I den andra delen av dokumentären om Ghassan Kanafani, talades mest om hans författarskap och hans död. Höll på att svimma när Bassam Abu Sharif berättade att när han gav sig ut för att leta efter de små resterna av sin vän i grannskapet, fick han lova Ghassans danska fru Annie, att hitta hennes och Ghassans vigselring. Och han hittade den, på fingret, som hängde i ett träd!
Det var faktiskt en stor överraskning för mig att Elias Khourys roman "Solens port" var ett försök från Khoury att avsluta den roman som Ghassan aldrig hann avsluta, nämligen "Älskaren".
Storartat! I mer än trettio år grubblande Elias på Abu Saleh, den gamle palestiniern han träffat på i Ghassans kontor runt 1970. Ghassan hade då börjat intervjua män som hade deltagit i den palestinska bonderevolten 1936 mot engelsmännen och de judiska ligorna som terroriserat deras byar! Ghassan ville skriva en roman om en av dem, och han hade hittat sin huvudperson, Abu Saleh!
Han hade skrivit några kapitel men sen sprängdes han i småbitar och "Älskaren" blev aldrig färdig.
Abu Salen och Älskaren lämnade aldrig Elias Khoury någon ro, förrän Solens Port var fullbordad.
Vad kallar man det här? Litteraturhistoria när den är som bäst? Eller är det sann vänskap och äkta kärlek?
Abu Salen och Älskaren lämnade aldrig Elias Khoury någon ro, förrän Solens Port var fullbordad.
Vad kallar man det här? Litteraturhistoria när den är som bäst? Eller är det sann vänskap och äkta kärlek?
Storartat Elias.
No comments:
Post a Comment