En bristvara

Det är inte sällan man slås av tanken på att den vara som det är mest ont om i Mellersta Östern är moral.

Samtidigt som antalet hungerstrejkande palestinier vid gränsövergången i Rafah steg till tusentals, läckte det nyheter om att gränsövergången stängdes på begäran av den palestinska myndigheten.

Så Abbas trodde att han kunde strypa Hamas i Gaza genom att låta sjuka dö i öknen. Men om karlen är så himla cynisk och dum, hur kan Egyptens president Mubarak låta det ske? Hur kan israelerna låta dessa strandsatta människor bli en bricka i ett spel som de omöjligen kan påverka?

Samtidigt som Hamasledaren Ismail Haniye vädjat och vädjat sig hes till arabförbundet och till världssamfundet att öppna den egyptisk palestinska gränsen, besökte vår nye al-Maleki, Justitie- och informationsminister i den nya krisregeringen de strandsatta och talade om för dem att den bästa lösningen vore att öppna gränsen, men att det är omöjligt så länge Hamas kontrollerar gränsövergången på andra sidan.

Följaktligen, måste de jaga bort Hamas innan det kan bli tal om att öppna gränsövergången så att de kan åka hem.

Snacka om moment 22.

Tur för al-Maleki att han talade till sjuka, barnfamiljer och gamlingar som varit på sjukvårdsresor i Egypten. Dessutom hungerstrejkade de, så ingen av dem orkade ge honom en smäll på käften för att meddela vad fru Justitia tycker.

Egypten och Israel har nu gått med på att låta de som vill ( med andra ord: De som vågar utsätta sig för det), åka hem genom den israeliska gränsövergången Karm abu Salem.