera idag utan dessa tusentals anonyma kvinnliga kämpar, vet jag att den palestinska kvinnan har fler fiender än någon annan kvinna i världen. Och det är mäktiga fiender. Det traditionella patriarkatet i samhället, det politiska patriarkatet och det kulturella, i arabvärlden i stort, men framför allt: ockupationen, flyktingskapet, fattigdomen och rättslösheten.

Den palestinska kvinnan har alltför ofta varit uppslukad av att lappa ihop flyktingtillvaron eller livet under ockupationen. Några har kommit fram, knappt, som översten från Tall al-Zaatar, Amina Shams, som mördades av sina egna någon månad efter att hon blev överste, till Nabila Badran som avrättades på öppen gata, för sitt engagemang i flyktinglägren i Beirut, när de utsattes för den ena massakern efter den andra, i mitten av 1980-talet.

Det här är bara början på min behandlig av detta ämne. Jag kommer säkert att behöva återkomma till det flera gånger, så mycket som tid och hälsa tillåter!

Här ska jag tala om gamla och nya kvinnliga politiker! Kvinnliga politiker som dekoration och verkliga, som vill nåt med sina politiska uppdrag.

Ett palestinskt sjävlporträtt

Omayya Joha

......

På höger benet står det: Katastrofen

På vänterbenet: Olyckan

Att riva sönder sin klänning

Idag sa en väninna i telefon: "Jag är så arg att jag skulle kunna riva sönder min klänning!"

Jag skrattade. Det var många år jag hörde det uttrycket. Mormor och andra palestinska gamla damer brukade säga så, och då var det lika bra att göra som de säger. För då var de verkligen arga!

Men när de sa så, så menade de sådana där gamla broderade klänningar som tog åratal att brodera! Varje ledig stund gick till att brodera tusentals och åter tusentals korsstygn och till slut var den klar!

En annan kan ju tacka de stora klädkedjorna, för där kan man få en klänning på stående fot för några hundralappar!

Dabka-festival i Akka

Under söndagen höll Palestinierna inne i Israel en folkdansfestival, där 35 olika dansgrupper från olika byar och städer, deltog tillsammans med ett par tusen nöjesdansare, för att slå Guinness rekord i antalet dansare tillsammans. 2743 dansare lyckades tydligen dansa tillsammans i rad!'

.....

Bilderna är tagna vid andra tillfällen, festivalbilderna har inte nått ut än!

Flera Fatah, men ingen palestinsk stat!

Farouq al-Qaddoumi

Jag lyssnade på Farouq al-Qaddoumi idag, Fatahs och PLO:s man i exil, kallad även premiärminister i den palestinska exilregeringen! Liksom Hani al-Hassan är han en av de äldsta grundarna av Fatah och PLO.

Jag hade hoppas på ett ställningstagande! En sorts besked, eller en roll som denna man kan komma att spela. Men jag och många andra blev besvikna!

Han är i stort sett PLO, Fatah och PNC personifierade. Ändå ställde han sig vid sidan om allt, och över allt, som idag utgör en dilemma för varenda palestinier!

Han ser Abbas och Abbas palestinska myndighet som en produkt av Osloavtalet som han aldrig godkänt eller trott på. Ändå är Abbas och Fatah, hans Abbas och hans Fatah, som han inte överger för ett ögonblick i något avseende.

Sorgsen och förvirrad räknar jag, den nationella samlingsregeringen som sparkats, Fayyads undantagsregering som inte fick sitt livsnödvändiga godkännande av det lamslagna palestinska parlamentet, och exilregeringen med åldrade Fatah och PLO grundare som inte kommer att leva i många år till!

Det var meningen, enligt Qaddoumi, att PLO och dess för palestinierna livsviktiga utskott och nationalkassa, skulle förbli utanför Palestina tills en palestinska stat blir verklighet. Men så skedde inte. Arafat och efter honom Abbas, har i stort sett lagt alla PLO:s funktioner och underavdelningar i malpåse, inklusive nationalförsamlingen!

Och så har vi Fatah, som betraktar sig själva som PLO efter att många andra organisationer dött och många kommit till utan att inkluderas i PLO. Och hur många Fatah har vi? Fatah Abbas, Fatah Marwan al-Barghouthi som sitter i israeliskt fängelse, Fatah Dahlan, och den andra Fatah som gjorde uppror i Gaza, Fatah al-Intifada som revolterade mot Arafat 1983, och Fatah i exilen, i Libanon, Syrien och annorstädes.

Och så slaktas Nahr al-Bared! Och så svälter palestinierna i flyktinglägren i Libanon. Och så fortsätter 5000 palestinier sin ökenvandring i Rafah, där några av dem dör, och andra föds. Detsamma gör palestinierna i Irak, som fastnat på gränsen mellan Irak och Syrien. Och så fortsätter Israel att äta sig in i varenda åker, varenda by och stad på Västbanken…

Allt detta kan vi tacka Osloavtalet för. Och för den palestinska staten som aldrig blev av.

Amerikansk dialog, heter teckningen

"Varför hatar ni oss?"

En lastgammal video som tål att ses igen!

Arabvärldens mest aktade kvinna idag!

Julia Botrus

Av någon anledning framställs konflikten i Mellanöstern som en konflikt mellan judar och muslimer.

