Farouq al-QaddoumiJag lyssnade på Farouq al-Qaddoumi idag, Fatahs och PLO:s man i exil, kallad även premiärminister i den palestinska exilregeringen! Liksom Hani al-Hassan är han en av de äldsta grundarna av Fatah och PLO.
Jag hade hoppas på ett ställningstagande! En sorts besked, eller en roll som denna man kan komma att spela. Men jag och många andra blev besvikna!
Han är i stort sett PLO, Fatah och PNC personifierade. Ändå ställde han sig vid sidan om allt, och över allt, som idag utgör en dilemma för varenda palestinier!
Han ser Abbas och Abbas palestinska myndighet som en produkt av Osloavtalet som han aldrig godkänt eller trott på. Ändå är Abbas och Fatah, hans Abbas och hans Fatah, som han inte överger för ett ögonblick i något avseende.
Sorgsen och förvirrad räknar jag, den nationella samlingsregeringen som sparkats, Fayyads undantagsregering som inte fick sitt livsnödvändiga godkännande av det lamslagna palestinska parlamentet, och exilregeringen med åldrade Fatah och PLO grundare som inte kommer att leva i många år till!
Det var meningen, enligt Qaddoumi, att PLO och dess för palestinierna livsviktiga utskott och nationalkassa, skulle förbli utanför Palestina tills en palestinska stat blir verklighet. Men så skedde inte. Arafat och efter honom Abbas, har i stort sett lagt alla PLO:s funktioner och underavdelningar i malpåse, inklusive nationalförsamlingen!
Och så har vi Fatah, som betraktar sig själva som PLO efter att många andra organisationer dött och många kommit till utan att inkluderas i PLO. Och hur många Fatah har vi? Fatah Abbas, Fatah Marwan al-Barghouthi som sitter i israeliskt fängelse, Fatah Dahlan, och den andra Fatah som gjorde uppror i Gaza, Fatah al-Intifada som revolterade mot Arafat 1983, och Fatah i exilen, i Libanon, Syrien och annorstädes.
Och så slaktas Nahr al-Bared! Och så svälter palestinierna i flyktinglägren i Libanon. Och så fortsätter 5000 palestinier sin ökenvandring i Rafah, där några av dem dör, och andra föds. Detsamma gör palestinierna i Irak, som fastnat på gränsen mellan Irak och Syrien. Och så fortsätter Israel att äta sig in i varenda åker, varenda by och stad på Västbanken…
Allt detta kan vi tacka Osloavtalet för. Och för den palestinska staten som aldrig blev av.
3 comments:
Jag saknar ett feministiskt perspektiv i det du skriver. Varför är alla palestinska politiker gamla gubbar? Än så länge har jag inte hört talas om en enda palestinsk muslimsk kvinna (Hanan Ashrawi, som var på tapeten för några år sedan är kristen) som har politiskt inflytande.
Var är dem? Vad måste göras för att krossa det palestinska gubbväldet och införa en mer jämlik fördelning av inflytande?
Åsa,
Jag håller faktiskt på med ett inlägg om palestinska kvinnor i politiken. Men jag vågar inte publicera den än för jag vill inte bli kallad Hamas-hora igen.
Jag anser att Hamaskvinnorna är de som tar sitt politiska ansvar på allvar.
Jag följer Jarrar från PFLP och Hanan Ashrawi, för de har mesat med ibland och ibland sagt ifrån.
Vill bara att det klarnar lite.
Det sorgliga är att i hela Mellanöstern är det idag Hizbullan och Hamas som förväntar sig ett verkligt kvinligt deltagande. Resten har kvninnor i församlingarna mest som dekorationer.
Och jag vill inte bli missuppfattade! Och dessa damer ställer gärna upp som dekorationer!
Menjag lovar att komma tillbaka!
Åsa, notera att varesig du är kristen palestinsk eller en muslimsk sådan, är traditionerna exakt identiska, och människor lever under samma potential, och begränsningar. Det är mycket sorgligt att muslimska palestinska kvinnor inte är lika respresenterade som gubbjävlarna som varken vet ut eller in. Men att tro att det skulle bero på Islam, som så ofta verkar vara fallet, är missledande. I alla samhällen formar ofta män (gubbar) en strukturerad hierki som gör det mycket svårt för kvinnor att komma innanför, varesig det är i marknadsSverige, eller politikPalestina. Samma situation ses överallt.
Det är alldeles för enkelt att skylla på Islam. Låt oss se djupare än så.
Post a Comment