Fatah först

Tawfiq Abd al-Al, Palestina

Jag och två palestinska män har utbytt ett par kommentarer på en arabisk blogg.

Och jag räknade ut ganska omgående att de stödjer Fatah!

Av deras pseudonymer och ordval förstod jag att det är mogna män jag talade med. Men, det är mogna Fatah-män! De låter precis som Abbas, Maleki och Azzam.

Av någon anledning har Fatah för många blivit liktydig med Palestina om inte viktigare.

Sprickan som vårt folk upplever idag handlar om en kulturkrock. En kulturkrock mellan gamla elefanten Fatah, som står på lerfötter, och ett helt folk som har upplevt, tänkt och sett annat än Fatahs inre och yttre pyramid.

Fatah skiljer ju sig inte alls från något arabiskt land som har haft sin president i trettio år, som kräks på hans bilder som förpestar deras vardag överallt, och ändå röstar de ”ja, herr den och den som president, ja, för evigt”.

En av männen tyckte att man ska salutera Fatah och Abbas att de överhuvudtaget tillåtit fria val till exempel. Vad svarar man på sånt?

Fatah är inte ett politiskt parti. Fatah är också, vågar jag påstå, den största arbetsgivaren palestinierna har var de än befinner sig. Folk är lojala mot sin arbetsgivare för att de måste ställa mat på bordet tre gånger om dagen. Det är inte så att mina kommenterande landsmän inte kan tänka. Det är bara det att om de börjar tänka, skulle det sluta illa för dem och alla som de har försörjningsplikt gentemot.

Och skulle de tänka lite mer, och se det som verkligen sker runtomkring dem och börja ställa frågor och framföra kritik, jag då är Fatah inte Fatah längre. Då rasar korthuset. Så som allt annat rasar kring dem.

Det klarar de nog inte just nu! Och sprickan kommer bara att vidags mer och mer, mellan Fatahs folk, och resten av det palestinska folket. Det blir inte lättare av att Fatah aldrig haft några klara politiska program och aldrig någonsin ägnat sig åt intellektuellt utveckalande arbeten eller krav, så som andra palestinska organsiationer haft. Är man medlem i Fatah, är man en siffra, ett namn i listan med id-nummer och lönespecifikation. Många gånger behöver man knappt prestera överhuvudtaget. Jo, kanske lite lojalitet mot Abu X och Abu Y. Och ibland, som det är nu, ofatnligt mycket lojalitet. Mot bättre vetande.