Faktum är, att de mest oförsonliga mot Israels förtyck av sina grannar är kristna.

Marcel Khalife är en av arabvärldens största musiker någonsin och hela hans konstnärskap har gått ut på att stötta flyktingar och hyckla korrupta ledare. Goerge Habash, Elisa Khoury, Fader Atallah Hanna, Zyad Rahbani och hans mor Fairouze är bara några få av alla kristna massor som brinner för ett slut på Israels förtryck och ockupation.

Röken steg fortfarande från södra Libanon när Julia Botrus gav sig dit och gjorde en musikvideo, "Mina älskade", som hade ett tal av Hassan Nasrallah till dem som kämpade mot den israeliska armén, som utgångspunkt.

Och man frågar sig aldrig varför denna, arabvärldens mest älskade och respekterade kvinna, en kristen kommunist, ser Nasrallah, en religiös ledare för ett shiamuslimskt parti, som sin andliga fader!

Hela arabvärlden niger när Julia kommer på tal. Hon åkte personligen till prinsen av Qatar för att tacka honom för biståndet som han och Qatar gett Libanon under kriget förra sommaren. Detsamma gjorde hon när hon hälsade på Emiren av Dubai. När hon hälsade på Bashar al-Asad, bad hon om klarhet när det gäller libanesiska politiska fångar i Syrien.

Och det finns idag inte en arabisk kung, prins eller president som skulle drömma om att inte ta emot vår lilla kristna, kommunistiska gigant med den oförsonliga sångrösten!

"Man har ockuperat delar av vårt land sedan femtiotalet. Man stjäl vårt vatten. Man stjäl jord från våra åkrar. Man våldtar vårt luftrum dagligen!"

Nu har Julia samlat 3 miljoner dollar från skivan "Mina älskade" och de ska gå till familjer som förlorat anhöriga under kriget förra sommaren.

Ett ohyggligt pris

Eliya Boaine, Palestina

......

En undersökning som Ynetnews publicerar idag, visar att 50% av alla israeliska ungdomar mellan 14-18 år drömmer om att utvandra. Och många har möjlighet till det, då de har sitt ursprung i europeiska länder och kan få europeiska pass.

......

Författarinnan Suzanne Nathan menar att ungdomarna känner en hopplöshet inför den ekonomiska och politisk situationen i landet och att de i slutändan, kommer att hamna i armén, medan den ena efter den andra av landets ministrar hamnar i klammeri med rättvisan för korruption och annat. (arabiska al-Jazeera).

Dessutom menar hon att dessa siffror inte betyder ett dugg för den israeliska regeringen, som känner till dem mer än väl.

......

Jag kan inte annat än undra, är fortsatt ockupation av de palestinska områdena värda detta ohyggliga pris? Är inte en rättvis och verklig fred livsnödvändig för både israeler och palestinier? Hur värdefulla är de ockuperade områdena jämfört med hälften av de egna ungdomarna som inte kan tänka sig att bo kvar i landet?

Det kan bara israelerna själva svara på.

Abbas: Centralrådet viktigare än parlamentet?

Abbas kallade igår till nya val i Palestina. Nya val kan inte utlysas utan palestinska parlamentets godkännande. Men Abbas menar att palestinska parlamentet inte alls är nödvändig. För honom räcker stödet han fick av det beryktade Centralrådet. Palestinierna rasar världen över.

Vilka sitter på första raden i Centralrådets möte? Jo, Samir Ghoshe, vars PSF, en palestinsk organisation som han VAR ordförande för, inte längre existerar och andra sorgliga figurer som aldrig någonsin offrat om så en tånagel för den palestinska saken.

Men vad värre är, att de medlemmar av Fatahs och PLO:s centralkommitté som Abbas försökte tigga uppehållstillstånd för på Västbanken av Olmert, meddelar att de aldrig vill sätta sin fot i Abbas sorgliga rike.

Dråpslaget levererades av Farouq al-Qaddoumi, Hani al-Hassan, Abu Maher Ghunaim och Muhammad Jihad, som tillhör Fatahs och PLO:s grundare, som känner sig kränkta av Abbas inbjudan och inte har lust att delta i det skådespel han bjuder på.

...

Frågan är, hur tänker Abbas? Om majoritetn av PLO:s och Fatahs grundare anser att han sjunker djupare och djupare i ett hål som han grävt åt sig själv? Om majoriteten av Västbanksborna ångrar att de någonsin tillåtit exilpalestinier som Abbas och hans gäng att återvända? Om ALLA palestinier i exil betraktar honom som förrädare och nykläckt despot? Med vilken rätt påstår han att Centralrådet är viktigare än parlamentet? Varför skrek han igår att Hamas och alla andra "är tvungna att acceptera PLO som den är"? Det vill säga förlamad och kapad av honom själv och hans medhjälpare?

Plötsligt står allt hopp till just sådana som Hani al-Hassan, Farouq al-Qaddoumi och andra, som aldrig lät sig luras av fredsfarsen Oslo med följande avsnitt!

De tänder eld på sig själva

Rasha Muhammad, Vattenkonst

I 35 dygn har de suttit fängslade. 90 palestinier som arbetar utomlands och som var på väg att besöka sina familjer i Gaza. När de kom fram till flygplatsen i al-Areesh, fann de att gränsövergången mellan egyptiska och palestinska Rafah var stängd.

