Vill aldrig mer längta till sommaren

Blå solros, av Rola Bishara, Libanon

Var på Grönan med min son och andra barn förra veckan! Åkte ner från Lustiga Huset på den där röda mattan! Väl framme fann jag att min blus hängde runt halsen! Magen och allt som finns på en kvinnas framsida var plötsligt till allmänt beskådande! Tur att man bär bh. När vi åkte Vilda Musen, efter en massa tjat från min grabb sa han: "Det här är det hemskaste jag har varit med om! Mamma, du borde inte ha gått med på det här!" Mitt hjärta bankade för hårt för att jag skulle kunna ge honom svar på tal!

Ett par dagar senare var det bärplockning! Mygg och värre kryp som åt hela bitar av ens hud. Vattnet i sjön var iskallt! Grabben hötte med näven och skrek: " Hur i helvete kunde du glömma mina simglasögon? Hur ska jag nu kunna visa mina trix?" Och jag tänkte i mitt stilla sinne: Tur att jag älskar den där människan så mycket! Annars hade jag väl åkt min väg och lämnat honom där han stod och huttrade!

Min väninnas barn var inte bättre. En hängde i en stolpe och den andra satt på en klippa och såg ut som om hon just fått i sig saften av ett helt kilo citron! Hennes mamma hade tagit med sig FEL badkläder! När man trodde att allt var frid och fröjd och vågade lägga sig ner för att ta igen sig i solen, kom vrålen. Nu var det bråk om handdukarna!

Ett par dagar senare slets jag bokstavligen upp ur sängen, fick några minuter på mig för att dricka en kopp kaffe, och sedan bar det iväg mot High Chaparral. Där gick vi, några vuxna och barn, mitt inne i ett monument över förintelsen av en hel kultur. Där gick jag och våndades mellan skådespel om hur det gick till i vilda västern och letade upp några spår av indianernas kultur!

Jag vet inte om jag missade något, men det slog mig att där fanns det inte ens en påminnelse om slaveriet. Inte en afroamerikan såg jag på hela dagen! Sedan mådde jag illa när jag såg förtjusningen över Cowboy kulturen! De vuxnas förtjusning. En del gick faktiskt med hatt och gevär och pistol och hela baletten! Det vara bara att genomlida dagen med allt smällande och pang pang och fötterna som värkte! Min son satte fingrarna i öronen och skrek till sist: "Mamma, det här är ju hemskt! De dödar varandra! Jag vill hem nnnnuuuuuuu!"

Just nu känner jag att jag kan vara utan sådana somrar. Längtar redan efter vintern! Vill aldrig mer längta efter sommaren och detta hattande fram och tillbaka efter nöjen som våra barn, just när man lagt ut en massa stålar, fnyser åt och glömmer att de har tjatat sig till det!