Det rapporterades om våldsamheter i onsdags, mellan de fängslade palestinierna, som fängslats därför att de inte har uppehållstillstånd i Egypten, och mellan deras vakter. Flera palestinier fördes till sjukhus efter bråket!

Igår tände några eld på sig själva och de filtar som de fått att sova på!

En 61-årig palestinier som hade kommit till al-Areesh tillsammans med sin 5-årige son, grät när han ringde till ett direktsänt program på al-Jazeera. Han hade fängslats och hans son tagits från honom. Han hade bett om att sonen skulle fängslas tillsammans med honom, men den egyptiska polisen hade inte gått med på det!

Vidare berättar andra som sitter fast, att en smörgås kostar 4 egyptiska pund. En flaska vatten kostar också 4 egyptiska pund. Ohyggliga priser för egyptiska förhållanden, där en kvinna jag personligen känner, som är statsanställd, tjänar 200 egyptiska pund i månaden. En inte ovanlig lön i Egypten.
Har palestinierna som fastnat i Rafah blivit en lönsam affär för Egypten?

11 000 familjer grät idag

Ismail Shammout, The Comming Sun

Ja, då släppte Olmert äntligen 255 fångar! 11 barn och 6 kvinnor. En var mor till sex barn! En 16-årig flicka hade bara några dagrar kvar att sitta av. De andra hade högst något år kvar!

Fru Jarada, berättar att man efter 18 år bestämde sig för att förbjuda henne att besöka sin son därför att det inte var säkert att det var hennes biologiska son! Tur att fru Jarada var en fru, en mor, och inte en far, när hon hörde dumheterna!

En annan äldre dam berättar att hon är förbjuden att besöka sin son som har varit fängslad i 23 år. Man nöjer sig inte alltså med att straffa honom. Man straffar hans mor också!

En av de kvinnliga fångarna som släpptes berättade om isoleringscellerna, tortyren och mordförsöken. Hon är rädd om en annan medfånge som hon bevittnat två mordförsök på!

255 familjer sover lyckliga idag.

11 000 familjer gråter sig till sömns! Många av de har inte sett sina fängslade anhöriga på åratal! Den yngsta palestinska fången är den nyfödda Baraa, född av den fängslade Samar Subaih.

Frisläppandet av 255 palestinier som "Inte har blod på sina händer" har bara rivit upp ett inflammerat, blödande sår! Det var ju inte menat att lindra det palestinska folkets sår! Det var en simpel politisk muta till Abbas, som håller på att ödelägga alla demokratiska institutioner palsetinierna bygg under 60 år av kamp!

Samtidigt får jag länkar till artiklar som talar om fångar som inte vill lämna de underbara israeliska fängelserna! Folk vill stanna där för de har det så bra! De föredrar dem framför sina barn, sina hustrur, sina mödrar, sina älskade, sina vänner!
Hoppas för Guds skull att de som skriver skiten inte tror på det själva!

Anonyma fegisen!

Ahmad al-Nabulsi, Palestina

.....

Anonyme ynkryggen som terroriserar mig från Frankrike! Jag har sparat vartenda hot och vartenda könsord och våldtäcktsönsknigar som din sjuka hjärna leverar! Allt ska polisen ha!

.....

86.193.143.168 FranceAGrenoble-257-1-16-168.w86-193.abo.wanadoo.frAS3215 France Telecom Transpac

.....

Kan inte du gå ut och göra nåt kul istället för att sitta och bläddra i min blog? Du kan gå ut och köpa glass eller gå på bio så länge! Jag har inte tid med dig! Eller så kan du åka till Västbanken och forsätta som ockupationssoldat. Fast det kan ju sabba din hjärna och din själ ännu mer!

Vill aldrig mer längta till sommaren

Blå solros, av Rola Bishara, Libanon

Var på Grönan med min son och andra barn förra veckan! Åkte ner från Lustiga Huset på den där röda mattan! Väl framme fann jag att min blus hängde runt halsen! Magen och allt som finns på en kvinnas framsida var plötsligt till allmänt beskådande! Tur att man bär bh. När vi åkte Vilda Musen, efter en massa tjat från min grabb sa han: "Det här är det hemskaste jag har varit med om! Mamma, du borde inte ha gått med på det här!" Mitt hjärta bankade för hårt för att jag skulle kunna ge honom svar på tal!

Ett par dagar senare var det bärplockning! Mygg och värre kryp som åt hela bitar av ens hud. Vattnet i sjön var iskallt! Grabben hötte med näven och skrek: " Hur i helvete kunde du glömma mina simglasögon? Hur ska jag nu kunna visa mina trix?" Och jag tänkte i mitt stilla sinne: Tur att jag älskar den där människan så mycket! Annars hade jag väl åkt min väg och lämnat honom där han stod och huttrade!

Min väninnas barn var inte bättre. En hängde i en stolpe och den andra satt på en klippa och såg ut som om hon just fått i sig saften av ett helt kilo citron! Hennes mamma hade tagit med sig FEL badkläder! När man trodde att allt var frid och fröjd och vågade lägga sig ner för att ta igen sig i solen, kom vrålen. Nu var det bråk om handdukarna!

Ett par dagar senare slets jag bokstavligen upp ur sängen, fick några minuter på mig för att dricka en kopp kaffe, och sedan bar det iväg mot High Chaparral. Där gick vi, några vuxna och barn, mitt inne i ett monument över förintelsen av en hel kultur. Där gick jag och våndades mellan skådespel om hur det gick till i vilda västern och letade upp några spår av indianernas kultur!

Jag vet inte om jag missade något, men det slog mig att där fanns det inte ens en påminnelse om slaveriet. Inte en afroamerikan såg jag på hela dagen! Sedan mådde jag illa när jag såg förtjusningen över Cowboy kulturen! De vuxnas förtjusning. En del gick faktiskt med hatt och gevär och pistol och hela baletten! Det vara bara att genomlida dagen med allt smällande och pang pang och fötterna som värkte! Min son satte fingrarna i öronen och skrek till sist: "Mamma, det här är ju hemskt! De dödar varandra! Jag vill hem nnnnuuuuuuu!"

Just nu känner jag att jag kan vara utan sådana somrar. Längtar redan efter vintern! Vill aldrig mer längta efter sommaren och detta hattande fram och tillbaka efter nöjen som våra barn, just när man lagt ut en massa stålar, fnyser åt och glömmer att de har tjatat sig till det!

Mahmoud Abbas sorgliga rike

.....

De gula områdena är allt som blir kvar när muren är klar! Det är det som Abbas och hans lakejer kallar för den självständiga, fria palestinska staten! Stad efter stad omringad och har en enda utgåg. En man i Toulkarm måste åka en och en halvtimme för att hälsa på sin 90-åriga svärfar, som bor tvärsöver gatan. Barn på väg till skolan måste passera genom något som liknar en gränsövergång mellan två stater. " Är soldaterna på gott humör, går det bra. Annars får man stryk. Men vi måste ha tålamod. Berlinmuren föll ju. Den här kommer att falla någon dag också!" säger en 13-årig pojke.

Abbas anklagar, gapar och frustar

En palestinsk man med "Rababa" och sorgsång

......

Jag var på väg hem från Småland idag och därför kunde jag inte höra hela Abbas harang. Han började tala vid 1700-tiden svensk tid och när klockan var 1800 hade han inte kommit halvvägs i sin utskällning av Hamas. Hela tiden återkom han till att det Hamas som bär skulden för allt elände som drabbar palestinierna i Gaza, och påstod att Hamas tar betalt för elen från medborgarna, och att dett måste lösas omgående.

......

Med att "lösa" menade han säkert att han kommer att stänga av elen för Gazaborna. Det är ju el producerat i Israel som han inte vill betala för, trots alla skattemiljoner han fått och andra miljoner som regnat ner över honom sedan konflikten med Hamas. Israel har bombat alla elverk i Gaza (som byggts med svenska pengar) och därför kan Gaza inte producera el längre. Så nu kan man stänga av elen och skicka tillbaka Gazaborna till medeltiden genom att trycka på en knapp. Kuvöser och dialysapparater och annat kan palestinierna vara utan kanske. Och teve och internet. Så att de inte får reda på vad som händer utanför sitt fängelse.

....

Det jag förstod ändå, av snuttar jag hörde i senare sändningar, är att han vill ersätta det palestinska parlamentet med den nypåhittade Centralrådet. I Centralrådet sitter en massa män och kvinnor vars politiska karriar dog efter Oslo, och som lämnat hela sitt jag i händerna på Fatahs pampar, som håller i pengarna.

En israelisk ekvation

Palestinska fångar i israeliskt fängesle

.....

Israel släpper 250 palestinska fångar! I natt trängde de in i flera ställen på Västbanken. I staden Nablus bland annat. Bytet blev 14 nya palestinska fångar som fördes till israeliskt fångenskap!

Bröllop och begravning!

Ismail Shammout, Couple

......

När min mormor gifte sig kom hon till vår by från en grannby på kamelryggen! Hon satt på en sorts bärstol med sidendraperier , på kamelryggen. Det är bara brudar som fick åka med en sådan prakt, åtföljda av folk till häst och tillfots.

Väl framme i byn hölls brölloppet i tio dagar och tio nätter! Delegationer och gratulanter kom och gick medan grytorna stod på elden, bröd bakades oavbrutet och dans varenda natt till gryningen.
Mormor berättade att min far som tioåring, i en av sådana bröllopsfester, smög sig bakom dansarna som dansade i långa rader och knöt ihop deras huvudbonader, både kvinnornas och männens, så hårt att alla var tvungna att ta av sig huvudbonaderna för att kunna lösa upp knutarna, när dansen var slut! Så man förstår att de inte led någon brist på underhållning!

När min mormor dog i år, åtföljdes hennes kista till begravningsplatsen av ett trettiotal bilar. Kvar i huset där begravningsföljet samlats, satt man och pratade i mobil och chattade och meddelade oss som var frånvarande allt som hände. Vilka kom, vilka gick, vem kunde lägga band på sin sorg och vem bröt ihop fullständigt. Och telefonerna flyttades från hand till hand, från den enda sörjande till den andra. Man sa hej, och grät tyst! Och så bad vi för hennes själ.

I natt satt jag och tittade på min kusin Ahmads bröllop. Ahmad var i sin mors mage när hans far avrättades på väg ut från Tall al-Zaatar! När jag såg honom sist var han en liten lintott med en ljusblå tröja och små söta jeans. Nu är han en vuxen man! Mörkhårig, såg jag, men ögonen är fortfarande gröna!
Och i hans bröllop blandades läder med genomskinlig chiffong, djupa dekoltage och bara ryggar med slöjor. Strass, paljetter, guld och silver. Det dansades friskt. Dansarna var mellan 4 och 80 år gamla. Orientalisk dans, disco och palestinsk folkdans om vartannat. Bruden bars in på en bärstol av rotting, av fyra män klädda i folkdräkt. Brudgummen kom buren av sina vänner! Det åts och dracks och det bolmade från vattenpiporna!

En enda av dem som närvarade vid mormors bröllop närvarade också på Ahmads bröllop. Farbror Abu Nazeeh. Tårarna föll när jag såg honom dansa. Han log som ett barn...
Och plöstligt slog det mig, att ett folk som kan känna en sådan glädje, som kan dansa och sjunga så, ett sådant folk går inte under! Ett sådant folk kan aldrig brytas...

Och så har de tänkt på oss ”frånvarande” och filmat alltihop... och postat DVD-skivor härs och tvärs över världen!

Två små notiser

......

Hörde två saker som fick mig att skratta rejält idag!

1- Israels reaktion på George W Bushs tal om en ny fredskonferens för Mellanöstern var följande: Vi diskuterar gärna DEN POLITISKA HORISONTEN men vi vill absolut inte gå in på de tre huvudfrågorna BOSÄTTNINGAR, GRÄNSERNA OCH JERUALEM!

Jag har ett helarabiskt svar på detta: TA OCH KYSS MIN FARFARS RUMPA!

.....

Den andra roliga saken hörde jag av den föredetta irakiska parlamnetariken Mishaan al-Jubour.

Som i förbigående påstod han att den nya amerikanska ambassaden i Irak byggdes på en tomt som är 420 000 kvadratmeter!

Vad ska den heta? New Baghdad?

Omayya Joha

Precis när jag postade förra inlägget hittade jag den här karikatyren av Omayya Joha!

Ruta 1 - Oslo

Ruta 2 - Sharm al-Shaikh

Ruta 3 - Why River

Ruta 4 - Nästa Why

Ruta 5 - Washington

Ruta 6 - Taba

.....

Jag har publicerat många många av Omayyas karikatyrer på den här bloggen.

Det kanske är dags att visa hur Omayya själv ser ut! Blev faktiskt själv förvånad när jag såg hur ung hon är! Trodde att hon var en överviktig arg dam i övre medelåldern, av någon anledning! Men nej, här har vi en lågmäld ung kvinna som kan sin penna och sina färger!

Frollar

.....

Hur i helvete hamnade vi här? Har världen fått rabies eller vad är det frågan om? Dollar, fred, dollarfred dollarfrddffre, frollar!

....

Trodde knappt mina öron idag när Bush talade om en ny internationell fredskonferens för Israel-Palestina. Vad i helvete ska man ha det för? Räcker inte det med alla konferenser som varit hittills. Jag börjar faktiskt tappa räkningen!

....

Men innan denna gåta till man talade om freden, talade han dollar! 190 miljoner dollar ska gå till Abbas och hans folk. 80 miljoner ska gå till palestinska säkerhetskonglomeratet Dahlan Ltd.

....

Varför talar man dollar innan man talar fred? Och vad är det för fred som kan vara på väg? Olso håller ju på att ta livet av det palestinska folket och deras drömmar om fred och frihet

Vi har aldrig haft det så vidrigt som vi har idag!

.....

Så, nej för helvete, inget mer fred! Och inga mer miljoner. Förresten, det är miljoner som själs från Irak. På arabiska heter det MAL HARAM! Otillåtna, stulna pengar som bara bringar olycka över alla.

....

Snälla herr Bush, behåll dina miljoner och höll din konferens själv för dig och dina närmaste. Ni måste ju för fan komma ut ur knipan i Irak med åtmistone en illusion om hedern i behåll.

.....

Tänk på pottan som du själv sitter på! Vi vill så himla gärna slippa olyckan som dina fredskonferenser bringar över oss!

Nej, men! Olmert gör det igen!

Naji al-Ali

.....

Olmert har lovat att släppa 250 palestinska fångar nästa fredag. Men han vägrade lova Abbas att sätta stopp för den israeliska armén intrång på Västbankens städer och byar!

.....

Hur sjutton ska han ta till fånga dubbla antalet som släpps på fredagen om intrången stoppas? Och några kommer säkert att dödas före nästa fredag och efter nästa fredag. För de har lovat att släppa några fångar, inte att låta dem eller andra leva!

....

Samtidigt har beduinerna från Negevöknen demonstrerat utanför israeliska parlamentet, mot den etniska rensningen de utsätts för. 2 byar av 45 har hittills raserats och beduinerna fördrivits från mark de har ägt och levt på i århundraden!

Abbas och Olmerts dunderfiasko

Omayya Joha, "Det här är vad du ärver efter mig, min son!"

(nyckeln till huset i Palestina)

....

Abbas har just avslutat sitt möte med Olmert!

Resultatet?

Noll och intet!

Den palestinska myndigheten måste eliminera allt terror och våld mot Israel innan man kan tänka sig att tala med dem om någonting överhuvudtaget!

Är det någon annan som hört detta förut? Eller är det bara jag som kräks på fraserna?

De fem medelmmarna i PLO:s Centralkommitté som Abbas vill ha på Västbanken vägras av israelerna permanent uppehålltillsånd! Alltså uppehållestillstånd i palestinska områden och inte i Israel. Dagligen kan vilken bosättare som helst köra ut vem som helst från hus och mark och ta över det, men melemmar i PLO:s Centralkommitté, får inte bo där lagligt.

Saeb Ereikat talade om resultatet av mötet. Av hans uppenbaresle, ordval och ton, verkar det helt enkelt ha gått åt helvete!

Plötsligt talar han om att det inte finns en militär lösning för konflikten i Gaza. För första gången talar han på allvar om nödvändigheten att de som fastant i Egyptiska Rafah måste få komma hem. Han till och med uppmanade Röda Korset och andra internationella hjälporgansiationer att förbarma sig över dem.

Men, kors i taket, han talade även om HELA det palestinska folkt, inklusive flyktingarna!

Mötet med Olmert måste ha varit ett dunderfiasko!

Ett kollektivt självmord

Att israelerna stryker namn från sin lista över dödsdömda palestinier (listan som innehåller namn på eftersökta palestinier är faktiskt en dödslista och ingenting annat) därför att man i Shabak förstod att de inte var så farliga som man först trodde, och för att man vill koncentrera sina krafter och resurser på Hamasmedlemmar istället, är en sak. Men att de gamla rävarna i Fatah och de unga för den delen, inte genomskådar detta löjliga skådespel, gör ju att man vill gråta.

Är de så desperata? Att tro att det här är ett meningsfullt och allvarligt menat steg som Israel tagit för att återvända till den genomtäppta, bloddränkta "Vägkartan". Samtidigt som israelerna fortsätter bygga ut bosättningar och invadera palestinska städer och plåga palestineir som måste ta sig förbi vägspärrarna etc och i all evighet...

Det är inte för intet man börjar undra vad det är frågan om? Palestinska ledare sätter hela sin historia, sitt moraliska kapital, sitt namn och trovärdighet i ett från början förlorat spel. Tretton år efter Osloavtalet, tretton år av utarmning av palestinska områden, av utsvältning, expandering av bosättninar på bekostnad av det stora fängelset som de palestinska områden utgör, och bosättare som dagligen själ mark och rycker upp flerhundraåriga olivträd...

Det som Fatahledarna begår är självmord. Ett kollektivt sådant. Israel kommer inte att svika igen så som många befarar, för de har ju aldrig lovat något! De skäms inte för att låta alla förstå att hela världen ska dansa efter deras pipa och att de anser att allt är deras!

Ingen av dessa ledare inom Fatah kommer någonsin att ha något att säga till om. Men det som är värre är att ingen palestinsk ledare kommer någonsin att våga gå med på några fredsäventyr med en granne som är drabbad av både storhetsvansinne och sjuklig glupskhet som börjar likna kannibalism.

Fatah först

Tawfiq Abd al-Al, Palestina

Jag och två palestinska män har utbytt ett par kommentarer på en arabisk blogg.

Och jag räknade ut ganska omgående att de stödjer Fatah!

Av deras pseudonymer och ordval förstod jag att det är mogna män jag talade med. Men, det är mogna Fatah-män! De låter precis som Abbas, Maleki och Azzam.

Av någon anledning har Fatah för många blivit liktydig med Palestina om inte viktigare.

Sprickan som vårt folk upplever idag handlar om en kulturkrock. En kulturkrock mellan gamla elefanten Fatah, som står på lerfötter, och ett helt folk som har upplevt, tänkt och sett annat än Fatahs inre och yttre pyramid.

Fatah skiljer ju sig inte alls från något arabiskt land som har haft sin president i trettio år, som kräks på hans bilder som förpestar deras vardag överallt, och ändå röstar de ”ja, herr den och den som president, ja, för evigt”.

En av männen tyckte att man ska salutera Fatah och Abbas att de överhuvudtaget tillåtit fria val till exempel. Vad svarar man på sånt?

Fatah är inte ett politiskt parti. Fatah är också, vågar jag påstå, den största arbetsgivaren palestinierna har var de än befinner sig. Folk är lojala mot sin arbetsgivare för att de måste ställa mat på bordet tre gånger om dagen. Det är inte så att mina kommenterande landsmän inte kan tänka. Det är bara det att om de börjar tänka, skulle det sluta illa för dem och alla som de har försörjningsplikt gentemot.

Och skulle de tänka lite mer, och se det som verkligen sker runtomkring dem och börja ställa frågor och framföra kritik, jag då är Fatah inte Fatah längre. Då rasar korthuset. Så som allt annat rasar kring dem.

Det klarar de nog inte just nu! Och sprickan kommer bara att vidags mer och mer, mellan Fatahs folk, och resten av det palestinska folket. Det blir inte lättare av att Fatah aldrig haft några klara politiska program och aldrig någonsin ägnat sig åt intellektuellt utveckalande arbeten eller krav, så som andra palestinska organsiationer haft. Är man medlem i Fatah, är man en siffra, ett namn i listan med id-nummer och lönespecifikation. Många gånger behöver man knappt prestera överhuvudtaget. Jo, kanske lite lojalitet mot Abu X och Abu Y. Och ibland, som det är nu, ofatnligt mycket lojalitet. Mot bättre vetande.

al-Qarta

Det mystiska djuret som dödat sex människor i Karmat Ali, i Basra...






http://www.youtube.com/watch?v=ULrK_PK0cXw

"Älskaren" och "Solens Port"

Elias Khoury

I den andra delen av dokumentären om Ghassan Kanafani, talades mest om hans författarskap och hans död. Höll på att svimma när Bassam Abu Sharif berättade att när han gav sig ut för att leta efter de små resterna av sin vän i grannskapet, fick han lova Ghassans danska fru Annie, att hitta hennes och Ghassans vigselring. Och han hittade den, på fingret, som hängde i ett träd!

Det var faktiskt en stor överraskning för mig att Elias Khourys roman "Solens port" var ett försök från Khoury att avsluta den roman som Ghassan aldrig hann avsluta, nämligen "Älskaren".

Storartat! I mer än trettio år grubblande Elias på Abu Saleh, den gamle palestiniern han träffat på i Ghassans kontor runt 1970. Ghassan hade då börjat intervjua män som hade deltagit i den palestinska bonderevolten 1936 mot engelsmännen och de judiska ligorna som terroriserat deras byar! Ghassan ville skriva en roman om en av dem, och han hade hittat sin huvudperson, Abu Saleh!

Han hade skrivit några kapitel men sen sprängdes han i småbitar och "Älskaren" blev aldrig färdig.

Abu Salen och Älskaren lämnade aldrig Elias Khoury någon ro, förrän Solens Port var fullbordad.

Vad kallar man det här? Litteraturhistoria när den är som bäst? Eller är det sann vänskap och äkta kärlek?

Storartat Elias.

Ghassan Kanafani

Den libanesiska arméns heder

De bilderna som är tagna inne i Nahar al-Bared Kan jag omöjlgen publicera här. De är alltför vidriga! Alltför kränkade för de drabbade och för oss alla!

Jag nöjer mig med dessa två, en vy av lägret för ett par veckor sen och en flykting från Nahr al-Bared som flytt till al-Baddawi.

Nu har den libanesiska armén fått vapenleveranser från Egypten för att avsluta sitt uppdrag.

80% av lägret är grus idag. Plöstsligt har antalet civila i lägret sjunkit från 8000 till 400, som håller på att evakueras. Var resten är, är inte svårt att gissa. Samtidigt påstår man att 20 civila har dödats. Vad har man bombat dem med? Rosor?

Grattis Libanon. Er armé är äran och hedern själv. Såg på när israeliska armén slaktade era byar i söder och kokade te åt dem, i somras. Men har nu grusat ett flyktingläger, hem för 40 000 människor, för att få tag på 80 banditer som sonen till förre primiärminster släpat dit.

Och under de veckorna som gått har man passat på att tortera och våldta de som försökt fly därifrån!

Hurra...

Rafah, Reinfeldt!

Till Statsminister Fredrik Reinfeldt,

Så här ser gränsövergånen mellan egyptiska och palestinska Rafah ut. Det enda som behövs är att Egyten öppnar grinden och släpper iväg folk till andra sidan. Mellan 5000 och 6000 palestinier är strandsatta där och kommer ingenstans. Det såg ljust ut för ett par dagar sen men nu är det hopplöst igen. De kommer att vara kvar där om inget görs. För de har blivit en bricka i ett smutsigt spel mellan Fatah, Hamas, Egypten och Israel.

1200 av dem har kroniska sjukdomar. 400 är i ständigt behov av sjukvård för cancer, diabetes, njursvikt och annat. 28 har dött hittills, de två senast av hjärtinfark och cancer.

Flera barn har fötts där.

Om ledarna i regionen saknar moral, så saknar de inte intresse för vad man i Väst tycker. Ett enda telefonsamtal från dig och andra europeiska ledare til Mubarak, skulle kunna få honom att öppna grindarna!

Ett otäckt mystiskt djur dödar i Basra

Järv

......

Det är rätt generande med alla konstiga bilder och manipulationer som dyker upp på Internet i alla möjliga och omljliga sammanhang. Googlar man efter en bild på Påven så får man välja mellan Sumobrottare och orientaliska dansöser. Här och där dyker en varelse som är hälften varulv och hälften fisk. Värst är det när folk presenterar sånt som nyplockade valnötter med ordet GUD ingraverat på skalet, och påstår att de kommit av sigt självt. Nej, ingen har varit framme med ett skarpt föremål och karvat.

......

Men nu såg jag det i rörliga bilder: Al-Qarta. Ett djur som påstås dödat ett antal människor i staden Basras utkanter. Den påstås påminna om en lokal variant. Men att den nu dykt upp i en ny skepnad. Och från att ha varit sällsynt och ytterst skygg, har den förökat sig lavinartat, blivit fräck och blodtörstig.

......

Åtminstone en har fångats, den jag såg. Och den var inte vacker. Påminner faktiskt om den svenska djärven fast betydligt större. Dess svarta glasartade klor är längre än mina fingrar. Och den stirrar och stirrar.

Nu hoppas en del experter i arabvärlden att den kommer att bli undersökt omgående och att man ska titta på dess arvsmassa för att ta reda på om det är frågan om naturlig spontan mutation eller om eländet har blivit till i ett laboratorium.

Det ska bli spännande att få reda på det. Under tiden tänker jag på Basraborna. De måste ju tro att den yttersta dagen är redan här.

Människorättsorganisationerna rasar mot Abbas

Naji al-Ali

Mahmoud Idi Abbas hann med mycket idag den 10 juli 2007.

Först bad han Romano Prodi om hjälp för att få en FN:s styrka till Gaza. Han hoppas och tror att hans folk ska kunna ta sig in i Gaza och läxa upp Hamas under FN:s beskydd. Men varken han eller FN brydde sig om en sådan tanke när palestinierna slaktats av israelerna där, inte ens efter massakern i Beit Hanoun, då flera familjer utplånades medan de låg och sov.

Sedan, påstod han, att Hamas har gett al-Qaida en fristad i Gaza. Jag tror att al-Qaida är kapabla till mycket, men inte att förvandla sig till myggsvärmar för att ta sig in i Gaza, vars gränser, kust och luftrum bevakas millimeter för millimeter av Israel. Israelerna kan inte ha blivit glada när de hörde detta, för de, så som Abd al-Barry Atwan, chefredaktören för al-Quds al-Arabi uttryckte det nyligen, vet exakt hur många fiskar simmar i havet utanför Gaza.

Men som lyssnare, blir man ofantligt kränkt av Abbas påstående. Det finns väl knappt en tolvårig palestinier som inte vet att relationen mellan Hamas och al-Qaida är ytterst inflammerad. För al-Qaida tycker att Hamas övergett spelreglerna för riktig "Jihad" när de ställde upp i val och tog ordet demokrati i sin mun. Hamas har hittills behållit en ansträngd hövlig ton när de avvisat al-Qaidas kritik och tyckt att de inte ska lägga sig i inre palestinska angelägenheter. Dessutom är de inte så förtjusta i al-Qaidas argument att INGEN, inte en palestinierna själva har rätt att förhandla om Palestina och de heliga platserna i Jerusalem. De anser helt enkelt att Palestina och Jerusalem är en allislamisk angelägenhet, att Palestina tillhör hela "Umma" och ska skötas av al-Qaida allena. Sådant prat får både Hamas, troende palestinier och icke troende att se rött. Ayman al-Zawahiri har inte framfört sin kritik och sitt förakt för Hamas i viskande ton precis.

Men, innan dagen var tillända, har våran egna Abbas, kommit med ett dekret som i stort sett lamslår det civila rättsväsendet i Palestina till förmån för militära domstolar och militära åklagare.

I första paragrafen står det att följande brott blir en angelägenhet för militära domstolar: 1- Brott riktade mot chefer och anställda i den palestinska myndigheten, dess institutioner och egendom.
(Ve den som rör Dahlan, hans miljoner eller hans skyskrapa).
2-Brott som är riktade mot den allmänna ordningen och inre allmänna säkerheten. 3-Brott riktade mot palestinska säkerhetstjänster och alla som räknas som tillhörande dem. I stort sett allt som hört hemma i de civila domstolarna fram till idag.

Samtidigt, för att stärka sitt grepp om rättsväsendets halspulsåder, har han i den tredje paragrafen av den nya lagen "fryst" den andra punkten i paragraf 101 av grundlagen som säger tydligt och klart att man endast under ytterst speciella omständigheter får grunda militärdomstolar och att dessa har ingen som helst makt eller befogenheter annat än i rent militära sammanhang.

Nu kan jag inte låta bli att fråga varenda politiker i EU (ingen idé att fråga USA för det lönar sig icke) : Är det verkligen den här mannen ni vill satsa på? Är det det här ni menar med demokrati i Mellanöstern?

Mahmoud Darwish, tillbaka till Haifa

Mahmoud Darwish

....

Det sägs att när Ariel Sharon läste några diktsamlingar av Mahmoud Darwish på hebreiska mumlade han: " För första gången avundas jag palestinierna någonting. Och det är att de har Mahmoud Darwish."

Jag förstår inte att bödeln från Sabra och Shatila hade sådan god smak!

....

Jag vet i och för sig inte om historien om Sharon är sann eller inte. Men nu, efter 40 år ska Darwish tillbaka till Haifa, den stad han tillbringade sina ungdomsår i, under större delen av 1960-talet.

1450 biljetter tog slut på mindre än en timme. Så stor är salen där han ska läsa ur sina senaste verk, Auditorium. Men, för att det inte ska bli upplopp i stan, har man lovat att sätta upp stora teveskärmar på olika ställen där man kan både se och höra Arabvärldens populäraste poet de senaste 30-40 åren.

....

Värt att veta att legendaren har fått tillstånd att vistas i sin ungdomsstad i hela 2 dagar!

Terrorist eller Journalist?

23-årige Emad Ghanem, som sköts upprepade gånger medan hela världen såg på!

Så här ser han ut på nära håll. Var han ett monster eller en proffessionell journalist som försökte göra ett bra jobb?